Jag gör som mamma säger

Har inte skrivit på ett tag. Tog liksom en paus från det hela. Kanske inte så smart med tanke på att det bubblar saker inom mig som faktiskt måste ut. Tex mötet med mina kollegor Ekwall och Lundh vid gaten på Arlanda morgonen efter Fotbollsgalan på väg till vänskapsmatch i Amsterdam.. en bild jag sedan dess försökt att glömma, men inte lyckats.

Hela skidresan till Gällivare med Maudan som var en upplevelse utan dess like från Gundes valla-buss till den lokala kinesens fredagsgästers alkoholkonsumtion till vaniljglassen som Gällivare-servitören serverade med balsamico-kräm istället för chokladsås och som avslutades i ett chartrat plan hem i snöstorm tillsammans med SVTs trupp där jag inför landningen helt allvarligt satt och funderade på vem jag skulle ringa till och säga "tack och hejdå" till. Kom fram till att min syster låg överst på listan då jag ju inte kan ringa två föräldrar på en gång. Visserligen är hon 3 barnsmamma och sover i regel 01.00 på natten, men ett sådant samtal skulle hon nog kunna ta. Som om att inte landningen var nog, efter att ha styrt jobb bilen utan vinterdäck från ett Arlanda i kaos in till Tv4 huset skulle jag, Maudan och hennes man Johan in i min lilla Cooper med 3 stora väskor plus dataväskor och Maudans gigantiska dunjacka. Vi blev givetvis stoppade i poliskontroll och fick blåsa. Dom trodde nog vi kom direkt från finlandsfärgan och hade lassat fullt med smuggelsprit.

Nu däremot är det helt andra resmål att tala om, Russia! Jo, dom skrek så på arenan under EM i somras. RUSSIA, RUSSIA! Jag och Matte Tjernström har rest hit för att träffa bandylandslag och svenska hockeyspelare. Vi har en kille som fixar åt oss. Han heter Sergej och är vår chaufför, livvakt och guide. Men vi kallar honom för Sigge. Han är före detta rysk officer och dribblade bort en KGB agent igår när vi filmande olovandes på Röda torget och förklarade för sur tant på hockeyarenan i Dimitrov att vi visst skulle få lov att komma in och filma. Strax därefter föll jag rakt över mitt stativ och har nu begåvats med 3 jätteblåmärken strax ovanför mina knän, men det är en annan historia.

Idag har Tatarstan Airlines otroligt nog tagit oss 80 mil öster ut till Kasan. En flygresa jag helst inte vill tänka på att jag ska göra om redan på måndag. Vi blev upphämtade av en snubbe på flygplatsen som hockeyklubben här skickade. Dom är MYCKET angelägna om att vi ska visa upp deras fina förening från den allra bästa sidan. På ett 17 500 kvm stort område blev vi sedan runtslussade genom biljardrum, poolområde, en bastu som inte var av denna värld, massagerum, biljardrum, idrottshall, ishall, omklädningsrum, relaxavdelning, ett gym på 600 kvm (!!!!!), konferensrum.. ja dom har allt man kan tänka sig här. Bättre än NHL enligt Tony Mårtensson som vi kommit hit för att träffa. Imorgon är det match och efter det ska vi ut å käka med Tony och få göra en längre intervju. Blir nog kalas =) Alla våra inslag ska gå runt julhelgen.

Vi har förresten blivit bra kompis med vår chaufför Sigge. Imorse när han skjutsade oss till flygplatsen bjöd Sigge på tuggummi och sedan stämde vi upp i allsång till "Let it be" som spelades på Sigges favorit radiostation "Radio Classico". Det luktar starkt av wunderbaum och man känner sig liksom trygg där i baksätet på den luddiga bilklädseln som går i rött/svart och vitt.

Sådär då var man igång igen, härligt morsan! ;-)