Jag gör som mamma säger

Har inte skrivit på ett tag. Tog liksom en paus från det hela. Kanske inte så smart med tanke på att det bubblar saker inom mig som faktiskt måste ut. Tex mötet med mina kollegor Ekwall och Lundh vid gaten på Arlanda morgonen efter Fotbollsgalan på väg till vänskapsmatch i Amsterdam.. en bild jag sedan dess försökt att glömma, men inte lyckats.

Hela skidresan till Gällivare med Maudan som var en upplevelse utan dess like från Gundes valla-buss till den lokala kinesens fredagsgästers alkoholkonsumtion till vaniljglassen som Gällivare-servitören serverade med balsamico-kräm istället för chokladsås och som avslutades i ett chartrat plan hem i snöstorm tillsammans med SVTs trupp där jag inför landningen helt allvarligt satt och funderade på vem jag skulle ringa till och säga "tack och hejdå" till. Kom fram till att min syster låg överst på listan då jag ju inte kan ringa två föräldrar på en gång. Visserligen är hon 3 barnsmamma och sover i regel 01.00 på natten, men ett sådant samtal skulle hon nog kunna ta. Som om att inte landningen var nog, efter att ha styrt jobb bilen utan vinterdäck från ett Arlanda i kaos in till Tv4 huset skulle jag, Maudan och hennes man Johan in i min lilla Cooper med 3 stora väskor plus dataväskor och Maudans gigantiska dunjacka. Vi blev givetvis stoppade i poliskontroll och fick blåsa. Dom trodde nog vi kom direkt från finlandsfärgan och hade lassat fullt med smuggelsprit.

Nu däremot är det helt andra resmål att tala om, Russia! Jo, dom skrek så på arenan under EM i somras. RUSSIA, RUSSIA! Jag och Matte Tjernström har rest hit för att träffa bandylandslag och svenska hockeyspelare. Vi har en kille som fixar åt oss. Han heter Sergej och är vår chaufför, livvakt och guide. Men vi kallar honom för Sigge. Han är före detta rysk officer och dribblade bort en KGB agent igår när vi filmande olovandes på Röda torget och förklarade för sur tant på hockeyarenan i Dimitrov att vi visst skulle få lov att komma in och filma. Strax därefter föll jag rakt över mitt stativ och har nu begåvats med 3 jätteblåmärken strax ovanför mina knän, men det är en annan historia.

Idag har Tatarstan Airlines otroligt nog tagit oss 80 mil öster ut till Kasan. En flygresa jag helst inte vill tänka på att jag ska göra om redan på måndag. Vi blev upphämtade av en snubbe på flygplatsen som hockeyklubben här skickade. Dom är MYCKET angelägna om att vi ska visa upp deras fina förening från den allra bästa sidan. På ett 17 500 kvm stort område blev vi sedan runtslussade genom biljardrum, poolområde, en bastu som inte var av denna värld, massagerum, biljardrum, idrottshall, ishall, omklädningsrum, relaxavdelning, ett gym på 600 kvm (!!!!!), konferensrum.. ja dom har allt man kan tänka sig här. Bättre än NHL enligt Tony Mårtensson som vi kommit hit för att träffa. Imorgon är det match och efter det ska vi ut å käka med Tony och få göra en längre intervju. Blir nog kalas =) Alla våra inslag ska gå runt julhelgen.

Vi har förresten blivit bra kompis med vår chaufför Sigge. Imorse när han skjutsade oss till flygplatsen bjöd Sigge på tuggummi och sedan stämde vi upp i allsång till "Let it be" som spelades på Sigges favorit radiostation "Radio Classico". Det luktar starkt av wunderbaum och man känner sig liksom trygg där i baksätet på den luddiga bilklädseln som går i rött/svart och vitt.

Sådär då var man igång igen, härligt morsan! ;-)

Nu kanske man ska sluta spela fotboll

Man vet att vintern är på gång när generalsekreteraren för svenska curlingförbundet skickar mail med rubriken "curlingsäsongen startar på allvar". Om inte det är en uppenbar give-away så är det ju bara att kolla på termometern. I dagarna två har jag vandrat runt fotbollsplan och kånkat tung utrustning i solsken, men har ändå känt mig som en fiskpinne efter en timme och en halv. I tisdags var location Råsunda med Zlatans pk. Igår var vi bjudna till Stadion där dom begränsade vår foto"fålla" till skuggsidan. Lämpligt nog hade jag tappat min ena vante någonstans på någon väg i landet långt borta och upplevde för första gången den där känslan som uppstår i fingrarna när man fryser så mycket att det inte går att böja en enda led. Tur att det inte är jag som håller i mikrofonen. Patrick fick såklart försvara sitt hår under hela träningen. Man hör sånt. Även om dom sitter högt uppe på pressläktaren och skriver på laptops och vi står nere vid gräskant... så hörs sånt. Tror faktiskt att Lühr´s asgarv hördes ändå bort till Tidaholm. Fick rapporter som tyder på det. Jag tycker frisyren satt som en smäck och förstår inte vuxna karlars sätt att uttrycka sin avundsjuka, men det är väl inte meningen att jag ska fatta. Mina portugisiska kollegor stod nere i vattengraven på löpbanan på Stadion och redigerade igår. Det såg mycket märkligt ut. Alltså nu var det ju givetvis inget vatten i vattengraven men man borde väl nästan kunnat hitta en bättre arbetsplats. Det finns ju till exempel en hel del läktare runt om med sittplatser för flera tusen portugiser. Men dom kanske är mer kreativa på stående fot.

Nä nu ska jag bege mig ner i mitt källarförråd och leta vinterkjackor, jo det är dags att plocka fram dom nu.

Bananflugornas värsta fiende

Vi har en ny grej på gång på redaktionen. Matlåda. Igår åt jag, Tjerna och Järis hemlagat. Fres hade med färdig salladslåda men det räknas faktiskt också på nått sätt. Det viktiga var att ingen av oss åt samma mat, så som det brukar vara här på sportredaktionen kvällstid. Sista punkten på kvällsmötet är ALLTID "vad-ska-vi-äta-ikväll-och-vem-åker-och-hämtar". Fantasilösa som vi för det mesta är blir det nästan uteslutande sushi eller thai. Nu har jag matlådor i frysen som säkert räcker hela oktober. Känns bra.

Lämnade in min bil på bilglas-stället på Ringvägen för att få en ny vindruta. Har fått ett fult stenskott som vandrat en bit mitt i rutan och det kändes som att det var läge att fixa. Sen tänkte jag faktiskt sälja min lilla bil nu när den fortfarande är pigg och fin. Det innebär ju att jag blir tvungen att åka kommunalt till jobbet. Jag gillar inte alls att åka kommunalt och då menar jag inte att jag som Patrick skulle säga är för "stor" för tunnelbanan utan det är för att jag jobbar sent och tycker det är skitläskigt att åka hem själv. Eftersom jag bor i sjöstaden nuförtiden måste jag byta på halvskumma Gullmarsplan för att komma hem. Sen är det ju faktiskt mycket skönare att åka själv i sin bil och lyssna på musik och slippa hostande medpassagerare som pratar högt i telefonen och luktar illa. A jag får väl vänja mig helt enkelt. Apropå Patrick så ska vi jobba med landslaget nästa vecka. Det är på tiden. Det känns konstigt om det går för lång tid mellan gångerna, mellan landslagsbevakeriet alltså. Den här veckan har jag suttit i redigering 8 och svurit över den nya servern igen. Idag vägrar den banda hockey vilket innebär att jag inte kan få in några bilder i min redigering och därför inte kan klippa några inslag på just hockey. Känns ju stabilt. I två dagar har JAG fått köra ut varenda inslag manuellt åt Stockholm lokal-tv för ingenting fungerat. Känns som ett ganska gammaldags sätt att sända tv på. Man får väl bara hoppas att "någon" kan lösa problemet.

Förutom att slåss mot sega servrar är jag bananflugornas största hot här på redaktionen. Vårt pentry har förvandlats till något slags tillhåll för dom äckliga små flugdjuren och en vanligt förekommande gest bland TV4:s medarbetare är numera "vifta-bort-flug-handen" framför ansiktet. Min bägare rann över häromdagen då dom styrde in i mitt redigeringsrum och surrade framför ögonen på mig när jag hade det som stressigast. Obehagligt. Jag har googlat "döda bananflugor" och fick upp flera tips om hur man går tillväga. Läste också att dom förökar sig snabbt som bara den och att dom kan lägga upp till 500 ägg på en vecka.. (välkommen till vetenskapens värld med mig Sofia Broberg, idag ska vi prata om bananflugans intrång i den svenska vardagen)... Som jag förstår det hela finns det en hona i flocken som lägger alla ägg, en såkallad moderbananfluga. Gäller att hitta den kärringen och utplåna henne omgående. Sen igår står en skål med värsta giftet på en central plats i pentryt. Vitvinsvinäger + honung + en droppe diskmedel så att ytspänningen försvinner så dom små j-vlarna drunknar när dom landar på ytan. Lollo i repan hällde på en skvätt apelsinsaft också för att spetsa till det söta något. Jorå det funkar. Efter ett dygn ligger nu närmare 10 stycken däri och flera sitter på kanten och fluktar. Fega fanskap det där! Vad tvekar dom på? Det är väl bara att ta rejält med sats och dyka ner i härligheten. Dööööö nu snälla!!

Igår fick jag ett sms från min syster. Isaac 5 år satt tydligen och följde landskampen mellan Sverige och Irland på tv och hade ställt frågan "varför siktar dom inte innan dom skjuter". Han går ju på fotbollsträning och har lärt sig ett och annat den här sommaren. Svaret kom han på själv: "för dom hinner inte".

En vecka i statsministerns tecken

Det är bara jag som lyckas slänga bort viktiga nycklar i papperskorgar och soptunnor. Jo det hände precis nu när jag skulle parkera i mitt garage och effektivt tog tag i en hög papper som låg i bildörrsfacket på väg ut för att öppna garagedörren med nyckeln. Där strax bredvid står nämligen en papperskorg lämpligt placerad för just sådana som jag, som ska dra två flugor i en smäll och passa på att kasta lite skräp på väg hem. Problemet är bara att mina nerver i händerna har svårt att skilja på papper och metall och släpper därför ALLT jag håller i min hand. Lite stressande eftersom jag ju hunnit låsa upp och dörrarna var på väg att öppna sig så jag kunde få köra ner. Likt en uteliggare som letar petflaskor hävde jag mig ner och började veva runt bland skräp från mina fellow parkerare i sjöstadsgaraget. Tänker inte gå in något närmare på vad jag hittade utan det viktigaste var att nycklarna återfanns farligt nära det bruna bananskalet som fått ben och var på väg att krypa upp för den branta papperskorgskanten. Det har alltså hänt mig förut. Att jag vårdslöst bara släpper ALLT jag har i mina händer så fort jag öppnar locket på en soptunna. Funderar på att skaffa en sån där snodd i stark färg som ser ut som en telefonsladd med en hake på som man hade i brallan på 80-talet och sätta fast mina nycklar i. Jo det får nog investeras i en sådan.

Fast det mest dramatiska som hänt i veckan var när jag klippte lugg. Ett beslut som satt långt inne och tillslut orkade inte min frisör Madde med mitt velande utan tog saken och saxen i egna händer och klippte bestämt av. Jag är ganska nöjd men känner mig enögd och har ingen bra teknik för hur jag ska hålla håret borta från ansiktet. Får jobba på det.

Igår var jag på derby och vågade vägra filma bakom mål. Det var inte bara jag som gjorde det utan produktionsbolaget som stod för matchproduktionen gjorde samma sak. Bra beslut! Jag vill inte dö filmandes på Råsunda under en fotbollsmatch på den nivån. Skulle däremot kunna tänka mig att stryka med på Camp Nou eller San Siro eller någon annan arena där det spelas fotboll med känsla. Jag satt på läktaren med Tjernström, Nunstedt och Osmanbegovic. Det var trevligt men kallt och matchen var tråkig. Roligast var när bårbärarmannen fastnade med ena foten i båren på väg av planen och bårbärarmannens kollega som gick först och bar inte märkte det utan började småjogga för att inte uppehålla spelet för länge. Allt före och efter det kändes segt. På Råsunda är pressläktaren placerad bakom en såkallad VIP avdelning där man kan se en del B-kändisar under matcher som den igår. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt var där med sina söner. Fick dock ingen klarhet i om han var AIK:are eller Djurgårdare. Lustigt nog fick jag lov att sitta och kolla på karln idag igen men då i ett helt annat sammanhang. Han höll nämligen presskonferens på Rosenbad angående FRA lagen och jag fick åka ner och stötta nyheterna och hjälpa till att redigera inslag. En helt främmande miljö för en sån som mig. Reinfeldt var för dagen klädd i grå kostym med matchad rosa slips och såg inte alls så där lös och ledig ut som han gjorde igår kväll. Vi fick ögonkontakt vid ett tillfälle och jag tänkte jag skulle satt en armbåge i midjan på han och frågat vad han tyckte om matchen och framförallt resultatet, men det var så många andra som verkade ha viktigare frågor att ställa så jag lät det vara. Sen hade det ju kanske blivit lite konstig stämning om en tv-fotograf sitter på en presskonferens på Rosenbad bland gräddan av politiska journalister och ställer frågor om gårdagens derby.. a det var nog tur att jag lät bli... men fan, jag ville verkligen veta vilket lag han gillar bäst. En annan dag kanske.

Imorgon ska jag jobba som redigerare. Ska bli spännande att se om statsministern kommer dyka upp i min redigering under dagen.. återstår att se.

Allsång med TV4 Sporten

Jag är lite dagen efter idag. Inte så där jättepigg men det kunde ju helt klart vara mycket värre. Om man jämför mig med resten av sportredaktionen inför dagens sändning kan jag nog placera mig bland dom topp tre minst bakfulla. Nu vet jag iofs inte om det är något att skryta med. Det känns lite som att jag har blivit dubbelt så gammal. Jag kommer inte riktigt igång och blir trött vid midnatt redan. Mina kollegor körde ju på till tidig morgon... jag gav upp ganska många timmar tidigare. Och då hade ändå jag och Mattias spelat in vårt jobb redan igår för att slippa åka ut och filma fordon i en sandgrop med alldeles för hög motorvolym bakis svintidigt i morse och därför hade jag kunnat följa strömmen och festat loss. Mattias följde vår plan noga, jag pallade inte. Men det var en fantastisk kväll från början till mitt slut. Först middag på mysig restaurang och sen tog Max med alla på karaoke-bar. Underbart! Vi fick några rum att dela upp oss i och sen körde vi loss på låtar som "All night long" och "Sånt är livet". Bäst var Patricks tolkning av Tom Jones "Delilah". En underbar version som finns dokumenterad i en viss tv-fotografs hobbykamera. I vårt rum rådde total karaokeanarki. Alla sjöng alla låtar samtidigt med eller utan mikrofon och det gällde att hålla hårt i sin mikrofon för när som helst kunde grannen slita den ur handen. Det fanns bara tre stycken i vårt rum. Jag önskar jag kunde beskriva mer i detalj hur dom 3 timmarna i karaoke-båset utspelades, men det går liksom inte.. man var tvungen att vara med för att förstå. Tur att det var ljudisolerade hytter säger jag bara. Hur kommer det sig att man alltid tar i och sjunger så vansinnigt högt fast man har en mikrofon i handen kopplad till två högtalare? Min teori är att det är lättare att hålla tonerna om man sjunger starkt. Jo så är det nog. Det finns många fördelar med att jobba bakom kameran. En av dom är att man slipper prata inför hela svenska folket med sin karaokehesa bakisröst.

Nu väntar en fotovecka och det första som står på schemat är besiktning av sportbussen. Hot jobb. Hoppas jag får åka ut på något lite mer kreativt än så.

Ardome - källan till allt ont

Oj oj, efter en vecka i redigering 7 och 8 på Tegeluddsvägen 3 är en 2 timmars på Spa-stället Helheten i Sjöstaden inte någon onödig lyx utan ett måste. Jag inledde ju min nya karriär som redigör på en måndag. Den måndagen var inte alls ett lika bra val som det jag gjorde när jag ringde och bokade min ansiktsbehandling jag ska njuta av imorgon. Då valde nämligen vårt nya server-baserade system vid namn Ardome att göra mitt arbetsliv till ett helvete och fuckade upp ALLT jag tog mig för. Jag är efter dom här redigeringspassen grymt impad av mina redigörskollegor som sitter i skiten dag ut och dag in utan att veta om något kommer att fungera till sändning. Vilken huvudvärk. Det är oerhört frustrerande och första tanken var att kompa ut varannan vecka från nu. Längtar ohyggligt till att min fotovecka ska starta på måndag så jag kan jobba ensam och ostört med min egen laptop frikopplad från allt ont Ardome för med sig. Ja alltså jag får ju lov att ha en reporter med mig också såklart.

Jag tackade nej till en resa i veckan. Helt sjukt och jag minns inte riktigt vad som hände men tillslut kom det ett nej ur min mun. Och så här med facit i hand är jag rätt nöjd över mitt beslut. Ligger ju just nu i en ganska skön nedförsbacke och känner mig mer avslappnad än någonsin. Jag har ju också fått rensat i mina garderober den här veckan och diskat och handlat och shoppat lite nya kläder som jag nu får plats med iom min rensning jag precis berättade om. Tror min kusse Sandra kommer bli glad. Hon brukar få rota och plocka med sig det hon vill från klädhögen. Hon hatar nämligen att shoppa (!!!). Förstod inte ens vad jag precis skrev. Hata och shoppa går ju inte att skriva i samma mening.. är helt säker på att det blir nått meningsbyggnads fel eller man måste ju åtminstone bryta mot någon stackars grammatisk regel genom att sätta dom två ändarna på en skala bredvid varandra.

Idag kom nyhetsfotograf Håkan skuttandes in i redigeringen med ett fat tiramisu i händerna som han hittade på säljavdelningen en trappa ner. Trevligt initiativ tycker jag! Ett annat trevligt initiativ är att chef Pekkari bjuder till fest på lördag som börjar med damfotboll på Kristinebergs IP och sedan följs av middag och det bästa av allt, en överraskning! Låter mycket spännande och nyfiken som jag är försökte jag pressa Emir på info idag eftersom han skröt med att vara insatt i hemligheten, men han sa ingenting. Jag hoppas på en come back av Ola och Per och att dom ska komma superglada till vår fest med strutar på huvudet och säga att deras kanalbyte var ett stort misstag. Så kanske det blir.. eller så ska vi bowla... jo jag tror på något av dom två alternativen.

Jag ska redigera lite mera

Jag hatar att diska. Jag ser det som ett straff. Fast när man tänker på att brottet man begått för att hamna där framför det skitiga porslinet finns det ju inte någon logik kvar i resonemanget. För anledningen till att man diskar är ju att man ätit mat, fått i sig näring så att man ska kunna överleva.. så egentligen borde ju diskeriet vara en belöning för att man skött sig och tar hand om sig själv och sin kropp. Fast fasen vad svårt det är att tänka så just när man står där och sveper runt diskborsten i kladdigt vatten. Jag tror att jag kommer uppskatta uppgiften först när jag skaffat hit en diskmaskin.

Har varit hemma i Lich några dagar. Tänkte släppa jobbet och våga vägra fotbollsplan ett tag men var ju givetvis tvungen att följa med min systerson Isaac på fotbollsträning häromdagen. Vet inte om jag skulle skratta eller gråta när han beslutade sig att ta en vattenpaus mitt i matchen där han fått uppgift att vakta målet. Men han hade i vilket fall lärt sig från Sveriges match mot Albanien att i fotboll har man bollen en i taget och inte alla på samma gång. Kul att han kunde hitta något rätt i den matchen.




Ska tillbaka till jobbet idag efter en veckas ledighet. Ska jag vara ärlig så känns det lite som om jag varit ledig mycket längre än så. Har fått nytt schema och ska vara foto varannan vecka nu istället. Känns grymt skönt att tagga ner lite. Ska jobba som redigör hela den här veckan vilket innebär att man sitter inne i huset och klipper. Det var jättelängesen jag jobbade så. Nu med det nya systemet är det lite som att jag är nybörjare där inne. Men jag har fått en hel timme bredvidgång innan jag börjar idag. En hel timme! Ruskigt generöst att bjucka på tycker jag. Men vad fasen, är man klipsk som en annan så är ju 60 minuter ganska lagom för att hinna uppdatera hjärnan på det som är nytt. Börjar så smått komma ur det koma jag befunnit mig i sedan hemkomsten från OS. Allt har liksom gått i slow motion. Men nu jäklar känner jag energin komma smygande i ådrorna.. ska till gymet imorgon och se om det är på riktigt eller om jag inbillar mig.

Landet långt borta

Albanien och framförallt Tirana har inte lyckats kvala in på listan över mina favoritresmål. Det känns lite som om vi rest till en soptipp. Åtminstone om man ser till upplägget på stan. Förstår inte riktigt hur stadsarkitekten tänkt, om det nu finns en sådan. Man kan lätt tro att någon kastat ut byggnader lite hur som helst. Det jag vet är att det inte är direkt säkert att gå ensam utomhus och att invånarna i den här stan nog aldrig sett en svensk förut för dom tittar väldigt. Varmt är det. Idag säkert runt 30 grader. Mina kollegor ligger just nu vid poolen och svalkar sig. Alla sveriges fotbollsjournalister ligger och steker där i den heta solen. Ska bli kul att se vilken ansiktsfärg som dominerar på pressläktaren på arenan ikväll.

På tal om arenan så går det så där för produktionspersonalen. Dom har ingen ström i vår OB-buss och nyss fick jag rapporter om att något brann där inne. Grekerna som kör länkbussen kör med en generator som låter som en otrimmad moped. Den pajade en dryg kvart före vår liverapport i nyhetsmorgon tidigare idag. Det känns stabilt. Ska bli intressant och se om albanierna kan skaka fram lite ström och om länken hem kommer hålla hela matchen.

Inatt hörde jag ett skott utanför mitt fönster. Sen kom det några fler skott och jag tänkte att nu blir det inbördeskrig för dom springer uppenbarligen omkring med K-pistar. Efter ett tag började det smälla väldigt tätt och när jag kikade fram under täcket såg jag att det blinkade utanför fönstret. Smög och och gläntade på gardinen. Fyrverkerier. Men jag fattar liksom inte varför. Dom bara brände av ett sjudundrandes fyrverkeri och sen vart det lika tyst och mörkt som innan. Måste gjort ett stort hål i stadskassan. Känns jävligt onödigt att lägga pengar på sådant i ett land som detta. Olof googlade fram att medelsnitts albaniern tjänar typ 35 000 kr per år och att hela ekonomin bygger på att albanier i andra länder skickar hem pengar till sina släktingar. I nuläget har jag svårt att tänka mig att Albanien inte heller kommer att platsa på listan över länder jag helst skulle vilja flytta till.

Jag jobbar på hemmaplan..fotbollsplan

När jag körde den enligt mig mycket smarta vägen från söder till Tegeluddsvägen och Tv4-huset i förmiddags så kändes det som det var en evighet sedan jag susade fram i Stockholmstrafiken. Och när jag tänker efter var det nog någonstans i mitten av maj jag åkte där senast. Det har hänt en hel del sen dess, men vägen kändes som densamma. Lite fler hinder bara. Många stora lastbilar som dubbelpakerat, folk som hittade egna övergångsställen där det passade dom, cyklister, andra bilister som inte kände till högerregeln, tanter med hundar och för långt koppel, brevbärare med alldeles för tung brevlast på pakethållaren och därför var tvungen att vingla över hela gatan... a lite olika element som satte min uppmärksamhet på prov.. men eftersom man har stenkoll och styr som en gudinna finns det ju ingen trafiksituation i hela världen som kan hindra mig från att ta mig fram till mitt jobb. Jag har varit ledig sen jag kom hem från Peking. Har legat i något märkligt koma i 5 dagar helt orkeslös. Men jag tänker att det var några sådana där slappardagar man brukar ha varje månad som hopade sig till en och samma vecka eftersom jag missar slappardagarna sen maj. Idag var det dags att ge sig ut i verkligeheten igen. Började på känd mark med fotbollslandslagssamling, träning och pk på stadion. Jag, Patrick och Olof bevakade. Patrick påstod sig ha väldigt ont i ett revben efter nån fotbollsmatch han spelade häromdagen och kunde därför inte föra intervjuarmen med mikrofonen sträckt rakt framför kroppen så jag blev tvungen att mygga grabbarna under intervjuerna. Jösses.. men han pallade ändå att bära mitt stativ, fast då fick jag ju ta hans väska så det inte blev fel belastat.

Det kändes bra att göra första arbetsdagen på hemmaplan med fotbollslandslaget. Man vet vad som ska hända och hur allt går till. Man känner folket, kan övningarna och vet vart gränserna går. Det är lite som att cykla hemma på Bollgatan där jag växte upp. Vi ska bevaka här i Stockholm hela veckan sen åker vi till Albanien på fredag. Ryktet säger att det är 33 grader varmt där nu...puh.. Vi sänder matchen på lördag med studio på plats och tydligen ska vi ner ett helt gäng från fyran. Ska blir superkul =)

Räknade lite på mina övertidstimmar idag. Det är några stycken. Kickan tyckte jag skulle ta ledigt två månader och åka till Thailand och lägga mig på en strand. Låter ju som en dröm men resa är det sista jag känner för att göra just nu.. eller alltså jag skulle ju lätt kunna åka till New York en vecka i höst och till Los Angeles när det börjar närma sig vinter. Skulle va kul att hälsa på Åsa i Dubai innan hon flyttar hem.. sen måste jag ju hälsa på Brollan i Barcelona också!

Måste erkänna att det här är lite konstigt. Det är tisdagkväll och jag sitter här nyss hemkommen och ser nån serie jag inte känner igen men som säkert pågått sen några veckor och känner mig ganska vilsen. Vad gör man nu? Käkade middag med Kristin efter jobbet idag så någon mat behöver jag inte laga. Jag har tvättat och diskat och tycker att lägenheten är helt godkänt ren. Räkningarna är betalda. Nu bloggar jag men vad f-n ska jag göra sen? Nä det kanske är lika bra att gå och lägga sig.

Den här gången menar jag allvar

Har precis gjort den sista shoppingen. En väska till min kusse och en fräsig piké till papsen. Å så lite fler filmer till mig själv =) Kastade bak en doppio espresso macchiato från Buckis och slängde flip flopsen i papperskorgen. Nä, dom behöver inte följa med hem. Gudarna vet vad som sitter fast under dom sulorna efter diverse besök på offentliga toalettinrättningar och promenader på salivfyllda trottoarer. Nej dom har ingenting i min resväska att göra utan man kan säga att dom gjort sitt. Det finns ju liksom 28 par till hemma i sjöstaden som bara ligger och väntar på att få bli placerade under mina sulor.
David var precis här och hjälpte till att få igen resväskan.. puh... den var svettig, men när vi väl spänt igen den upptäckte David att det faktiskt fanns två lufthål. Fan, nu har man shoppat för dåligt igen ;-)

Sveriges TV-journalister åker i gemensam trupp hem till Sverige via Bangkok idag. Ska bli kul att se status på SVT-teamet. Dom var frånvarande på frukosten imorse. Tror dom körde stenhårt in i kaklet igår. Vi närvarade under värmningen på en italienare några kvarter bort, men har svårt att tro att natten slutade där för våra konkurrenter. Vaknade runt fyra inatt av ett gäng som vrålade och klappade händerna här utanför.. fast jag vet ju inte om det var dom. Det var ju inte så att jag orkade gå upp och kolla. Det finns ju en mindre risk att det blir sällskapsresan hem idag annars. Fick inside på hur hemresan från friidrotts-VM i Osaka gick till. Tydligen gick den i charterns tecken.

Om 7 minuter kommer väskbärarkineserna och knackar på. Ska bli kul att se dom släpa stenklumparna ner till lobbyn. Sen blir det lunch och buss till flygplatsen. Enligt Anderberg som åkte igår finns det en gräddfil för oss som jobbat med OS. Det är väl för att dom vill ha ut oss ur landet så snabbt och smidigt som möjligt så dom kan återgå till sitt normala sociala beteende, otrevligheten.

Så jag säger HEJ DÅ Kina för evigt för vi lär ALDRIG ses igen... på riktigt... jag är allvarlig nu... Jede snackade förresten nått om ett fotbolls-VM här inom en snar framtid... fan!

Ta mig härifrån.. snälla...

Jag är helt övertygad om att den lilla armé av bakterier som attackerat min kropp på alla håll och kanter anföll under bussresan ut till kanotarenan i förrgår. Att sitta inklämd i en buss med journalister från världens alla hörn med diverse förkylningar, inflammationer, influensor, pest och annat skräp i ryggsäcken är och undvika andas in dessa små as till bakterier är ju en omöjlighet. Inget immunförsvar i världen har artilleri att stå emot en sådan fulländad krigsföring. Speciellt inte när busschauffören, som tydligt står på fiendens sida inte sätter igång luftkonditioneringen förrän efter 55 minuter av den 60 minuter långa resan. Det var mer imma på dom fönstren än den som alstrades mellan Kate Winslet och Leonardo Di Caprio i den där heta scenen i Titanic. Det luktade precis så surt som svamparna man torkade bort krita med på svarta tavlan i skolan kunde lukta efter lite för många tavelstrykningar utan tvätt så att säga. Jag vet det för jag var ofta ordningsman och då var uppgiften att tvätta svampen i handfatet förutom att vässa blyertspennor såklart!

Så nu ligger jag här efter timmar av kramper, frossa, illamående, feber och halsont och önskar inget hellre än att få sätta mig på flygplanet hem till Sverige igen. Mina kollegor är där ute på slagfältet och kämpar.. känns ju givetvis pissigt att ha stupat så här nära mållinjen. Tänker försöka samla ihop krafterna och göra en sista ansträngning idag. Kanske verkar dumt men va fan, jag kan ju inte sitta här inne på rummet längre. Måste ju ut och få lite luft.. förorenad sådan.

Smiling Beijing

Tro det eller ej men solen har varit framme ett par dagar här borta och himlen har faktiskt varit blå, i vilket fall några timmar på förmiddagarna. Fast jag tror fortfarande det är fejk. En illusion skapad av ett folk som tycker det är helt ok att förvränga verkligeheten en aning.. så länge dom själva framstår som ett fantastiskt folk. Digitalt animerade fyrverkerier på öppningsceremonin, en flicka som mimade till en annan flicka som stod bakom en skärm och sjöng för hon inte var söt nog.. oxå detta på öppningsceremonin. Flaggor som på en vindstilla arena helt plötsligt börjar blåsa som om det var en tyfon på väg, anledningen är inbyggda fläktar i flaggstängerna.. jo det är sant. Dom påklistrade leenden som alla volontärer tvingas gå runt med i flera veckor och som så sakta börjar trilla av av ren utmattning. Men filosofin "vi sätter stora reklamskyltar framför alla fattiga bostadsområden så dom inte syns, och därför inte finns" slår nog alla rekord i falsk marknadsföring.

Idag har vi pingis och taekwondo på schemat. Hade tänkt hinna med en shoppingsväng före dess men kan nog bli tajt. Har redan varit iväg på två rundor som gav fantastisk utdelning. Man måste vara stenhård i sina förhandlingar och vägra betala mer än 10 % av utgångspriset. Jag lyckas såklart! Får väl se hur länge grejorna håller. Fast det spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag fick handlat mer än vad jag hann förra resan. Har inte varit mig själv sen dess, men nu börjar det ordna upp sig.

Igår ringde jag resebyrån och SAS för att försöka uppgradera mig på hemresan. Kostade massor med poäng på Thai. Men man vill ju liksom inte ha mittensätet i ekonomiklass efter ett 3 veckors-mästerskap på andra sidan jordklotet. Kan iofs tycka att det alltid ska bokas sovsäte på vägen hem efter långa jobbresor, men vem är jag att bestämma det. Nu räckte i vilket fall inte mina poäng eftersom jag blåste ett gäng på en Thailandsresa i höstas. Fan. Får bli nästa gång. Inte för att jag någonsin tänker åka tillbaka hit nått mer, nä men det är sant jag skämtar inte.. vet att jag sagt det förut men nu det blir inga fler Kinaresor, så det så!

Jag vill ta med mig en kines hem

Dom leende kineserna i Pekings mungipor är på väg ner. Man märker det så smått på en del buss/taxichaufförer här som legat på vägarna och kört dygnet runt sedan invigningen. En busschaufför fick tydligen ett "Falling down" igår när mina kollegor skulle åka buss från arenan där man ror väldigt fort. Först vägrade han köra bussen om inte alla fick sittplats. När han sen tvingat folk att gå av körde han iväg i 20 km/h bara för att jävlas. När människorna i bussen påpekade att det kanske gick lite väl sakta och att dom hade ganska bråttom till mediacentret för att jobba stampade han plattan i botten och körde rally mellan filerna och låg på tutan hela vägen tillbaka. Han använde inte ens bromsen vid farthinder. Fasaden börjar som sagt luckras upp och den rätta kinesen börjar visa sig. Jag tror dom flesta börjar bli trötta nu. Jag ser tydligen väldigt trött ut enligt en kinesvolentär som påpekade detta för mig igår. Det är väl inget man ska ta som en komplimang.

Häromdagen åkte vi runt och filmade Pekings gator och torg till ett inslag som sänds idag söndag. Vår taxichaufför lekte charader och imiterade Pavarotti när vi åkte förbi operahuset.. jätteroligt. En annan började jaga en fluga under en tur i tät pekingtrafik. Det var mycket roligare. Han fick den tillslut, flugan alltså. En tredje taxichaffis lyckades (efter att vi letat en vecka) hitta en bakgård där kineser, ung som gammal spelade pingis för fulla muggar. En helt underbar miljö och fantastiska människor som log och tyckte pingis var det bästa som fanns. En av spelarna var minst 70 bast och körde ett ljusbeige linne med kostymbyxor från tidigt 50-tal. Han sa "Oj" efter varje slag och fnissade väldigt. Så söt att man bara ville ta med honom hem och sätta honom i bokhyllan. Men det ska jag ju såklart inte göra. Vad skulle vi prata om?

Dom där kinesiska pensionärerna som skulle sitta i gathörnen och spana efter terrorister sitter inte där dom ska. Jag har hittat dom på handbollsarenan på läktaren bakom ett mål där dom under en hel match satt och ropade "Sverige sverige" och vevade med sådana där uppblåsbara klappredskap. Känns ju sådär. Vem vikarierar på gatan nu? Man går inte säker någonstans. Utom på handbollsarenan då vill säga.


Idag har det varit "Birdnest" och friidrott hela kvällen. Volontärerna här placerar ut och plockar in häckarna med militärisk disciplin. Ser fantastiskt roligt ut. Dom springer på led och när dom står är armarna spikraka utmed sidorna. Olsson berättade att en bussvolontär försökt tvinga honom och 20 andra att inta samma position när dom skulle kliva på en buss vid en hållplats. Sådana metoder fungerar ju liksom inte på västerlänningar.



Vi fick Roger Federer i mixed zone efter matchen igår. Jag tog en bild olovandes och fick lite skäll av mixed-chefen men det var det helt klart värt =)


Tackade nej till jobb i Spanien resten av året. Verkar kanske dumt men man måste ju ta hand om sina nära och kära. Jag ska bli vuxen nu, sluta flänga och skaffa mig en vardag. Ska bli spännande att se hur det går. Tänkte försöka att inte resa så tätt resten av året utan vila ut, åka till redaktionen och träffa mina kollegor, göra mitt jobb, vara social, veckohandla och bädda sängen och sånt som jag inte riktigt hunnit med tidigare. Förresten sa jag att jag åker till Albanien 6 dagar efter att jag landat i Sverige?

Men in tights

Har suttit och kollat på tre mattor där 6 karlar i tajta kläder försöker få varandra på fall. Det spelades aggressiv hårdrock med snabba trummor i bakgrunden. Stor skillnad från handbollsarenan där dom körde Carolas gamla 80-tals hit "Hey Mickey". Jag har inte varit på så mycket brottning förut, men det var ganska kul faktiskt. Bägge svenskarna tog sig till semi och när brottarkines nummer 1 entrade arenan exploderade hela hallen av hans blotta uppenbarelse. Det är sällan man skådar en såpass lång och krallig kines. Han var huvudet längre än greken och hade ett grymt stöd på läktaren. Vilken press. Där ligger Carolina Klüft i lä. Jösses, hela hallen brast ut i sång å glädjetjut bara kinesen kliade sig i huvet. Det kan jag tycka är lite överdrivet. Är det ingen i det här landet som tänker på att det finns folk som inte vill ha hörselskador?

Det är var i vilket fall vårt uppdrag idag. Att bevaka brottningen. Igår åkte vi på fäktning. Nån som heter Emma låg tydligen bra till och gick till kvartsfinal. Har aldrig varit på fäktning förut. Senare på kvällen ringde jag till syster yster och pratade en stund med lille Isaac. Han berättade att hans kompis Anton kollat på tv och att dom använde svärd i EM-finalen. "jaha du menar fäktning i OS?" Nä svärd.

En egyptier i 96 kilosklassen gick upp på mattan och gjorde precis som en del fotbollsspelare brukar göra före match. Han tog i mattan, gjorde korstecken och pekade upp mot himlen, eller taket i det här fallet. Jag är förvirrad. Bor Allah där uppe han också?

Herregud vilken dramatik. Svordomar på engelska och så en vers på hemspråket som jag tror har något med Armenien att göra.. landet alltså... en vers jag inte tror man översätter i svensk TV. Ara var riktigt förbannad idag och jag och Jede fick bra bilder och sköna intervjuer med arga brottare och förbundskaptener. FTPar i detta nu. Långa dagar här borta men det är roligt när det bränner till lite.. som idag. På tal om länder som börjar på A så ska redaktör Järborg skicka mig till Albanien så snart jag kommit hem till trygga Sverige. Låter ju livsfarligt. Men jag kan ha fel. Krävde en veckas ledighet som kompensation.. hehe.. man är ju supertuff i förhandlingarna.. hmm.. eller inte.. Jag skulle behöva vara ledig resten av året.. undra om komp-banken täcker det?

Hatkärlek

Aircondition är en bra uppfinning men jag avskyr den samtidigt. Kineserna vet hur dom ska använda den. Blåser på i högsta hastighet tills det blir minusgrader inomhus. Dom har gärna dörrarna öppna undertiden. När man går från 35 gradig värme med en luftfuktighet runt 90 % till svinkall luftkonditionerad buss och håller på så flera gånger per dag så är det väl inte så kan man ju räkna med att en förkylning står runt hörnet och väntar. Min är på gång. Jag nyser och fryser och känner att det börjar hända grejor i näsan. Fan, man vill ju liksom inte bli sjuk nu! Måste finta bort det på nått sätt. Ska till en simhall om några timmar, kanske inte är bästa miljön för att döda bakterier i. Känns snarare som det är där dom frodas och växer sig starkare för att så småningom ta hem guldet i kampen om mitt välmående.

Det finns många spännande yrken i det här landet. Ett är att med hjälp av en pinne hålla ordning på grusnivån mellan cementblocken som ligger placerade ett gäng mil under tågrälsen i Kina. Det är ett heltidsjobb skulle man kunna säga.

Man skulle kunna tro att den som har sportfotojobbet på ett OS har ett glamouröst uppdrag. Ibland kan så vara fallet men ofta får man infinna sig i de mest simpla lokaler som när vi under pågående simtävlingar fick sitta på golvet i en skrubb i källaren på Aquatic center och vänta på att få göra intervjuer och glo rakt in i ett el-skåp.

SVTs Pelle Nyström gick till en kinesisk frisör och blev klippt samt fick håret tvättat två gånger för 10 spänn!

Svenska vs Kinesiska

Det är varmt här. Runt 35 grader på dagen och fortfarande över 30 när klockan passerar midnatt. Igår när vi bevakade tjejernas fotbollsträning var det 37 grader och näst intill vindstilla. Det går åt några flaskor vatten då. Pappa smsade att jag inte skulle anstränga mig. Det är lite svårt att undvika när man ska kånka runt på tung utrustning och när taxichauffören släpper av en på fel sida av arenan. Vi var inte många där. Vet iofs inte om det berodde på temperaturen. SVTs representanter Pelle och Leffe hade kört egen bil från Peking. Jag undrade lite försiktigt om dom inte var mer rädda om sitt liv än så. Visade sig att alla SVT team har hyrbil. Dom kör Volkswagen Santana, som tydligen använts som kinesiska taxibilar före SVT lade beslag på dom. Vi liftade trots rädslan med dom tillbaka hem. Först 40 minuter på flerfilig väg ut ur stan med korsningar var tionde meter med kineser som körde, cyklade, gick, sprang och hoppade fram lite som dom ville. Sen en timme på motorvägen. Blev impad, SVT hade ingen karta utan använde sig av riktmärken utmed vägen. Leffe har inte många körningar kvar förrän han börjar styra som en äkta kines.


Idag åkte vi tillbaka för att se Sverige spela mot Argentina. Den här gången tog vi tåget fram och tillbaka mellan Peking och Tianjin. Det är ett supersnabbt tåg som håller 340 km/h och tar en halvtimme. Det är jättemånga kineser som väljer den här typen av transport. Det kan man kanske inte tro med tanke på alla bilar som finns i det här landet, men sant är det i vilket fall. På vägen tillbaka hamnade jag av någon anledning längst in vid fönstret på en rad med tre säten. Bredvid mig satte det sig en full kines med sin lite mindre fulla kineskompis. Dom sa hej och började gräva i sina plastpåsar. Fyllisen bredvid mig hittade en påse pistagenötter i sin påse och bjöd både sin kompis och mig.. Jorå.. han sträckte fram påsen och log. "Nej tack" . Det hindrade dock inte mina nya reskamrater att sitta och knapra nöt fram tills vi nådde södra stationen i Peking. Helt plötsligt drar kinesfyllisens kompis och lämnar honom kvar ensam. Han började småprata lite och först fattade jag det som att han pratade med sig själv. Fram tills att jag märkte att han kollade på mig samtidigt som det kom konstiga ord i ett fasligt tempo ur hans mun. "Asså jag förstår inte vad du säger". Självklart kontrade jag med att svara på svenska. Jobbigt när människor pratar på ett språk man inte förstår och avslutar meningen på ett frågande sätt och sedan förväntar sig ett svar. Jag tog fram min ackreditering som hängde runt halsen sa "Beijing" och pekade på en bild av dom olympiska ringarna. Aha.. nu hajade han. Eller alltså det vet ju inte jag, men han nickade tydligt. Jag nickade också ibland och oftast så tajmade jag dom ganska bra med det han talade om för han nickade tillbaka hela tiden och gjorde tummen upp och sånt. Den enda gången vi förstod varandra var när "Beijing" dök upp i samtalet och vi var helt överens om att det var dit vi var på väg. "Beijing" dök upp titt som tätt och varje gång han sa det så upprepade jag och så nickade vi instämmande och förstående. Efter ett tag blev det tyst och fyllekinesens rus började dämpas något. Han började istället veva med handlederna och liksom dirigera det kinesiska sågverket som satt på raden framför. Fråga mig inte varför. Men är det något kineserna är bra på är det att somna så fort dom sätter sig ner och att låtanär dom sover. Tåget började sakta in och på tavlan ovanför utgången rullade en text som sa att vi snart var framme i Peking. "Beijing" sa fyllisen. "Beijing" svarade jag och nickade. Sen försvann han ut på perrongen med nötpåsen under armen. Jag önskar verkligen att jag kunde berätta vad vi diskuterade där i vagn 2 på vägen mellan Tianjin och Peking den här lördagkvällen, men jag har faktiskt inte den blekaste.

In i dimman

Jorå det finns en sol i Kina. Har aldrig sett den förut men här finns bildbevis! Min kollega David tror den är fejk. Att dom placerat den där bara för det är OS. . Jag är benägen att stötta den teorin. Det skulle kunna va en spotlight med jättelång kabel. Spenderade september månad här förra året och då syntes inte solen en enda dag. Men då var det ju fotbolls-VM för damer och det tyckte dom nog inte var lika hot som ett OS så det var väl inte värt. För jäklar vad ström det måste dra!

Tänker ta revanch i år. Å då menar jag inte att jag tänker spotta tillbaka när invånarna i det här landet ogenerat lägger loskor framför fötterna på mig. Nä, jag tänker shoppa! DK, Kåmark och t.o.m sportchefen gjorde affärer i Peking sist. Jag presterade inte alls till min fulla kapacitet på det området och måste ta igen det den här resan. Hoppas vi kommer få tid till det bara.

Vi har bara varit på hotellet än så länge för vi landade sent igår eftermiddag. Sen privatbuss (!!!) från flygplatsen. Jo det är sant, en sån där som man har i lokaltrafiken utrustad med stämpelklocka och allt. Jag, David och Jede plus packning. Dom har satsat stenhårt på servicen i år. Kineserna alltså. Vår chaufför kollade förtroendeingivande på kartan innan vi drog iväg körde en extra sväng bara för att visa oss att dom minsann oxå har IKEA. Eller så körde han fel, svårt att avgöra. Hotellentrén såg ut som en uppfart till en bensinmack eller ett McDonalds men helt ok inuti. Finns ingen hamburgerrestaurang här inne dock. Dom har istället satsat på kvalité och god smak. Ett Starbucks!!! =) Min lycka är total. Blev såklart en grande Latte där igår efter middagen på texmex restaurangen som kör stenhårt på country och kinesisk trubadur-trio nere på plan 1. Det går rykte om en bowlingbana här inne någonstans oxå. Ska spana in den senare. Idag ska vi iväg till en skola där eleverna övat svensk flagg-vevning inför invigningen imorgon. Undra om dom får betalt? Hoppas dom övar inomhus i en gympasal eller en aula går ju oxå bra för utomhus kan det bli lite svårt att illustrera. Den fuktiga smog som täcker det mesta av det här landet ligger galet tät. Hett tips i vilket fall och en tolk möter upp nere lobbyn om en timme. Seriöst satsat och helt rätt för nu är det allvar.... vi är faktiskt på OS.

Jag har ju semester!

Det är helt sjukt vad 5 veckor kan gå fort när man är ledig. Har jag aldrig upplevt förut. Nu har jag iofs aldrig varit ledig så lång tid förut så det är väl inte så konstigt att jag inte har någon erfarenhet på området. Min första riktiga semester inträffade alltså år 2008, 32 år efter jag föddes och 8 år efter att jag tagit min examen. Förstår inte varför jag inte testat tidigare för det är ju en fantastisk uppfinning. Man får betalt för att vara ledig =) Fast det är väl bättre sent än aldrig.

Jag tycker jag har förvaltat min semestertid väl. Började med en vecka i dvala efter fotbolls-EM. Sen en vecka på en strand i Italien. Helt fantastiskt. Åkte med säljare Johansson ner på nått möte angående någon ny klädkollektion. Vi tog in på hotell i Lido di Jesolo strax utanför Venedig. Jag har varit där förut, 1987 när pappa spelade bandy och Villa BK tog en bussresa ner till denna lilla semesterort. Så här 11 år senare hade inte mycket förändrats. Kollade läget lite i de området vi bodde då och hittade den lilla gräsplätt vi firade midsommar på och där mamma fick agera midsommarstång med armarna rakt ut och en liten midsommarstång i miniatyr i ena handen. Sen sjöng och dansade vi runt henne. Minns att italienarna stannade tittade väldigt. I Jesolo badar och solar man och på kvällarna sjunger man karaoke på italienska. Jag hoppade över det men det var väldigt roligt att lyssna på dom andra som sjöng. En sak som var annorlunda var att det kommit dit en massa thailändskor dit som gick omkring på stränderna hela dagarna och erbjöd massage för en billig peng. Jag och Fredde hittade en som var riktigt bra. Det var bara det att Fredrik lyckades få henne arresterad sista dagen vi var där. Dom fem (!!!!) poliser som kom fram till Fredriks solsäng under den sista dagens pågående massage påstod att det var olagligt både att sälja och att köpa massage så dom tog thailändskan i tröjan och gick iväg med henne. Fredde kollade lite surt efter dom och mumlade något om att hon åtminstone kunde fått lov massera klart.

Nu är det tydligen slut på semestern och på tisdag kastas jag in i verkligheten igen. Ska till Kina och OS. Jag har iofs sagt att jag ALDRIG ska åka tillbaka dit och principfast som jag är lyckades jag hålla mitt ord ungefär nästan ett år. Men det är ju ändå ett OS. Hörde nått om att kineserna i Peking gått kurs i att stå i kö. Ska bli intressant och se om någon fick godkänt i den kursen. Sen ska dom tydligen placera ut sina stackars pensionärer i gathörnen för att spana efter terrorister... öhh.. joråsurrusåatte. Fråga 1, Hur ser man på en person att den är terrorist? Fråga 2, Har dom kinesiska pensionärerna specialkunskaper i terroristhantering som pensionärer i övriga världen saknar? Fråga 3, Hur ska pensionären agera om han/hon ser en terrorist komma gående med stora terroristplakat och bomber i händerna? Fråga 4, Kommer pensionärerna sitta på en tältstol och ha en sådan där orange skolpolisväst på sig och fälla ut armarna och hindra gångare som ska korsa gatan att bli överkörda av en förbikörande terrorister? Fråga 5, Vad heter terrorist på kinesiska? Tänkte att det kan va bra att veta om man är på stan och någon pensionär i närheten råkar få syn på en och börjar ropa terrorist jättehögt så alla ska veta och ta skydd. Men bara för den sakens skull. Kanske kan googla det.

Grande Finale

Mamma skickade ett sms förut och påpekade att jag inte bloggat på ett tag. Däremot hyllade hon Olof för hans extremt ambitiösa skrivande och rapporterande. Ska tillägga att Olof skriver mycket snabbare än mig. Eller nä ok, mamma jag var bakis igår. Men det var faktiskt inte mitt fel!!!!! ;-) Vi firade Magnus 30-årsdag i fredags. Med betoning på FIRADE. Middag först och sedan hittade vi ner till baren på nedervåningen på Little Buddha. Konstiga rosa shots bars in på brickor och lamporna var klädda med frans. Olof gillar sånt.

När jag och Maudan sen skulle ta oss hem till Vällingby, ja där hotellet vi bott på sedan i fredags ligger, så hade dom dragit igen grinden in till innegården där parkering och entré finns och låst alla andra dörrar runt om. Kändes ju sådär måste jag säga. Så jag gjorde en Mission Impossible och hasade mig liggandes på rygg under grinden och in på andra sidan. Uppmanade Maudan att göra sig mjuk i knäna och sjunka ner i någon slags limboställning. Jorå, hon kom under hon me. Var väl förväl. Man vill ogärna sova på en trottoar i ute i Farsta.

Nu är det bara att bita ihop. Hålla sig vaken dom sista timmarna före resan hem börjar... Mediacentret på arenan är fullproppat med journalister från hela världen. Tur att man var här tidigt imorse och tog plats. Vi sitter bredvid ett gäng från Indonesien. Stort att dom kommer hit och bevakar ett europamästerskap i fotboll. Annars är ju vågsurfing stort där borta. Varmt är det och fullt med fotbollsfans i HELA stan. Dom tutar och skriker och gapar och är fulla överallt. Skönt att man inte är ett fans en dag som denna. Då hade man varit jävligt spänd. Själv hoppas jag på Spanien. Jag har min orsaker. Men tyvärr får jag inte se matchen därinne på arenan. Vi har bara fått två sittplatser och Mange ska filma matchen. Jag tar mixed zone efteråt.

27 dagar är jobbade och nu är det bara hemresan kvar... har varit superkul, supermycketjobb, superlitesömn och superbrakollegor. Nu väntar 5 veckor semester före OS.. jorå man hinner nog vila ut tills dess... lite solsemester och lite Göteborgskalas å sen 2 veckor inte-göra-någonting, sen Kina i 3 veckor. Härligt!

Jag gjorde som Olof lärt mig

"Äta eller ätas" och "ingen ryggsäck i mixed zone" var två av många citat som cirkulerade i huvudet när jag gick trappan ner till intervjuzonen. Med nyslipade armbågar och laddat batteri stegade jag ner i god tid före slutsignalen. Väl därnere handlar det om att ta snabba beslut och framförallt, bestämma sig. Det är som att lägga en straff. Det handlar om rätt positionering av bollen fast i det här fallet av ensam fotograf i mixed zone. Sen gäller det att finta målvakten åt ena hållet och placera bollen åt det andra. Ställde mig helt rätt. Pratade lite med ett tv-team som visade sig vara från Lugano. Reportern där erbjöd sig att hålla min mikrofon. Det tackade jag för. Dom stod på min vänstra sida. På höger hade jag spansktalande Eurosport som får de flesta som går förbi att stanna. Mycket trevligt team som lät mig hänga på deras intervjuer utan problem. Så det blev ju ett helt ok resultat. Men man lyckas bara med hjälp av stöttningen från teamet utanför repet ..och borta i Lugano.

Idag gjorde vi en sannslöst rolig pk med Enrique Iglesias. Maudan ställde svenskrelaterade frågor.. grymt och måste ses i kvällens sändning!

Nu ska vi ladda för kalas =) ÄNTLIGEN kommer den andra halvan av teamet hit.. som vi har väntat!! Mange firar 30 bast och middag och MASSOR av presenter står på schemat.. måste åka hem och börja slå in. Hurra!

Ensam är stark

Alltså jag har ju gjort det förr. Jobbat ensam. Med uppställd kamera på stativ och mikrofon i min hand. På lokal-tv. Å så gjorde jag det i Stenungsund. Patrick hann inte fram i tid så jag fick hoppa in med frågepappret och länkman som fotograf. Men det var annorlunda. Då var allt uppstyrt. Spelarna kom och satte sig. Jag ställde frågor, tackade och tog in nästa. Å så var det på svenska. Nu ska jag köra solo i en mixed zone efter en semifinal mellan Spanien och Ryssland i ett europamästerskap. Det är inte direkt en intervju med kommunfullmäktige i Tibro kommunhus vi snackar om. Det är lite hetare grabbar än så. Sen måste ju tilläggas att jag inte kommer att stå där ensam. Nämnde jag att det är fotbolls-EM jag är på?! En annan liten yttepytte detalj som känns väsentlig är ju att jag inte förstår vad dom säger och få talar engelska.. joråsurrusåatte..

Det är här min konflikt med mig själv börjar. Jag MÅSTE alltså se till att få hjälp med intervjuerna och att få spelare att stanna vid min kamera. Det finns egentligen bara en person som kan hjälpa mig i detta läget... och det svider att ens behöva säga det här men UEFA-gubben med skägg kan rädda hela fyrans EM-sändning. Kan verka orättvist och framförallt ganska osäkert att lägga ett sådant tungt ansvar på en sån simpel mans axlar, men han har ju faktiskt lite sig själv att skylla. Dags att stå upp för den person han är och bevisa att jag har haft rätt hela tiden.. att han är en mansgris deluxe! En naturlig fråga att ställa i ett sådant här läge är ju "vart är Maud?" Jo, det ska jag berätta.. man får bara EN mixed zone biljett när man står på väntelista. Alltså blir det jag, den som kan operera kameran som får gå in. Eftersom vi jobbar på TV är ju både ljud och bild nödvändig vid publicering.

Så nu sitter jag här i SMC:t och ser matchen gå i gång på storbilden och försöker lägga upp en strategi för hur jag ska gå tillväga. Frågepapper? Nä, fan jag har ju händerna fulla. Ett bekymmer är ju hur jag ska kunna ställa skärpan samtidigt som jag ska hålla fram mikrofonen..jösses... det kan vara värt att dokumentera. Kan bli en film i stil med Gösta Ekmans "Papphammar". Tänkte jag skulle ta rygg på en rysk reporter som pratar engelska och som Maudan träffade igår. Inte för att jag förstår ryska, men huvudsaken är ju att han och spelarna förstår varandra. Sen finns det en argentinare som pratar spanska och engelska som jag spanat in. Dom kommer nog börja undra lite när jag sticker fram min kamera över deras axlar. Har redan förberett ryssen på att så kan bli fallet. Han kollade lite konstigt och log ganska snett och nickade på huvudet.. undrar om han egentligen förstod vad jag menade?? Ett annat alternativ är ju att ge bort mikrofonen till någon lallare som jobbar på tidning.. såg att grisen var här idag. Men risken är väl att han skulle ställa sig och stampa på den så att TV4 blev utan intervjuer.. det är ju lite så grisar som han jobbar.

Det åskar duktigt i Wien idag också. Igår slog den ut strömmen i hela IBC vilket resulterade i flera sändningsavbrott för många länder i Europa. Ute på compound:en fick turkisk och tysk tv nys om att schweizarna körde sin signal på fiber direkt ifrån arenan och kopplade in sig lite snyggt och länkade vidare matchen hem till just Turkiet och Tyskland. Dom hade tur. Är man inte på plats i ett sådant läge är det omöjligt att rädda situationen. TV4:as signal som går just genom IBC här i Wien slocknade pga strömavbrottet. Och det system som ska kicka igång reservströmsystemet pajade. Därav dom långa avbrotten. Jag har bara fått berättat för mig hur rubrikerna i kvällstidningarna hemma löd idag. Okunnigt och man undrar om dom söker sina fakta innan dom publicerar. Och Ola ljög inte.. ett tag var faktiskt HELA europa utan matchbilder..så det så!

Nä nu ska jag öva intervjuteknik!

Bakom mina Pimp Deluxe

Ligger just nu ner bakom min dator i mediacentret på arenan i Wien med mina solglasögon av modell ""Pimp Deluxe" (!!!) och försöker ducka för den spanska UEFA-gubben med skägg och rosa skjorta. Han står borta vid caféet och argumenterar med en spansk journalist och jag gissar att det handlar om att dom liksom vi inte heller fått några mixed zone biljetter till matchen imorgon. Vet inte riktigt om han har något finger med i det spelet om jag ska vara ärlig. Maudan tycker att jag ska gå fram och säga "Hey my friend!" (jag vet nämligen inte vad karln heter) och se lite glad och trevlig ut så han kan hjälpa mig med intervjuer OM det nu visar sig att vi kan få en sista-minuten biljett imorgon. För det sjuka är att dom bara ger till EN person och EN kamera. Och eftersom min kamera inte kan sköta sig själv blir det jag som solo får kliva in och hugga spanska och ryska spelare.. joråsurrusåatte.. ordnar sig.

En dag på italienska

Sitter och jobbar i mediacentret på arenan i Wien. Det är betydligt lugnare här idag. Det märker man på antalet vattenflaskor i kylen här bredvid. Det finns många fler än igår om man säger så. Temperaturen ligger fortfarande runt 30 strecket och man undrar ju vad dom här dagarna i värmen gör med kroppen. Magnus tycker det enligt lag inte ska vara tillåtet att jobba under sådana här omständigheter. Dom har tydligen samma väder i Basel. Jag tycker det enligt lag inte ska vara tillåtet att splittra team, men det är en senare fråga. Istället tänker lämna in en motion till UEFA angående tidsbegränsade presskonferenser. Vi var utanför stan idag i Baden där Italien haft/har sitt camp. I en fabrik där man tillverkat resårmadrasser före EM flyttade till stan fanns nu ett modernt café som på kvällstid blir bar, världens största lounge med skinnfåtöljer och små glasbord samt säkert ett 30-tal plasmas på väggarna plus den enorma storbilden på ena kortsideväggen i salen. Allt var inrett i blått, vitt, rött och grönt och all personal (som givetvis var italienare) hade tröjor med italienska förbundsloggan på. Det fanns olika arbetsgrupper bla en massa tjejer som hade rosa färg på tröjorna och som mest såg ut att glida omkring och prata med de manliga journalisterna. Oklart vad deras roll var faktiskt. I en annan del av huset hade tv och radiokanaler sina kontor och utanför stor ob och länkbussar på rad. Ingen vidare stämning där inne pga av gårdagens resultat och de flesta hade börjat packa ihop.

Donadoni höll presskonferens för all italiensk media idag. Tror vi var dom enda utifrån. Var någon nyhetsbyrå på plats också. Det var jättetrångt och jättevarmt och alla italienare sprang fram och tillbaka med band, kablar och tidningar som om dom hade myror i brallorna. Frågorna som ställdes var ofta lika långa som en sån där kärleksnovell som brukar komma som bilaga med kvällstidningarna om somrarna. Ett lustigt fenomen med dom italienska journalisterna är ju också att dom inte kan nöja sig med ett svar på en fråga som deras kollega redan har ställt, även om det är samma fråga som dom själva ville ha svar på. Nä, då MÅSTE dom ställa frågan själv en gång till och då givetvis få samma svar som den som redan ställt frågan. Lyssnar dom inte? Vad spelar det för roll vem som ställer frågan om den ändå är samma? Kan dom inte ställa en följdfråga istället för exakt samma om dom nu prompt måste prata? Många frågor här som jag inte räknar med att få svar på, men mina tre var ju ändå helt olika varandra. Resultatet av detta upprepande frågebeteendet blev att presskonferensen i bastun på andra våning i Casa Azzura (det blå huset) pågick i 1 timme! Och då hade Donadoni egentligen bara svarat på typ två frågor, fast väldigt många gånger.

Efter pk:n kom en svettig fotografkollega fram och började veva på italienska och pekade på mitt stativ och skakade på huvudet. Innan jag berättar varför vill jag bara informera om att det podiet som vi simpla tv-fotografer tvingas stå på inte är större än ett A4 samt att den här lallaren kom inspringandes 5 minuter före pk:n skulle börja och fick därför ställa sig nere på golvet. Där kan jag förövrigt tycka att han hör hemma, men det är inte det viktiga här. Han anlände alltså ca 10.55. Vid klockan 12.02 när Donaldoni var på väg ut ur rummet pressade han sig upp på podiet med sin kamera med stativ för att få en bild uppifrån. Eftersom han verkade svettats bort varenda muskel i sin kropp så tippade hela uppstället liksom över mig. Han brydde sig inte. "Oj då" sa jag och vände mig mot honom, i väntan på en ursäkt. Italienaren som vid det här laget såg ut som en dränkt katt bara viftade och försökte kompensera fallet genom att använda sin egen kropp som motvikt. Det vobblade väldigt och jag är högst tveksam till om dom bilderna han fick blev nått överhuvudtaget. Efteråt började han i vilket fall att skälla på mig för att jag ställt stativet alldeles för brett och tagit upp minst 3 fotoplatser. "Vad är problemet?" Han fortsatte prata italienska medans han vevade in sin kabel och plockad ihop sina vingliga grejor, han var uppenbart irriterad. Sen muttrade han något som jag inte tror var en komplimang och då kunde jag inte hålla mig utan började elda lite och sa att om han hade planerat sin tid bättre och varit på plats minst en timme före pk-start (så som ordningssamma sofia) så hade han nog också fått en plats uppe bland dom "riktiga" fotograferna skulle han se. Sen kan man ju faktiskt tilltala mig och be mig flytta lite till vänster om han nu så gärna ville stå bredvid. Frågan är ju bara vad det kom sig att han väntade en hel timme med att påpeka sitt missnöje. Jag la även till att jag tyckte han var en rikitg lallare, vänligt såklart men mycket bestämt. Då ville han inte argumentera mera. Vet inte om det ordet existerar på italienska, ska fråga Vanberg.


Igår tog jag och Maudan en liten cykeltur ut i förorten. Skulle gissa att vi hamnade i Wiens svar på Tensta eller möjligtvis Rinkeby. Einar på IBC tipsade om detta medelhavsinspirerade badställe på en gräsplan bredvid Donau. Jag och Maudan lade märket till en mycket tvivelaktig trend bland dom österrikiska damernas badmode. Dom kör topless. Å då menar jag inte bara på handduken i liggläget utan även på cykelstigar och restaurang. Vi vände och cyklade tillbaka igen. Tre timmar blev det nog totalt. Runt i gamla stan och såklart en sväng förbi det alldeles fantastiska musée-området mitt i stan.





Spaniens svar på Ekwall vs Lundh


Grymt att Spanien vann igår tycker jag. Fick tyvärr ingen pitch position så jag fick sitta på läktaren. Efteråt i mixed zone fick vi prata med många spanjorer och Maudan tog sig fram på knackig spanska men snälla och glada som dom är så svarade dom snällt på frågorna. En av UEFA-gubbarna, han den svettige med skägget som betett sig väldigt skumt mot mig förut... vet inte om jag nämnt det men han kallade mig prinsessa och som bjöd på en halvdrucken Powerade efter förra matchen.. jag smakade självklart inte utan gav den vidare till min danska fotografkollega Sören. Tror inte han drack ur den heller om jag ska vara ärlig. Skäggmannen är mycket märklig och minst 60 bast. När det blev straffar i förra matchen och jag stod bakom "fel" mål lovade han mig att jag skulle få flytta till andra sidan bara för att jag var svensk och för att det "var jag" som frågade.. lallare.. skulle vilja höra han prata så med någon av dom manliga tv-fotograferna. När jag sen skulle ta mig över stoppade hans kollega mig och sa att jag inte fick.. så jag missade hela straffdramatiken. Han drev alltså bara. Igår ledde han spelare genom mixed zone och bestämde att Fabregas inte skulle stanna hos någon annan utländsk tv förutom hos oss.. anledningen var att jag tydligen var hans "favorit-tjej". Och detta gapar han högt och tydligt ut på engelska i en mycket välfylld mixed zone.. jo men visst hörrni..haha.. gubben och jag... joråsurrusåatte. Så nu måste jag ju le och vara trevlig mot människan efter nästa match så vi får prata med killarna igen.. fan.. jag gör det bara för dig Maud! Bara för dig!!! ;-)



Nu ska vi snart åka och göra en direktare och reka på vår nya boplats de sista dagarna i Wien. Mr Exclusive har fixat pensionat i ett industriområde i stadens utkant bredvid en parallell-å med Donau.. ja alltså till mig och Maud. Dom andra som anländer på torsdag blir ju givetvis inkvarterade på 4-stjärnigt mitt i stan. Enligt vad man kan utläsa på en mycket begränsad hemsida serveras frukosten på Hotel an der Wien i en elegant “Frühstücks-salon”. Låter ju som en dröm. http://www.hotelanderwien.at/english.html

Jag har hittat hem

Jag vet inte riktigt vad GPS Bro-hagen är inställd på men det kan aldrig vara den snabbaste vägen. Tror på fågelvägen som inte tar hänsyn till enkelriktat. Kanske ska köra på den riktiga GPS-tanten istället, men hon verkar inte ha så bra koll. Jag kan inte förstå varför det alltid tar längre tid att åka från arenan än när man åker dit. Jo, iofs, det kan ha något att göra med att jag lägger mig i och stänger av för jag tycker mig ha en mycket bättre väg till hotellet... men borde inte hon säga ifrån då? Eller jag vet inte.. hon kanske inte vågar.


Det var helt galet här i Wien igår natt. Turkar som åkte runt och tutade i sina bilar med sina flaggor vevandes åt alla håll. I en skåpbil hängde det ut minst tio stycken i ganska hög hastighet mitt i efter matchen trafiken. Livsfarligt. Polisen verkade inte bry sig. Istället är dom på mig och hackar hela tiden. Något jag inte riktigt kan förstå. Är det för att jag kör Audi? Igår före match skulle vi ta oss igenom en avspärrning för att komma till parkeringen utanför arenan. Två motorcykelpoliser i skinnoverall (jo det är säkert!!) stoppade och pekade åt ett annat håll samtidigt som dom pratade snabbt på tyska eller österrikiska eller nått. Jag vevade ner och visade både ackreditering och parkeringstillstånd men han bara gapade och vevade med armen i en annan riktning. Han liksom skällde och brydde sig inte alls. Med gråten i halsen satte jag foten på gasen och ropade i farten "måste du va så himla otrevlig för det??!" Fast på engelska då alltså. Å så åkte jag iväg. Ganska så snabbt för man vet ju aldrig hur poliser i skinnoverall reagerar på en sådan kommentar. Efter matchen när vi stod i kö på vägen in mot stan började en annan polis och hans kollega att gapa och veva på ett mycket aggressivt sätt. Jag körde i bilfilen bredvid den filen där tågen på vägen kör, spårvagnarna. Precis som alla andra hade jag min plats i kön och försökte inte tränga mig på något vis utan väntade på min tur att köra. Min ruta var uppvevad så jag hörde inte vad han sa och var osäker på om det verkligen var mig han ville ha ur kön. Så jag vevade ner och sa lite försynt "english?" Han fortsatte prata sitt eget språk så Maudan tolkade snabbt och konstaterade att han ville ha ut mig i tågen på vägen filen. Vaddå, ska jag köra om alla här? Polisen kom närmare och hade höjt rösten några decibel och såg mycket arg ut så jag gjorde väl som han sa och svängde ut och körde om alla som stod still. Märkligt. Alltså jag hade hajat om det var så att jag KÖRDE i tåg-filen för att komma om alla och inte fick det och han blev upprörd på grund av det, men det var ju precis tvärtom! Dom verkar i vilket fall jävligt griniga poliserna i den här stan. Och man kanske kan förstå dom iofs. Skinnoverall i 30 gradig värme skulle väl gå vem som helst på dåligt humör.. tråkigt bara att dom tar ut det på mig =(

Utflykt

Bästa stället i Wien!


I väntan på italiensk och spansk träning idag så tog jag och Maud en utflykt med tunnelbanan. Visserligen bara 3 stationer men ändå. Vi hamnade i paradiset. Finns ett område här med konsthallar, arkitektmuseum, massor med caféer och restauranger. Det spelas musik och är bara så skön stämning. Sen hade dom en hel del sköna butiker också. Det är som en stor slottsinnergård mitt i stan. Perfekt för en sån som mig. Jag ska dit i morgon också. Fast då ska vi cykla dit. Man kan hyra sådana här utanför hotellet. Sen ska vi cykla till ett badställe som Einar på IBC har rekommenderat. Det ligger vid Donau´s strand... jag är liiiiite skeptiskt men Einar säger att dom har "renat" floden just där.. fast jag fattar inte hur man bara kan rena ett vatten på ett begränsat område utan att smutsigt vatten tar sig in där och förorenar igen.. får väl se om man har några tår kvar efter imorgon. För mer än fötterna vågar man ju inte doppa.

Maud gillar sparkcyklarna på IBC.

Einar på kontoret


Det är vansinnigt kallt i mediacentret på arenan. Det känns ungefär som om man kliver rakt in i ett kylskåp. Och när det är 30 grader varmt ute är ju inte tjocktröja något man prioriterar i väskan. Men imorgon blir det nog så. Spanien vs Italien och jag får sitta på observer seat och kolla. Det är ju just en sådan match man vill vara nere vid gräset men eftersom Sverige inte är med i turneringen längre så hamnar vi långt ner på prio-listorna över sändande bolag. På finalen får vi väl lov att stå utanför och hänga. Snart kommer Basel-gänget hit och teamet är återställt. Ska bli kul.. mindre kul att vi inte har någonstans att bo från tisdag, men det ordnar sig. Har spanat in ett parkeringsgarage man kan lätt kan spendera upp till två nätter i.

Foto-västar kommer i diverse stilar och material. Här är en ganska feminint figursydd.

Brad Pitt hängde på låset

"Vilken fantastiskt trevlig rastplats!" När man besökt de flesta äta-mat-vid-vägen-ställen i Schweiz-Italien-Österrike börjar man uppskatta det där lilla extra. Som när ett ställe på vägen mellan Innsbruck och Salzburg valt att inreda enligt tema och erbjuder sina gäster en interiör mycket lik den man kan hitta på en typisk amerikansk diner. Toalettbesöket kostade 50 cent och då vet man att det är bra. Även där körde man med tema. Amerikanska film/rock-stjärnor från förr och nu. På varje toalettdörr satt namn och bild på stjärmor som Tom Cruise, Kevin Costner och Elvis Prestley. För mig var valet enkelt, det blev givetvis Brad Pitt. Tror kanske att det är det mest intima jag någonsin kommer att dela med den mannen... ja, det är väl inte så illa pinkat det heller ;-) man ska ju som sagt va nöjd med det lilla.. Maud blev lite sur när det var upptaget hos Elvis så hon tog sikte Clark Gable istället, varför sa hon inte men dom har säkert ett förflutet tillsammans hon och Mr Gable.


Sitter just nu i vår Audi på väg mot Wien. Vi blev förpassade dit nu när Sverige valde att lägga av att spela fotboll. Kändes ju iofs som om dom bestämt sig för att sluta spela redan innan matchen igår. Det var inte alls roligt att se på nära håll. Kändes mycket frustrerat och när Micke Nilsson kom rusandes rakt emot kameran efter en missad målchans och skrek ungefär det fulaste könsordet jag vet så infinner ju sig inte direkt den där trygga känslan man hade under matchen mot Grekland. Då det kändes som om dom hade grekerna i en liten ask. Det enda roliga jag hade under dom 90 minuterna var att jag lyckades zooma in två Lidköpingsbor i publiken och att jag fick lov att krama Hampus som jag inte träffat på evigheter och som åkt ända från Skövde till Innsbruck för att se Sverige få stryk. Förutom Sveriges förlust var det också jävligt tråkigt att behöva splittra teamet och lämna min partner in crime i den andra halvan. Det gänget ska till Basel och jag och Maudan gör 3 matcher i Wien. Nu när Sverige är ute är man tillbaka på golvet igen och måste börja jaga längst bak som alla andra lallare. Ingen vet vem man är och bryr sig inte om att prata med svensk tv överhuvudtaget. Och vad jag vet är Maud varken flytande i turkiska, italienska eller spanska. Teckenspråket kanske?

Mat med ögon

Sitter i presscentrat vid Tivoli Neu och har en hel del fjärilar å annat flygfä cirkulerandes i magen. Vet inte om det beror på matchen eller den trippla espresso jag kastade bak inne i Innsbruck centrum för några timmar sedan. Hoppas, hoppas dom klarar det här idag och går vidare till kvarten. Blir såååå mycket roligare då. Det var personalmöte på Tegeluddsvägen idag och Scherman skulle informera om Canal+ köpet. Vi var med på länk på storbildsskärmen direkt ifrån Igls här uppe på berget bredvid Innsbruck.. eller inte jag utan Patrick och Olof. Fast mitt under deras resonemang om huruvida Sverige vinner ikväll eller inte så gjorde jag och Maud en kupp och gick förbi sakta bakom Patrick och Olof och log med våra bredaste leenden rakt in i kameran.. min stund i rampljuset var kort men effektiv =) Fast jag tror inte det blir mer exponering än så under det här mästerskapet ;-)

Igår var vi på ett mycket märkligt ställe och åt.. det kändes mer som farmors vardagsrum än som en restaurang. Min mat hade ögon. Jo det är sant! och jag har alltid haft svårt att äta något som ligger och stirrar tillbaka på mig från tallriken. Jag beställde kokt fisk och fick just det, en kokt fisk. Maudan gillade och rensade bord fjäll, ben och fenor före jag ens han blinka.. eller fisken hann blinka.. eller nä, jag vet inte. Blundade större delen av middagen så jag har svårt att beskriva den mer ingående än så.

Tvära kast

Ena stunden sitter man och äter middag efter en betydligt lugnare dag än vanligt och ska äntligen försöka andas ut efter två veckors race vad gäller fotbollsträningar, presskonferenser, intervjuer, direktare, matcher och reportage-leverans. I nästa andetag får man veta att Ryssland har presskonferens imorgon 12.30 ca 37 mil bort på vägen som går upp för bergen och ner genom dalarna och till slut leder fram till matchstaden Innsbruck. Ska jag vara helt ärlig så känns det sådär. Under ett sådant här fullspäckat mästerskap behöver man dom där små andningshålen för att kunna återhämta sig och ta nya tag. Kan låta konstigt men middagen ikväll var just ett sådant andningshål för mig. Inte bara det, det kunde även ha varit sista kvällen i Lugano. Om inte Sverige går vidare från gruppen på onsdag så åker vi vidare till Wien medan resten av gruppen far till Basel för kvartsfinaler. Det innebär alltså en fet splittring i gruppen.. bara en sådan sak.

Eftersom jag inte vet om vi kommer tillbaka hit så var det bara att packa ihop sina resväskor idag. Märkligt nog så har jag samlat på mig ytterliggare en väska som även den är full.. förstår inte vad som hände. Ok, kan hända att jag slank in i en affär eller två på ett grymt outlet med 120 fullspäckade märkesbutiker och kom tillbaka till hotellet med några påsar hängandes i händerna, men ändå.. en VÄSKA till! Tur att man kör Audi A6 i ett sådant läge.

En fantastisk nyhet som Olof kläckte vid frukosten imorse var ju att fyran numera äger Canal + och alla sporträttigheter som kommer med det. Vilken grej! Så vem vet.. imorgon kanske vi får en ny team-leader här nere i form av Arne Hegerfors! haha! Nä, jag skulle inte byta Patrick för alla "Arnar" i hela världen. Enligt rapporter är det tydligen högtryck på väg in över Innsbruck och man ska kunna räkna med 25 grader istället för dom 9 vi fick känna på sist. Tror det när jag ser det på termometern. Men den här resan har man ju hela resväskan med sig full med kläder så vid ett eventuellt väderomslag är det ju bara att stassa om. Jag håller alla tummar jag har för att Sverige går vidare så vi får åka tillbaka hit till Lugano.. för även om det regnar hela dagarna så finns det vänner som står beredda med paraply.. det är stort!

Bara dubbla espresso

Ungefär en sådan frisyr har jag också just nu. Håret står åt alla håll. Påsarna under ögonen hänger ner över kinderna och färgen i ansiktet går mot den lite mer gulgråa tonen. Pumpar på med c-vitamin i form av morotsjuice varje morgon vid frukosten, men sådana rena och naturligt upppiggande drycker hjälper inte i detta läget. Jag pumpar dubbel espresso som om det vore nubbar på midsommar. En i halvtimmen tror jag skulle vara perfekt, men det hinns ju inte med tyvärr. Men några om dagen är målet och däremellan blir det kolhydrater och vatten. Under nattpassen i bilen mellan matchort och Lugano hjälper inget koffein i världen. Då funkar bara det vita giftet, socker samt hög volym på radion. Maud tror att sådana här sömnlösa perioder lätt lägger på ett år eller två på utseendet.. fan.. jag som trodde jag skulle kunna komma undan med min ser-bara-ut-som-23-år-fast-jag-passerat-30-look åtminstone tills jag är 45. Mina fingrar har svårt att träffa tangenterna såpass hårt så att det blir några bokstäver i den här bloggen överhuvudtaget om jag ska vara ärlig.. kanske nöjer mig med bilder ifrån dagens aktiviteter.. ja så får det bli!

Jag och Patrick i "bus arrival zone"

Så ser vi ut bakifrån under intervju

Så ser Maud ut framifrån här hon ställer frågor.. fast oftast utan Magnus på axeln.

Reflexerna slår tillbaka väldigt på den lille säkerhetsvakten på träningsanläggningen i Lugano.. borde tejpas så man kan använda blixt när man ska fota.. om man nu vill ha en bild på en säkerhetsvakt i Lugano vill säga.

Emil leker tv-fotograf.

Duktiga stillbildsfotografer =)

Patrick valde bolognese till lunch en dag som denna.

Det är som i filmen

När vi körde över gränsen mellan Italien och Österrike idag var det som att åka in i en kuliss. Dom sista 5 milen mot Innsbruck var som en enda lång inåkning i filmen Sound of Music och jag tyckte jag såg svartklädda nunnor dansa runt lite överallt.. Nu efter en dag på arenan har jag kommit fram till hotellet för natten som ligger långt uppe på berget utanför staden och jag känner att jag förflyttat mig in i den svenska komedigenren. Jag är nästan helt övertygad att filmen Sällskapsresan 2 Snowroller spelades in just här. En av anledningarna är att den här lilla byn uppe på berget strax utanför staden Innsbruck består av en gata och på den ligger det några hotell, en restaurang, en klinik av något slag samt en kyrka. Det är väldigt Österrikiskt om man säger. En annan anledning är att dom inte gjort något med hotellet sedan filmen spelades in 1985.. inte förrän nu. För det renoveras för fullt här. Fast man ser liksom inte vad det är dom renoverar. Mannen i repan sa att det skulle vara klart om två veckor.. heltäckningsmattorna ska tydligen vara kvar.. vågat. En tredje anledning är att det känns som jag blev tilldelad annexet även om jag bara bor på andra våning. Det är trångt som tusan här för dom har av någon anledning tryckt in en tredje säng i mitt rum. Lite förvirrande för en sån som mig som gillar att sova på den högra sidan. Nu står det ju liksom en säng till där så jag hamnar lite ofrivilligt i mitten. Men det ska väl gå bra. Det viktigaste just nu är att se till att INTE frysa under natten. Det är nämligen snudd på vinterkallt ute. "Jaaaaa" jublade Maud "Då får vi lov att gå och köpa jackor". Alltid skönt att ha en anledning till shopping.

Jag tror föresten att man kan hitta karaktärer från filmen som liknar personer i den svenska presskåren. Nu tänker inte jag börja namedroppa och börja facedubbla en massa folk här, men personlighetsmässigt har i allafall jag dom två huvudkaraktärerna i min direkta närhet om man så säger.

Så nära Venedig har jag inte varit sen 1987

Har gjort en helt sanslös resa idag. Vi styrde neråt, närmare bestämt mot Venedig. Kan tyckas bli en omväg om man nu som vi skulle till Österrike och Innsbruck. På en av världens rakaste motorvägar for vi fram. Wern bakom ratten, Maud var radiochef och jag blev förpassad till baksätet. Det var skönt för jag är nämligen lite seg idag. Resan tog drygt 4 timmar och Maudan passade på att lägga nytvättade underkläder på tork i bagageutrymmet.. smart. Patrick, Olof och Mange tog den andra vägen. Den som går högt över berget och långt ner i dalen. Patrick körde hela vägen och Mange fick ta baksätet. Tror dom spar oss till nattkörningen hem på lördag. Vad dom inte vet är att vi kommer att göra en omorganisering i bilpoolsgrupperna.



Sportchef Pekkari hälsade på och bjöd på finmiddag igår. Tack Pekkari!