En kurs i krig

För ett år sedan gick jag en kurs i krig. Jag visste inte att det fanns kurser i krig men det är tydligen obligatoriskt för att man ska få lov att ge sig ut på jobbresor i nuförtiden. Hade värsta föreställningarna om hur kursledaren på ett mycket aggressivt sätt skulle visa oss hur man använder kameran som ett vapen vid strid och hur man på bästa sätt skyddar linsen ifrån granatsplitter. Sen kommer han visa hur man gör upp eld med en redhead (en lampa som används vid ljussättning) och hur man repilerar med hjälp av en XLR-kabel. Men han gick ut hårdare än så. Det första vi fick lära oss var nämligen att ifall man någon gång är passagerare på ett plan och det kapas, och om kaparen tar tag i dig och sliter med dig fram till flygplansdörren med en pistol riktad emot din tinning så ska man tydligen hoppa, och då gärna dra med sig den onde kaparen ner i fallet. Detta bygger då givetvis på att planet står parkerat. Öööh va?? Skulle inte du lära oss hur man ÖVERLEVER i sådana situationer, inte hur man DÖR, för det vet jag redan!! Att vara sportfotograf fick iom den kursen en helt ny innebörd. Trodde mitt jobb var helt oseriöst och meningslöst men nu känner jag hur allvaret kryper inpå. Det farligaste jag gjort i mitt jobb var nog när jag drällde runt i depån på STCC tävlingen på Mantorp förra året och på ett djärvt sätt riskerade liv och lem bland hundra vrålåk som for omkring i alldeles för höga hastigheter. Visst det finns även hotfulla situationer på diverse arenor runt om i europa och likaså i Sverige. Fast närmast handgemäng jag kommit på hemmaplan var faktiskt med en vakt på Råsunda.. dom gillar inte mig.. men jag gillar å andra sidan inte dom heller! =) Men seriöst jag vill inte åka till krigszoner och se allt elände live och känna lukten av sorg och död bara för att jag gått en kurs på Kristineberg hotell och konferens under en vecka och lärt mig hur man stabiliserar Max nacke med en böjbar plastskena och andats in genom munnen på en plastdocka utan underkropp. Nä.. jag vill åka på mästerskap och träffa elitidrottsmän och kvinnor, bo på flott hotell äta exotisk mat, dricka mycket dyrt rödvin och hitta min stenrika drömprins och aldrig mer komma hem mer än på små semestrar som jag och min extremt välbärgade man åker på ibland för att få lite ombyte i vårt extremt lyxiga liv. Då tar vi givetvis vårt privata jet..=)

Johansson skriver order!

Fredde Boy

Undra om Fredrik ringer snart...? Han var här förut och hjälpte mig ta ner skåpet ifrån väggen och lampan ifrån taket. Fredrik är bra på sånt men han blir så himla flåsig plus att han inte gillar att riskera fläcka ner sina svåra kläder.

Fredrik bor på Danderydsgatan, men är uppvuxen i samma stad som jag, Lidköping eller ”Lich” som vi på dialektalt slang brukar säga. Fast när han var liten bodde han i Saleby. Saleby är som en förort till Lich, för att använda storstadstermer, fast mer ute på landet eftersom Lidköpings kommun ju inte är så stor. Jag är säker på att nästan alla Fredriks grannar körde traktor. Sedan flyttade Fredrik in till city och blev en del av gräddan i Lidköpings innegäng. Han jobbade i den dyraste klädaffären och hade markerade bruna glasögonbågar i plast och rutig skjorta. Han bodde flott i en tvåa med balkong på krypavstånd från både Stadt och arbetsplats. När jag tänker på Fredrik så är det första ord jag förknippar honom med stilig. Fredrik är en stilig man! När man lär känna Fredrik så förstår man snart att så inte alltid är fallet. Min mamma tror att Fredrik är guds son. Det är i alla fall så hon målar upp honom inför andra. Jag tar i hennes ögon just vid det tillfället som Fredrik kommer på tal skepnaden av det ökända ”svarta fåret”. Det är ganska ironiskt eftersom Fredrik inte bara vid ett utan vid TVÅ tillfällen blivit av med körkortet efter att han kört för fort. Han har också varit jättefull och förväxlat sin toalettstol med en dyr teknisk apparat i sitt sovrum och så är han fågelhatare, han spottar tuggummi på trottoarer och har sparkat ner duvor i Italien. Nu har jag kommit på varifrån mamma fått den bilden av honom. Fredrik är försäljare. Hans jobb är att charma och förföra andra människor. Nä, han är ingen giggolo, han är klädförsäljare.
När Fredrik tar på sig försäljarkostymen kommer han fram, den personen jag väljer att kalla Fredde Boy. Fredde Boy har dyr moderiktig mörk kostym med Gucci bälte i sina smala cigarrett byxor och scarfs i halsen. Han har färggrann skjorta och svindyr Rolex klocka. En sån som gör att alla Rolex kännare vet att man tänkt till innan man köpt den. Fredde Boy dricker bara Bacardi Razz med färsk lime och går på modebransch relaterade fester med sin Louis Vuitton väska och YSL solglasögon. Fredde Boy pratar med kunderna med djup röst som låter lite så där whiskey bakis hes och skriver ordrar som en annan betalar räkningar. Hela jävla tiden! Hoppsan nu trillade det visst in en order på 1.8 millar! Det är Fredde Boy som med sitt bländvita leende och Sunsprayade ansikte glider in på Bollgatan (mina föräldrars adress) och visar upp sitt bästa jag. Fredrik säger att hans namn betyder fredsfurste och att han är av en fin tsarfamilj ifrån Saleby. Och att den egenskapen hindrar honom i vissa situationer. Vilka situationer han menade förmedlades aldrig riktigt, men en egenskap han har till hjälp måste ju va hans självförtroende. Min slutsats, det handlar BARA om personlighet! Att kunna använda sig av sina egenskaper i olika situationer i livet måste ju vara det optimala. Vad ska vi annars med personligheten till? Ok, kan hålla med om att Fredrik just nu framstår som svårt schitzofren men så länge man själv är medveten om att man faktiskt bara är EN person så kan det väl inte va så farligt att tona upp och använda sig mer eller mindre av olika personlighetsdrag för att nå framgång? Gränsen till att vara falsk är däremot hårfin.. Fredrik gillar det ordet "falsk", fast man måste kasta om bokstäverna lite och lägga till ett "an" , Flaskan! =) En dag i våras ringde Fredrik och berättade att han suttit med kalkylatorn och räknat ut att han varit nykter färre dagar än han varit berusad den månaden. Då tänkte jag att mamma RoseMarie skulle få en annan bild av honom och inse att han inte är guds bäste barn, men nä, hon tyckte synd om honom.. jösses...

Jag och Fredrik har bokat en resa till Thailand. Jag med mina hårt förvärvade eurobonus-poäng (många flygtimmar ha det blivit). Fredrik drog upp sitt American Express och pyntade det tvåsiffriga beloppet utan att blinka. Vi ska flyga till Bangkok och därifrån ta oss till en vykorts-strand och ligga på rygg, dricka färgglada drinkar och njuta av solen.. och bli skitsnygga förstås!!Fick ett tips av en kollega om ett ställe det tog 12 timmar i buss att ta sig till.. tror inte jag ska föreslå det för Fredde för thailländska bussar håller nog inte den standard han är van vid med AC, toalett, stereo med surrond system, minibar och ergonomiskt anpassade säten i skinn. Men det ska bli riktigt kul och spännande att åka dit! Först Kina givetvis och sen jobba 6 veckor till på hemmaplan men tiden går ju så fort =)

Nu ringer Fredrik!

Gammal kärlek

Fick kontakt med Daniel K på Facebook igår =) Ska använda mitt nya beroende till att söka upp gamla nära och kära och ta reda på vad de sysslar med nuförtiden, hur dom försörjer sig, social status och hur snygga dom är! Känns mycket bättre nu när jag har ett mission och all min tid jag spenderar uppkopplad nu fyller ett syfte =)

Delade känslor..

Jo det ska bli kalaskul att flytta, få nytt (produktion 2005) och framförallt STÖRRE boende är ju lyx i en stad som stockholm.. fint kvarter, bergis ordentliga grannar (mest barnfamiljer, säkert) och en balkong att sitta och dricka kaffe på de dagar solen kommer fram och värmer. Grymt!! Fast en dag som denna när man krälat runt på golvet och skurat element, torkat list, tvättat fönster och klättrat runt som en liten apa på div diskbänkar och torkat skåp som sitter så högt att man tror lilla Annas polare Långa farbrorn är min sambo så äre inte så speciellt skoj längre.. En kul grej är ju dock att jag får tillgång till den lilla lyan redan imorgon kväll =) Ska skriva kontrakt och städa lite till först bara...

Facebook

Jag har fått ett nytt beroende..alltså förutom sushi.. jag har blivit helt biten av "Facebookeriet". En dag som denna är det ganska skönt att det inte är så mycket att göra på jobbet för det enda jag gjort idag är att surfa runt, letat nya vänner (och gamla), svarat på meddelanden, poke´at folk, "addat" vänner, tagit ett moviequiz och skrivt på en massa människors väggar, eller Wall som det så hippt heter =) Men det är ju skitkul och har hittat folk jag har glömt bort och nästan alla på jobbet är medlemmar... har bara 1 problem.. hur gör man med folk som vill bli "addade" men som man inte vill ska ligga i ens Friend´s lista?? Inga probs om man inte känner människan men om det är någon man känner, men inte tycker om? Usch jobbigt! får ta mig en funderare.. oj nu fick jag ett meddelande, måste rusa!