Så nära men ändå så långt bort

Fick dom dåliga nyheterna via 3 sms plus en liten retsam resultat-påminnelse på Facebook. 6-5.. känns ju förjävligt att säsongen slutar med sådana jämna siffror. Villa får tacka för sig och komma igen nästa säsong.

Ingen Foppa på träningen idag men goda nyheter av general managern på presskonferensen efteråt att hockeykungen var på väg till Denver och ska matchvärma imorgon. Efter det citatet rusade vi till bilen, jag redigerade mig illamående och Max körde. Väl framme på Pepsi center där vi tänkte plugga in oss på deras bredband och skicka hem inslaget gick vi rakt in i betongväggen kallad amerikansk byråkrati. Ingen kunde släppa in oss för vi inte hade något "tillstånd" att vistas på arenan. Två trappor ifrån en stabil och snabb lina hem till Stockholm, men nä... In på Denver college rakt över gatan efter ett tips av tjejen som satt i säkerhetsrepan på pepsi center och som egentligen pluggade och kopplade upp mot deras trådlösa. Men brandväggar tjockare än en medelsnitts amerikan satte stopp för dagen inslag.



Efter en tur till ett äkta amerikanskt mall på jakt efter Apple Store och en iPod Touch, (tusen spänn billigare än hemma som jag givetvis slog till på) tog vi en promenad och käkade på HRC. På vägen hem får Max se att Lifehouse spelar på Paramount theater den 2 mars. Det är det bästa bandet i hela världen. Jag och Mallis såg dom i Sthlm för typ 5 år sedan, fick backstage pass och träffade grabbarna efter spelningen. Dom gör världens bästa musik och jag skulle mer än något annat vilja se dom live igen. Hur coolt är det inte att dom spelar här i Denver just när jag är här??!! =) Eller nästan är här i vilket fall. Tror planet lyfter mot Memphis just i samma stund som Jason greppar mikrofonen och konserten går igång. Brukar jämföra känslan inför starten på det här året med Prosit i den där filmsnutten ifrån Kalle Ankas jul på julafton. Den scenen när han har Toker på axlarna och låtsas vara en lång man som dansar med Snövit. Han ska står för fotföringen och hinner liksom aldrig ikapp överkroppen Toker. Som om att man är tvåa på pucken, för att tala TV-språk. Mycket för att jag flänger och far så mycket och aldrig hinner landa och komma in i vardagen hemma. Den här dagen har varit signifikativ för den känslan.

Därför går jag och lägger mig nu och hoppas på bättre tajming imorgon!

Uppgraderad

En kaffe latte venti står bredvid mig på höger sida om laptopen. "Venti" betyder den-största-storleken-på-kaffemugg på Starbucks-språket. Favvo-fiket ligger vägg i vägg med The Magnoliga Hotel i Denver. Det är absolut inte den första kyppen idag. Började redan på flygplatsen med en grande (mellanstorleken) med en trippel espresso i!!! Inte ens det hjälpte. Man är seg nu. Klev upp i arla morgon närmare bestämt kl 4.40. Sen iväg till flygplats igen och tur till Denver. Nu snackas det om att Foppa inte skulle följt med laget hit igår kväll efter matchen. Han har inget arbetsvisum ännu. Undrar isåfall varför han sa "jaha ska ni stanna tilla på söndag? Ja men då ses och hörs vi ju i helgen". Men allt kanske bara är ett spel, vad vet jag. Enligt honom skulle pappersarbetet i bästa fall vara klart idag torsdag och isåfall tar han väl första bästa flyg ifrån Vancouver och hit så han kan va med på träningen imorgon? Det kanske är mest önsketänkande ifrån teamets sida, alltså nu menar jag inte hockeylaget utan team Broberg/Grinndal. Vi laddar för djupt dokument inför söndagens sändning. Återstår att se vad som levereras.

Det var meningen att jag skulle hämta ut en mellanklassbil på AVIS när vi landat idag. Tanten med den hemska permanenten bakom desken sa att det fanns många andra mycket större och bättre bilar lediga om jag händelsevis var intresserad. Hmm... minns ju hur vi coolt gled omkring i vår SUV (tror det var en Mercury eller nått liknande) i LA å spelade hög musik och att solen sken... fick ju inte köra då för eftersom en costaricansk tjuv stal mitt körkort veckan innan. Såg min chans till revanch och slog till. AVIS tanten såg tvekan i mitt öga och la snabbt till repliken "jo, men du vet dom sa att det kanske ska snöa på söndag" Ja men då så! Bring it! ;-) Blev en supersnygg gräddvit Ford i nån slags slimmad version av en jeepmodell. Kanske uppgraderar Minin till en sån när jag kommer hem ;-)

På hotellet fick Max så klart checka in först. Min otur att jag är tjej och att det ALLTID är tjejer som jobbar i hotellrepor och att jag ALLTID reser med manlig reporter som hotellrepatjejorna ALLTID blir betuttade i och därför vill betjäna först. Fick såklart stå och vänta i 18 timmar på att en städerska skulle gå till mitt tilltänkta rum och kolla om det var städat... hon måste gått hem för något besked kom aldrig. Då bestämde sig repatjejen sig för att uppgradera mig till en svit för att jag fått vänta så länge! Äntligen är det min tur!!!! Sånt där händer ju aldrig mig. Patrick däremot skulle ju bli uppgraderad om han så checkade in på ett fullbokat hotell i Kazakstan. Det slår aldrig fel. Men denna gången är det jag som får bo med det lite finare folket på våning nummer nio =) Har stort vardagsrum med matsalsdel och öppen spis. En tresits och en tvåsits soffa samt ett fullt utrustat kök med kyl och frys (!!!). Korridoren leder vidare till badrum med dusch och bad samt ett sovrum med en kingsize såklart samt en walk-in-closet!! Hur grymt som helst och jävlar vad fotografen kämpat för det här =)


Har varit på värsta shoppingrundan nu och ska spendera resten av kvällen i min gåingarderob och prova kläder och bara trivas =) Sen blir det nog ett bad och mycket tidig sänggång så jag får fler timmar på sovkontot. Imorgon ska vi på träning 10.30 och det är väl bara att hoppas att vår hockeyhjälte snörat på sig sina skrillor och dyker upp på isen så som teamet har planerat för.. tv-teamet alltså.

good night

Zinken vs General Motors Place

Sitter på General Motors Place i Vancouver och ser Foppas Colorado möta Vancouver canucks med den helsvenska förstakjedjan på planen i detta nu. Inte för att Foppa själv spelar, nä han sitter här någonstans i nån box och kollar på matchen, precis som vi gör fast mycket högre upp i pressboxen. Jag lovar jumotronen i den här arenan är större än min lägenhet! Max är impad. Mycket mäktig stämning här inne och jag kan säga att det är långt ifrån vad man får uppleva i Läkerol arena eller Cloetta center. Vi försöker spana in i VIP-boxarna här nedanför men asså det är inte helt lätt att hitta hans skäggiga ansikte bland allt folk. En intervju med karln är förstås vårt mål å hoppas leverera innan hemresan på söndag.

Det var ett sånt där snabbt beslut av nyhetschef Olofson som ligger bakom anledningen till att jag sitter här nu. Lämnade Zinken och Villas förlust ganska sur igår, åkte hem och fick samtal ifrån Max att vi skulle jaga Foppa i Vancouver nästa dag.. ja idag alltså. Nu har vi spenderat typ 15 timmar på resande fot och hann bara lämna väskorna på hotellet innan det var dax att gå till match. Hotellet ligger bara 200 meter härifrån. Så nu är man inne på vakentimme 21 och fler lär det bli före läggdax. A alltså nu ska vi ju flyga vidare till Denver snuskigt tidigt imorgonbitti och Max har räknat på att det nog inte blir mer än 4 timmars sömn för team Broberg/Grinndal det här dygnet, men det gör inget. Min första NHL-match och det är hur grymt som helst =)

Är liiiiite besviken för jag missar avgörandet på Zinken på fredag men va fan.. känns svårt att toppa underhållningen jag ser framför mig just nu!

bye bye

Bandy stavas Broberg

Började dagen med en simtur i bassängen.. drömde mig bort lite och låtsades att jag simmade i min egen privata pool bredvid jättehuset i nått tjusigt kvarter strax utanför en större stad i ett land där solen alltid lyser och det är varmt året om. Funkade bra ända tills han med de alldeles för tajta badbyxorna för sin kroppshydda bestämde sig för att öva crawl på banan bredvid. 3 ton vatten landade i mitt huvud och tog mig snabbt tillbaka till verkligheten. En sak jag efterlyser och som någon borde uppfinna, en vattentät ipod! Eller finns det redan sådana? Vore ju fantastiskt =)

Hett bandymöte i Västerås idag. Ett lag skulle bort Tillberga eller Sirius. Också viktig match i Lidköping, mest prestige där iofs men ändå. Farfar Broberg ringde redan innan jag kommit förbi norrtull och frågade om jag skulle till Lich och filma. "Nej det är SVT". Han skulle ändå inte in till stan och se matchen live, men han hade läst i tidningen att tv skulle dit. Farfar tycker man ser bandy bättre på tv, å så slipper han smärtan i benen som kommer av att han måste spänna sig så när han står på läktaren och det är kallt.
På plats bakom pelarna i ABB arena i Västerås blev jag helt plötsligt Sirius-supporter och blev typ sur när Tillberga tog ledningen i första halvlek. Mycket på grund av att Fosshaug beter sig som ett ouppfostrat barn med aggressions- problem men mest för min kusse Viktor är skyttekung där.. i Sirius..jorå.. den titeln skulle han få nummer 10 i vårt 1.40 min långa reportage vi skulle leverera till Sporten ikväll. Jag såg det framför mig, hur Viktor skulle kliva fram och avgöra i slutminuten och bli matchhjälte med jubelbilder och segerintervju. En Broberg till i tv. Det var min plan. Tyvärr satte Tillbergas backlinje stopp för den i slutet på första då dom kapade honom i målområdet och orsakade en fotskada omöjlig att spela vidare på. Fan! Men dom vann ändå. Tillbergas nummer 10 var den enda med efternamnet Broberg som förlorade ikväll. Han heter Andreas och är INTE släkt med oss. I Lidköping satt det en annan Brobergare och mös på avbytarbänken på Isstadion när Villa piskade Bollnäs och sopade undan deras chanser till slutspel. Stabilt enligt rapporter å det känns ju bra nu när dom har Hammarby i bäst av tre i kvarten. Då får man träffa pappa på zinken nästa vecka då =)

Nu har tv-arbetaren Broberg landat i Sjöstaden efter en hel del resande och som det ser ut får hon stanna här åtminstone nästa vecka också. Sen ska det faras iväg på friidrott i Spanien. Ska bli skoj men vi har tyvärr inga känningar inom den sporten.. släkten alltså, men jag kanske kan göra ett längdhopp i tävlingen och ändra på den saken!

Ses!

Kamelhår värmer bra

Landade här uppe imorse igen.. i Östersund alltså. Det är kallare nu, och jag fryser mer, men hittar bättre och bor bra =) Europcar-killen frågade mig om jag var här för skidskyttet.. "Ja, fy fan" svarade jag utan att tänka mig för. Alltså det är inget fel på skidskytte, bara svårt att göra det bra för oss (TV4) som inte har några rättigheter på plats... men det vet ju inte biluthyrningspersonalen på flygplatsen i Östersund om.. så hur dumt måste inte det låtit i hans öron?!

Fasen vad taggade vi var idag! Idag skulle vi ut i spåret, filma skidåkare och snötäckta kvistar som gnistrade i solskenet utmed skidstadion. Å vilket bildjobb det skulle bli.. bara egna bilder och inga trista tävlingsbilder ifrån SVT. Maud slog en snabb signal till någon med känningar i det där stora runda cylinderformade huset som är 9 våningar högt och ligger på tävlingsområdet, det som Ferry kallade för termosen. Vi skulle upp och ta fina vy-bilder hade vi tänkt. Frågade Maud om hon inte kunde skaka fram en skoter oxå när hon ändå var på g så att säga.. blev inget med det, men upp i tornet fick vi lov att åka i allafall. Kul att TV4 äntligen börjar få röra sig lite friare på det här mästerskapet. Jo, det blev nog riktigt bra, vybilderna alltså. Ingen annan har nog fått just dom bilderna ;-) Då så, ut i spåret och börja skapa! Vi gick runt den stora runda byggnaden och följde folkströmmen ut mot skogen. Efter typ 3 meter fastnade vi och insåg att vi aldrig skulle kunna trycka oss fram till staketet för att få några bra åkbilder.. och det var så mycket folk att om vi skulle gått längre bort så skulle vi aldrig hunnit tillbaka före målgång. Jag klev upp på nån cemtentklump för att försöka se om havet av människor hade någon ände någonstans... det hade det inte. En anings stressade stod vi där med beslutsångest över höger eller vänster.. höger eller vänster.. hmm.. Maud såg en öppning. "Nu! In däremellan!!" Vi hittade en öppning mellan några friluftsklädda Östersundsbor och pressade oss tillbaka till cylinderhuset (alltså jag kommer inte ihåg vad det heter!!) och kunde pusta ut.. jösses.. vilket äventyr. Vi gick tillbaka och ställde oss med dom galna tyska journalisterna på byggställningen vid målet istället och väntade snällt på våra intervjuer sist i kön.. lite mindre taggade än innan. Där stod en tysk reporter med rödfrusna öron och en norsk kollega som hade fått nog och var trött på "denna väntingen hela tiden". Det är lite svårt att ta småirriterad norska på allvar faktiskt och jag bröt såklart samman bakom kameran, men jag tror aldrig han märkte något. Typiskt att man alltid måste skratta så där mycket vid så olämliga tillfällen.

Vilket uppgradering förresten. Har checkat in på betydligt fräschare hotell mitt i stan den här gången. Här bor även hela SVT:s produktionspersonal. Träffade Leffe förut, sveriges i särklass bästa sportfotograf. Han var röksugen som vanligt, men hann berätta att det var ett "jävla väsen" här om nätterna.. Leffe kunde inte ens sova med fönstret öppet.. för det brukar han göra även om det är 7 minusgrader. Jag har däremot fått ett rum längst in i byggnaden med fönster ut mot nån lite större väg utan varken nått Harry´s eller O´Learys i närheten. Känns bra. Dom är bra törstiga här uppe annars. I öltälten vid skidstation dricks det alkohol och spelas det dunka dunka mellan tävlingarna. Det vinglar runt svenska fans i blågula supporterhattar som tror att det inte märks om dom kissar i den vita snön. Dom berättar även gärna för förbipasserande att dom nog tagit ett glas för mycket, som om man inte skulle märka det ändå. Är i chock. Det här är värre än annandagsbandy!

Måste bara säga att jag tycker inte vuxna karlar klär i UGG-boots! Tacka vet jag den där polska journalisten som sitter bakom oss i pressrummet. Han har fällt en mindre mammut och sedan surrat ihop ett bar rediga stövlar av skinnet som slutar strax under knäet. Maud såg likheter med sådana där "mamelucker av kamel som äldre damer brukar ha i svanken". Jag undrar om inte Maud oxå varit i öltältet idag!

Ska va på plats 9.30 i presscentrat imorgon. Då ska Maud jobba fram access till oss för att få filma i målområdet.. för kollegorna på TV2 Norge tog det 4 dagar att få loss.. den diskussionen vill man ju inte missa... ;-)

Gonatt

Skidor med skyttar

Dagens hjälte heter Marcus och hyr en parkeringsplats till sin Honda i Post-garaget i centrala Östersund. Jag kan sträcka mig så långt å säga att Marcus har räddat en hel tv-kanals sportbevakning den här helgen.. iallafall när det gäller rapporteringen ifrån skidskyttet. Efter en dag ståendes uppe på en byggställning som skidskytteförbundet kallar mixed zone och lunchintaget bestod av en chokladboll, en bulle och åtta koppar kaffe så beslöt sig jag och Maud för att åka in till city för en sen lunch/tidig middag. Helst på restaurang med mer än bara kött på menyn. Maud guidade och vi hamnade tillslut på en mysig bar/restaurang i ett sött litet hus på en minigata någonstans mitt i stan. Vi parkerade lämpligt i ett garage precis bredvid. Maud noterade snabbt att parkeringshuset var avgiftsbelagt fram till kl 17. Efter maten, när vi kom tillbaka till garaget för att hämta den lilla bilen var porten stängd och låst. "Va fan!" ropade vi i kör. Där inne stod liksom hyrbilen. Maud halade upp mobilen och ringde securitasnumret som stod på en skylt på väggen. En telefonsvarare sa att dom hade telefontid 13-14 vardagar, men att man var välkommen att maila sitt ärende...ehhh.. På ena sidan av garaget hade den antagligen ganska intelligenta parkeringshusarkitekten beslutat till både vår och alla potentiella biltjuvars glädje att det skulle finnas fönster så man kunde se rakt in i garaget. Med mitt hawkeye spanade jag snart in registreringsnumret på en av bilarna som stod på någon slags förhyrd plats i garaget, messade det till bilregistret och fick namn på ägaren. Maud ringde 118100 och fick telefonnumret, ringde killen och frågade om han möjligtvis hade lust att låsa upp porten åt oss.. pinsamt men snällt nog kom Marcus traskandes med sin supersöta dog som säkert ändå skulle ut och rastas så han kanske inte gick i onödan ändå. Han trodde bergis han var med i Dolda kameran eller något när två fnittriga brudar stod utanför Post-garaget och hoppade av lycka över hans hjälteinsats. Väl inne i bilen och på väg upp för rampen som skulle ta oss ut ur helvetesgaraget tyckte jag Maud lät lite väl överraskad över min snabbtänkta plan för att få ut bilen.. hon blev också otroligt impad när jag hittade ett telefonnummer via hitta.se i pressrummet tidigare idag.. jorå, jag besitter lite fler skills än att bara trycka på REC ;-)

Myntmannen var i presscentrat idag. Alltså han med glipan baktill i brallan. Han hade valt en byxmodell med något högre midja idag. Jag höll en låg profil på andra sidan rummet.. man vet ju inte han kanske läst min blogg å kände igen sig ;-) Det var faktiskt Maud som fotade, men givetvis på uppdrag av mig.. jag hade ju inte tid.. hade ju massor att redigera ;-)

Jag har aldrig filmat skidskyttar förut. För mig är det en helt obegriplig kombination... att först åka längdskidor som är en av de mest konditionskrävande sporterna och sen ställa sig helt still med ett gevär och skjuta prick fem gånger. Kallt är det också plus att dom måste stå ut med att en massa galna norrmän viftar med koklockor i öronen när dom susar förbi läktaren. Det är ett speciellt folk. Hej "Maudan" sa Ferry idag när han tillslut dök upp i mixed zone. Hon är stor här uppe Maud. Alla hälsar på henne och frågar om det är hon som syns på TV. Hon känner typ hälften av alla skidmänniskor och några till. Jag räknar med att få se ett autografskrivande innan jag åker härifrån... vilket förresten är på måndag, men ska tillbaka nästa helg igen. Synd att jag inte känner någon som bor här i trakterna... är ju sådär kul på scandichotellet faktiskt. Ofrivillig ensamhet är terapi det också. Roligt ändå att dom spelade bandy här tvärs över gatan förut =) Då kände jag mig som hemma, men det var bara minuter kvar på matchen när jag kom tillbaka ifrån stadion.. synd.. Villa piskade Vetlanda idag med 5-3!.. inte lika synd..

Nu ska det sovas, imorgon är det dags att ta på skidoverallen igen..

Sweet dreams

Skidbyxor

Är man inte här så är man där. Landade hemma igår, men bara för att tvätta och packa om väskan. Flyg tidigt imorse till norrland. Hyrbil raka vägen till presscentrat och rätt ut i skidskyttesportens snötäckta värld. Jo det finns snö och är ganska kyligt men inte lika farligt som jag trott. På flyget på vägen hit berättade piloten ifrån cockpit att han hade tråkiga nyheter... det var tyvärr 3 plusgrader i Östersund.. "Va??? nu sa han väl fel? det är väl hur bra nyheter som helst?!" sa jag lite exalterat till mannen i flygstolen bredvid... han verkade inte lika road. Tydligen vill skidåkarna ha minusgrader.. alla är vi olika.

Har aldrig filmat skidskytte förut. Tycker dom ser roliga ut när dom ligger där på en liten röd matta och siktar på små små tavlor långt långt borta, sen åker dom ett varv och skjuter lite till. Var träning idag. Alla fotografer fick trängas i en liten fålla bakom skidskytteåkarnas tränare... inget bra för såna som mig.. som oftast är kortare än alla andra. Chansade och placerade mig ovanför hela packet uppe på en platå högre upp liksom så jag hade perfekt vy över själva skjutområdet. Blev snart tillbakavisad av en sträng funktionär. Han var funktionärernas gruppchef och jag hörde hur han instruerade en glad funktionärsdam i pensionärsåldern om hur hon skulle vara "hård" mot fotograferna om dom inte följde dom regler som gäller för fotofolket på plats. Läskigt. Jag ska hålla mig i fållan imorgon.

Scandic bredvid Statiolmacken i stan känns en aning slitet. Det är ett sådant där envåningshotell med små opersonliga holkar till rum i taskiga färger och som luktar konstigt. När man reser med Mr E pratar vi standard på en helt annan nivå. Inte för att man får bo lika ståndsmässigt som honom eftersom han ALLTID lyckas bli uppgraderad genom att blinka lite åt incheckningsdamerna på hotellen vi checkar in på, men ändå... det är alltid bättre än mellanklass. Hur man graderat det här hotellet vågar jag inte ens tänka på. Stod iofs camping på en skylt här ute på gatan också.. hmm...

Vi jagade Björn Ferry idag, jag och Maud. Han skulle minsann inte ge några intervjuer enligt pressansvarig, men skam den som ger sig. Vi följde efter skidåkaren till nått som kallades slipstuga eller liknande och tryckte fram mikrofon och kamera. "Jag ska bara byta till torra kalsonger först" svarade Ferry.. "Ja det väntar vi så gärna på!" kontrade Maud glad i hågen över att han sagt ja till ett snack. Hon konstaderade i nästa andetag att det uttrycket lätt kunde missuppfattas ;-) Men vi gjorde intervjun med en glad och nöjd Ferry, kanske för att han kommit ur sina blöta brallor.

Det här var sedan min vy i presscentrat där vi klippte reportaget. Jag vet att det här är barnsligt men ska man verkligen behöva acceptera sådana här arbetsförhållanden?

Nån som har en enkrona?

Rustad för match

Ska va i repan om 15 och kan nog inte va mer förberedd för det som komma skall än så här. Har långkallingar, tjockstrumpor, två tröjor, jacka med dubbla lager, mössa och vantar. Det är KALLT här i södra Europa. Så där fuktigt kallt å blåsigt väder som smyger sig igenom vilken skoteroverall som helst. Är väl iofs inget mot den temperatur jag kommer mötas av i Östersund på fredag, ska på skidskytte-vm. Långkalsingarna börjar kännas av nu. De här jeansen köptes liksom inte in med någon som helst tanke på att rymmas ÖVER ett sådant här extra skinn. Men sånt har man inte råd att ta hänsyn till just nu, hellre korviga byxor än ihjälfrusen! Vi gjorde en liten shoppingrunda förut. Hittade ett varuhus där man var tvungen att gå igenom säkerhetskontroll på vägen in. Ett sånt varuhus som Patrick skulle kalla för "svårt". Å han fick något dimmigt i blicken så snart han fick se D&G butiken på entréplan. Misstänker att det blev många kassar där. Själv tog jag en sväng till strumpbutiken och köpte långkalsong å sen en kaffe på Starbucks (såklart!!), jag gillar kaffet på Buckan som jag föresten blivit hånad för hela den här resan! Å sen rask takt tillbaka till hotellet för att börja klä mig för kvällens drabbning.

Börjar snart så hej så länge!

En bro till Asien

Turistar som vanligt genom fönstret i baksätet på nån taxi. Det är fint här. Mycket gamla fina byggnader och vatten och sånt.. å så asien som ligger mitt över det redan nämnda vattnet. Alltså bara typ en ölandsbro bort ligger en helt annan världsdel, coolt.

Det var mycket turkisk press på träningen idag. Många som skulle fram och fråga om diverse, typ, "kan du peka ut vem Kennedy är?", "Varför tränar dom på den här anläggningen och inte på matcharenan?" och "Kan jag filma dig lite när du filmar?" Öhh.. va? "Jo filma lite så filmar jag dig!" Vad gör dom reportage om egentligen, sveriges landslag i fotboll eller sveriges tv-team på plats? Helt plötsligt kommer en lokal reporter fram och frågar hur Isaksson tänker i sitt beslut och om han verkligen har bestämt sig för att stanna i City. Vaddå, ska JAG svara på det?? Varför inte fråga min SVT kollega och fotograf Uffe som står 10 centimeter härifrån? Om man nu ska gå på fotograferna i sällskapet menar jag. Sitter ju massor med kunnigt folk på läktaren därborta som analyserar och skriver så fingertopparna blöder om ALLT som rör det här laget, varför inte fråga dom istället? Jösses. Bästa var nog ändå när jag vid ett tillfälle brutit mig loss ifrån "gruppen" och stod bakom det ena målet å filmade. Just när jag var klar och tog ner kameran kom en man i kostym och sög åt sig mitt stativ, skenade iväg och ropade "I Turkiet hjälper vi varandra!!" Oj, tack det var snällt men jag klarar mig själv. "Nej, det är mycket att bära på, både ryggsäck, stativ och kamera.. man jobbar faktiskt i team när man jobbar på TV! Har du ingen reporter med dig??" Ehh.. jo men han sitter därborta, i solen på läktaren och tittar på träningen.. vaddå? Mannen gav sig inte utan släpade runt stativet till andra sidan planen, ställde ner det och gick. Såg inte att han gjorde samma sak med SVT-Uffes stativ när han skulle förflytta sig ifrån en sida till en annan. Kan ganska ofta kännas liiiiiite löjligt när okända karlar ska klappa på huvudet och spänna musklerna framför mig. Vi jobbar liksom inte så i vårt team. Vi har något som kallas frihet under ansvar. Reporter sitter på läktare och betraktar och knåpar text, fotograf filmar och dokumenterar träning på eget vis utifrån vinkeln på reportaget å sedan möts dessa upp för att gemensamt göra intervjuer och sedan redigera inslag. Det är då man visar hur och att man tagit SITT ansvar, gjort SIN del av jobbet så att säga. Om jag däremellan behöver hjälp att bära, är det bara för mig att säga till så ställer dom upp, Patrick och Olof alltså... det är "team spirit".

Turkiet

Jag har aldrig varit här förut, å kan inte riktigt säga vad jag tycker om stället ännu. Har mest bara åkt taxi och varit på hotell. Taxichaufförerna bär brun kostym och har en mycket aggressiv körteknik. Patrick gillar sånt. Han låter inte mig köra hyrbilen när vi är i dom lite mer hetsiga sydeuropeiska länderna för jag kastar mig inte mellan filerna och ligger för sällan på tutan. Patrick säger att man måste ligga på mer och anamma det lokala körsättet. Fast i det här landet använder dom sig av en körteknik som jag tror inte ens Mr Exclusive hade behärskat. Tyckte mig också se att dom växlar manuellt.

Direkt ifrån flygplatsen till spelarhotellet för presskonferens och sen incheck på vårt eget hotell och sen bort till arenan för träningsbevakning. Fast jag tyckte mest det var vi som blev bevakade. En hel armé poliser med två snubbar som lätt skulle kunnat hoppa in som statister i vilken Gudfadern som helst i täten bad oss vänligt men bestämt att genast flytta oss ifrån ena kortsidan av planen å istället placera oss längre bort på den högra långsidan. Alltså vi fotografer.. sedan ställde sig den turkiska polisarmén upp sig som en mur bredvid oss och liksom föste ihop oss som boskap. Tror inte dom var där för att skydda oss ifrån eventuella kriminella.. snarare var det vi som ansågs vara antagonisterna på arenan just där och då.

Apropå boskap så kom mitt stativ såklart inte ut på baggagebandet idag heller.. med gråten i halsen och darrande läpp gick jag iväg emot baggageservice desken med min lilla lapp som så många gånger förr för att anmäla. Då kom en man körandes med en vagn och på den låg mitt stativ tillsammans med en undulat i bur.. joråsurrusåatte.. är det verkligen lämpligt att checka in en undulat på ett flygplan?

Det är svinkallt här.. inte dagtid men på kvällen kryper temperaturen ner rejält. Olof ska köpa långkalsonger till matchen på onsdag. Jag tror jag ska haka.

Gonatt