Grande Finale

Mamma skickade ett sms förut och påpekade att jag inte bloggat på ett tag. Däremot hyllade hon Olof för hans extremt ambitiösa skrivande och rapporterande. Ska tillägga att Olof skriver mycket snabbare än mig. Eller nä ok, mamma jag var bakis igår. Men det var faktiskt inte mitt fel!!!!! ;-) Vi firade Magnus 30-årsdag i fredags. Med betoning på FIRADE. Middag först och sedan hittade vi ner till baren på nedervåningen på Little Buddha. Konstiga rosa shots bars in på brickor och lamporna var klädda med frans. Olof gillar sånt.

När jag och Maudan sen skulle ta oss hem till Vällingby, ja där hotellet vi bott på sedan i fredags ligger, så hade dom dragit igen grinden in till innegården där parkering och entré finns och låst alla andra dörrar runt om. Kändes ju sådär måste jag säga. Så jag gjorde en Mission Impossible och hasade mig liggandes på rygg under grinden och in på andra sidan. Uppmanade Maudan att göra sig mjuk i knäna och sjunka ner i någon slags limboställning. Jorå, hon kom under hon me. Var väl förväl. Man vill ogärna sova på en trottoar i ute i Farsta.

Nu är det bara att bita ihop. Hålla sig vaken dom sista timmarna före resan hem börjar... Mediacentret på arenan är fullproppat med journalister från hela världen. Tur att man var här tidigt imorse och tog plats. Vi sitter bredvid ett gäng från Indonesien. Stort att dom kommer hit och bevakar ett europamästerskap i fotboll. Annars är ju vågsurfing stort där borta. Varmt är det och fullt med fotbollsfans i HELA stan. Dom tutar och skriker och gapar och är fulla överallt. Skönt att man inte är ett fans en dag som denna. Då hade man varit jävligt spänd. Själv hoppas jag på Spanien. Jag har min orsaker. Men tyvärr får jag inte se matchen därinne på arenan. Vi har bara fått två sittplatser och Mange ska filma matchen. Jag tar mixed zone efteråt.

27 dagar är jobbade och nu är det bara hemresan kvar... har varit superkul, supermycketjobb, superlitesömn och superbrakollegor. Nu väntar 5 veckor semester före OS.. jorå man hinner nog vila ut tills dess... lite solsemester och lite Göteborgskalas å sen 2 veckor inte-göra-någonting, sen Kina i 3 veckor. Härligt!

Jag gjorde som Olof lärt mig

"Äta eller ätas" och "ingen ryggsäck i mixed zone" var två av många citat som cirkulerade i huvudet när jag gick trappan ner till intervjuzonen. Med nyslipade armbågar och laddat batteri stegade jag ner i god tid före slutsignalen. Väl därnere handlar det om att ta snabba beslut och framförallt, bestämma sig. Det är som att lägga en straff. Det handlar om rätt positionering av bollen fast i det här fallet av ensam fotograf i mixed zone. Sen gäller det att finta målvakten åt ena hållet och placera bollen åt det andra. Ställde mig helt rätt. Pratade lite med ett tv-team som visade sig vara från Lugano. Reportern där erbjöd sig att hålla min mikrofon. Det tackade jag för. Dom stod på min vänstra sida. På höger hade jag spansktalande Eurosport som får de flesta som går förbi att stanna. Mycket trevligt team som lät mig hänga på deras intervjuer utan problem. Så det blev ju ett helt ok resultat. Men man lyckas bara med hjälp av stöttningen från teamet utanför repet ..och borta i Lugano.

Idag gjorde vi en sannslöst rolig pk med Enrique Iglesias. Maudan ställde svenskrelaterade frågor.. grymt och måste ses i kvällens sändning!

Nu ska vi ladda för kalas =) ÄNTLIGEN kommer den andra halvan av teamet hit.. som vi har väntat!! Mange firar 30 bast och middag och MASSOR av presenter står på schemat.. måste åka hem och börja slå in. Hurra!

Ensam är stark

Alltså jag har ju gjort det förr. Jobbat ensam. Med uppställd kamera på stativ och mikrofon i min hand. På lokal-tv. Å så gjorde jag det i Stenungsund. Patrick hann inte fram i tid så jag fick hoppa in med frågepappret och länkman som fotograf. Men det var annorlunda. Då var allt uppstyrt. Spelarna kom och satte sig. Jag ställde frågor, tackade och tog in nästa. Å så var det på svenska. Nu ska jag köra solo i en mixed zone efter en semifinal mellan Spanien och Ryssland i ett europamästerskap. Det är inte direkt en intervju med kommunfullmäktige i Tibro kommunhus vi snackar om. Det är lite hetare grabbar än så. Sen måste ju tilläggas att jag inte kommer att stå där ensam. Nämnde jag att det är fotbolls-EM jag är på?! En annan liten yttepytte detalj som känns väsentlig är ju att jag inte förstår vad dom säger och få talar engelska.. joråsurrusåatte..

Det är här min konflikt med mig själv börjar. Jag MÅSTE alltså se till att få hjälp med intervjuerna och att få spelare att stanna vid min kamera. Det finns egentligen bara en person som kan hjälpa mig i detta läget... och det svider att ens behöva säga det här men UEFA-gubben med skägg kan rädda hela fyrans EM-sändning. Kan verka orättvist och framförallt ganska osäkert att lägga ett sådant tungt ansvar på en sån simpel mans axlar, men han har ju faktiskt lite sig själv att skylla. Dags att stå upp för den person han är och bevisa att jag har haft rätt hela tiden.. att han är en mansgris deluxe! En naturlig fråga att ställa i ett sådant här läge är ju "vart är Maud?" Jo, det ska jag berätta.. man får bara EN mixed zone biljett när man står på väntelista. Alltså blir det jag, den som kan operera kameran som får gå in. Eftersom vi jobbar på TV är ju både ljud och bild nödvändig vid publicering.

Så nu sitter jag här i SMC:t och ser matchen gå i gång på storbilden och försöker lägga upp en strategi för hur jag ska gå tillväga. Frågepapper? Nä, fan jag har ju händerna fulla. Ett bekymmer är ju hur jag ska kunna ställa skärpan samtidigt som jag ska hålla fram mikrofonen..jösses... det kan vara värt att dokumentera. Kan bli en film i stil med Gösta Ekmans "Papphammar". Tänkte jag skulle ta rygg på en rysk reporter som pratar engelska och som Maudan träffade igår. Inte för att jag förstår ryska, men huvudsaken är ju att han och spelarna förstår varandra. Sen finns det en argentinare som pratar spanska och engelska som jag spanat in. Dom kommer nog börja undra lite när jag sticker fram min kamera över deras axlar. Har redan förberett ryssen på att så kan bli fallet. Han kollade lite konstigt och log ganska snett och nickade på huvudet.. undrar om han egentligen förstod vad jag menade?? Ett annat alternativ är ju att ge bort mikrofonen till någon lallare som jobbar på tidning.. såg att grisen var här idag. Men risken är väl att han skulle ställa sig och stampa på den så att TV4 blev utan intervjuer.. det är ju lite så grisar som han jobbar.

Det åskar duktigt i Wien idag också. Igår slog den ut strömmen i hela IBC vilket resulterade i flera sändningsavbrott för många länder i Europa. Ute på compound:en fick turkisk och tysk tv nys om att schweizarna körde sin signal på fiber direkt ifrån arenan och kopplade in sig lite snyggt och länkade vidare matchen hem till just Turkiet och Tyskland. Dom hade tur. Är man inte på plats i ett sådant läge är det omöjligt att rädda situationen. TV4:as signal som går just genom IBC här i Wien slocknade pga strömavbrottet. Och det system som ska kicka igång reservströmsystemet pajade. Därav dom långa avbrotten. Jag har bara fått berättat för mig hur rubrikerna i kvällstidningarna hemma löd idag. Okunnigt och man undrar om dom söker sina fakta innan dom publicerar. Och Ola ljög inte.. ett tag var faktiskt HELA europa utan matchbilder..så det så!

Nä nu ska jag öva intervjuteknik!

Bakom mina Pimp Deluxe

Ligger just nu ner bakom min dator i mediacentret på arenan i Wien med mina solglasögon av modell ""Pimp Deluxe" (!!!) och försöker ducka för den spanska UEFA-gubben med skägg och rosa skjorta. Han står borta vid caféet och argumenterar med en spansk journalist och jag gissar att det handlar om att dom liksom vi inte heller fått några mixed zone biljetter till matchen imorgon. Vet inte riktigt om han har något finger med i det spelet om jag ska vara ärlig. Maudan tycker att jag ska gå fram och säga "Hey my friend!" (jag vet nämligen inte vad karln heter) och se lite glad och trevlig ut så han kan hjälpa mig med intervjuer OM det nu visar sig att vi kan få en sista-minuten biljett imorgon. För det sjuka är att dom bara ger till EN person och EN kamera. Och eftersom min kamera inte kan sköta sig själv blir det jag som solo får kliva in och hugga spanska och ryska spelare.. joråsurrusåatte.. ordnar sig.

En dag på italienska

Sitter och jobbar i mediacentret på arenan i Wien. Det är betydligt lugnare här idag. Det märker man på antalet vattenflaskor i kylen här bredvid. Det finns många fler än igår om man säger så. Temperaturen ligger fortfarande runt 30 strecket och man undrar ju vad dom här dagarna i värmen gör med kroppen. Magnus tycker det enligt lag inte ska vara tillåtet att jobba under sådana här omständigheter. Dom har tydligen samma väder i Basel. Jag tycker det enligt lag inte ska vara tillåtet att splittra team, men det är en senare fråga. Istället tänker lämna in en motion till UEFA angående tidsbegränsade presskonferenser. Vi var utanför stan idag i Baden där Italien haft/har sitt camp. I en fabrik där man tillverkat resårmadrasser före EM flyttade till stan fanns nu ett modernt café som på kvällstid blir bar, världens största lounge med skinnfåtöljer och små glasbord samt säkert ett 30-tal plasmas på väggarna plus den enorma storbilden på ena kortsideväggen i salen. Allt var inrett i blått, vitt, rött och grönt och all personal (som givetvis var italienare) hade tröjor med italienska förbundsloggan på. Det fanns olika arbetsgrupper bla en massa tjejer som hade rosa färg på tröjorna och som mest såg ut att glida omkring och prata med de manliga journalisterna. Oklart vad deras roll var faktiskt. I en annan del av huset hade tv och radiokanaler sina kontor och utanför stor ob och länkbussar på rad. Ingen vidare stämning där inne pga av gårdagens resultat och de flesta hade börjat packa ihop.

Donadoni höll presskonferens för all italiensk media idag. Tror vi var dom enda utifrån. Var någon nyhetsbyrå på plats också. Det var jättetrångt och jättevarmt och alla italienare sprang fram och tillbaka med band, kablar och tidningar som om dom hade myror i brallorna. Frågorna som ställdes var ofta lika långa som en sån där kärleksnovell som brukar komma som bilaga med kvällstidningarna om somrarna. Ett lustigt fenomen med dom italienska journalisterna är ju också att dom inte kan nöja sig med ett svar på en fråga som deras kollega redan har ställt, även om det är samma fråga som dom själva ville ha svar på. Nä, då MÅSTE dom ställa frågan själv en gång till och då givetvis få samma svar som den som redan ställt frågan. Lyssnar dom inte? Vad spelar det för roll vem som ställer frågan om den ändå är samma? Kan dom inte ställa en följdfråga istället för exakt samma om dom nu prompt måste prata? Många frågor här som jag inte räknar med att få svar på, men mina tre var ju ändå helt olika varandra. Resultatet av detta upprepande frågebeteendet blev att presskonferensen i bastun på andra våning i Casa Azzura (det blå huset) pågick i 1 timme! Och då hade Donadoni egentligen bara svarat på typ två frågor, fast väldigt många gånger.

Efter pk:n kom en svettig fotografkollega fram och började veva på italienska och pekade på mitt stativ och skakade på huvudet. Innan jag berättar varför vill jag bara informera om att det podiet som vi simpla tv-fotografer tvingas stå på inte är större än ett A4 samt att den här lallaren kom inspringandes 5 minuter före pk:n skulle börja och fick därför ställa sig nere på golvet. Där kan jag förövrigt tycka att han hör hemma, men det är inte det viktiga här. Han anlände alltså ca 10.55. Vid klockan 12.02 när Donaldoni var på väg ut ur rummet pressade han sig upp på podiet med sin kamera med stativ för att få en bild uppifrån. Eftersom han verkade svettats bort varenda muskel i sin kropp så tippade hela uppstället liksom över mig. Han brydde sig inte. "Oj då" sa jag och vände mig mot honom, i väntan på en ursäkt. Italienaren som vid det här laget såg ut som en dränkt katt bara viftade och försökte kompensera fallet genom att använda sin egen kropp som motvikt. Det vobblade väldigt och jag är högst tveksam till om dom bilderna han fick blev nått överhuvudtaget. Efteråt började han i vilket fall att skälla på mig för att jag ställt stativet alldeles för brett och tagit upp minst 3 fotoplatser. "Vad är problemet?" Han fortsatte prata italienska medans han vevade in sin kabel och plockad ihop sina vingliga grejor, han var uppenbart irriterad. Sen muttrade han något som jag inte tror var en komplimang och då kunde jag inte hålla mig utan började elda lite och sa att om han hade planerat sin tid bättre och varit på plats minst en timme före pk-start (så som ordningssamma sofia) så hade han nog också fått en plats uppe bland dom "riktiga" fotograferna skulle han se. Sen kan man ju faktiskt tilltala mig och be mig flytta lite till vänster om han nu så gärna ville stå bredvid. Frågan är ju bara vad det kom sig att han väntade en hel timme med att påpeka sitt missnöje. Jag la även till att jag tyckte han var en rikitg lallare, vänligt såklart men mycket bestämt. Då ville han inte argumentera mera. Vet inte om det ordet existerar på italienska, ska fråga Vanberg.


Igår tog jag och Maudan en liten cykeltur ut i förorten. Skulle gissa att vi hamnade i Wiens svar på Tensta eller möjligtvis Rinkeby. Einar på IBC tipsade om detta medelhavsinspirerade badställe på en gräsplan bredvid Donau. Jag och Maudan lade märket till en mycket tvivelaktig trend bland dom österrikiska damernas badmode. Dom kör topless. Å då menar jag inte bara på handduken i liggläget utan även på cykelstigar och restaurang. Vi vände och cyklade tillbaka igen. Tre timmar blev det nog totalt. Runt i gamla stan och såklart en sväng förbi det alldeles fantastiska musée-området mitt i stan.





Spaniens svar på Ekwall vs Lundh


Grymt att Spanien vann igår tycker jag. Fick tyvärr ingen pitch position så jag fick sitta på läktaren. Efteråt i mixed zone fick vi prata med många spanjorer och Maudan tog sig fram på knackig spanska men snälla och glada som dom är så svarade dom snällt på frågorna. En av UEFA-gubbarna, han den svettige med skägget som betett sig väldigt skumt mot mig förut... vet inte om jag nämnt det men han kallade mig prinsessa och som bjöd på en halvdrucken Powerade efter förra matchen.. jag smakade självklart inte utan gav den vidare till min danska fotografkollega Sören. Tror inte han drack ur den heller om jag ska vara ärlig. Skäggmannen är mycket märklig och minst 60 bast. När det blev straffar i förra matchen och jag stod bakom "fel" mål lovade han mig att jag skulle få flytta till andra sidan bara för att jag var svensk och för att det "var jag" som frågade.. lallare.. skulle vilja höra han prata så med någon av dom manliga tv-fotograferna. När jag sen skulle ta mig över stoppade hans kollega mig och sa att jag inte fick.. så jag missade hela straffdramatiken. Han drev alltså bara. Igår ledde han spelare genom mixed zone och bestämde att Fabregas inte skulle stanna hos någon annan utländsk tv förutom hos oss.. anledningen var att jag tydligen var hans "favorit-tjej". Och detta gapar han högt och tydligt ut på engelska i en mycket välfylld mixed zone.. jo men visst hörrni..haha.. gubben och jag... joråsurrusåatte. Så nu måste jag ju le och vara trevlig mot människan efter nästa match så vi får prata med killarna igen.. fan.. jag gör det bara för dig Maud! Bara för dig!!! ;-)



Nu ska vi snart åka och göra en direktare och reka på vår nya boplats de sista dagarna i Wien. Mr Exclusive har fixat pensionat i ett industriområde i stadens utkant bredvid en parallell-å med Donau.. ja alltså till mig och Maud. Dom andra som anländer på torsdag blir ju givetvis inkvarterade på 4-stjärnigt mitt i stan. Enligt vad man kan utläsa på en mycket begränsad hemsida serveras frukosten på Hotel an der Wien i en elegant “Frühstücks-salon”. Låter ju som en dröm. http://www.hotelanderwien.at/english.html

Jag har hittat hem

Jag vet inte riktigt vad GPS Bro-hagen är inställd på men det kan aldrig vara den snabbaste vägen. Tror på fågelvägen som inte tar hänsyn till enkelriktat. Kanske ska köra på den riktiga GPS-tanten istället, men hon verkar inte ha så bra koll. Jag kan inte förstå varför det alltid tar längre tid att åka från arenan än när man åker dit. Jo, iofs, det kan ha något att göra med att jag lägger mig i och stänger av för jag tycker mig ha en mycket bättre väg till hotellet... men borde inte hon säga ifrån då? Eller jag vet inte.. hon kanske inte vågar.


Det var helt galet här i Wien igår natt. Turkar som åkte runt och tutade i sina bilar med sina flaggor vevandes åt alla håll. I en skåpbil hängde det ut minst tio stycken i ganska hög hastighet mitt i efter matchen trafiken. Livsfarligt. Polisen verkade inte bry sig. Istället är dom på mig och hackar hela tiden. Något jag inte riktigt kan förstå. Är det för att jag kör Audi? Igår före match skulle vi ta oss igenom en avspärrning för att komma till parkeringen utanför arenan. Två motorcykelpoliser i skinnoverall (jo det är säkert!!) stoppade och pekade åt ett annat håll samtidigt som dom pratade snabbt på tyska eller österrikiska eller nått. Jag vevade ner och visade både ackreditering och parkeringstillstånd men han bara gapade och vevade med armen i en annan riktning. Han liksom skällde och brydde sig inte alls. Med gråten i halsen satte jag foten på gasen och ropade i farten "måste du va så himla otrevlig för det??!" Fast på engelska då alltså. Å så åkte jag iväg. Ganska så snabbt för man vet ju aldrig hur poliser i skinnoverall reagerar på en sådan kommentar. Efter matchen när vi stod i kö på vägen in mot stan började en annan polis och hans kollega att gapa och veva på ett mycket aggressivt sätt. Jag körde i bilfilen bredvid den filen där tågen på vägen kör, spårvagnarna. Precis som alla andra hade jag min plats i kön och försökte inte tränga mig på något vis utan väntade på min tur att köra. Min ruta var uppvevad så jag hörde inte vad han sa och var osäker på om det verkligen var mig han ville ha ur kön. Så jag vevade ner och sa lite försynt "english?" Han fortsatte prata sitt eget språk så Maudan tolkade snabbt och konstaterade att han ville ha ut mig i tågen på vägen filen. Vaddå, ska jag köra om alla här? Polisen kom närmare och hade höjt rösten några decibel och såg mycket arg ut så jag gjorde väl som han sa och svängde ut och körde om alla som stod still. Märkligt. Alltså jag hade hajat om det var så att jag KÖRDE i tåg-filen för att komma om alla och inte fick det och han blev upprörd på grund av det, men det var ju precis tvärtom! Dom verkar i vilket fall jävligt griniga poliserna i den här stan. Och man kanske kan förstå dom iofs. Skinnoverall i 30 gradig värme skulle väl gå vem som helst på dåligt humör.. tråkigt bara att dom tar ut det på mig =(

Utflykt

Bästa stället i Wien!


I väntan på italiensk och spansk träning idag så tog jag och Maud en utflykt med tunnelbanan. Visserligen bara 3 stationer men ändå. Vi hamnade i paradiset. Finns ett område här med konsthallar, arkitektmuseum, massor med caféer och restauranger. Det spelas musik och är bara så skön stämning. Sen hade dom en hel del sköna butiker också. Det är som en stor slottsinnergård mitt i stan. Perfekt för en sån som mig. Jag ska dit i morgon också. Fast då ska vi cykla dit. Man kan hyra sådana här utanför hotellet. Sen ska vi cykla till ett badställe som Einar på IBC har rekommenderat. Det ligger vid Donau´s strand... jag är liiiiite skeptiskt men Einar säger att dom har "renat" floden just där.. fast jag fattar inte hur man bara kan rena ett vatten på ett begränsat område utan att smutsigt vatten tar sig in där och förorenar igen.. får väl se om man har några tår kvar efter imorgon. För mer än fötterna vågar man ju inte doppa.

Maud gillar sparkcyklarna på IBC.

Einar på kontoret


Det är vansinnigt kallt i mediacentret på arenan. Det känns ungefär som om man kliver rakt in i ett kylskåp. Och när det är 30 grader varmt ute är ju inte tjocktröja något man prioriterar i väskan. Men imorgon blir det nog så. Spanien vs Italien och jag får sitta på observer seat och kolla. Det är ju just en sådan match man vill vara nere vid gräset men eftersom Sverige inte är med i turneringen längre så hamnar vi långt ner på prio-listorna över sändande bolag. På finalen får vi väl lov att stå utanför och hänga. Snart kommer Basel-gänget hit och teamet är återställt. Ska bli kul.. mindre kul att vi inte har någonstans att bo från tisdag, men det ordnar sig. Har spanat in ett parkeringsgarage man kan lätt kan spendera upp till två nätter i.

Foto-västar kommer i diverse stilar och material. Här är en ganska feminint figursydd.

Brad Pitt hängde på låset

"Vilken fantastiskt trevlig rastplats!" När man besökt de flesta äta-mat-vid-vägen-ställen i Schweiz-Italien-Österrike börjar man uppskatta det där lilla extra. Som när ett ställe på vägen mellan Innsbruck och Salzburg valt att inreda enligt tema och erbjuder sina gäster en interiör mycket lik den man kan hitta på en typisk amerikansk diner. Toalettbesöket kostade 50 cent och då vet man att det är bra. Även där körde man med tema. Amerikanska film/rock-stjärnor från förr och nu. På varje toalettdörr satt namn och bild på stjärmor som Tom Cruise, Kevin Costner och Elvis Prestley. För mig var valet enkelt, det blev givetvis Brad Pitt. Tror kanske att det är det mest intima jag någonsin kommer att dela med den mannen... ja, det är väl inte så illa pinkat det heller ;-) man ska ju som sagt va nöjd med det lilla.. Maud blev lite sur när det var upptaget hos Elvis så hon tog sikte Clark Gable istället, varför sa hon inte men dom har säkert ett förflutet tillsammans hon och Mr Gable.


Sitter just nu i vår Audi på väg mot Wien. Vi blev förpassade dit nu när Sverige valde att lägga av att spela fotboll. Kändes ju iofs som om dom bestämt sig för att sluta spela redan innan matchen igår. Det var inte alls roligt att se på nära håll. Kändes mycket frustrerat och när Micke Nilsson kom rusandes rakt emot kameran efter en missad målchans och skrek ungefär det fulaste könsordet jag vet så infinner ju sig inte direkt den där trygga känslan man hade under matchen mot Grekland. Då det kändes som om dom hade grekerna i en liten ask. Det enda roliga jag hade under dom 90 minuterna var att jag lyckades zooma in två Lidköpingsbor i publiken och att jag fick lov att krama Hampus som jag inte träffat på evigheter och som åkt ända från Skövde till Innsbruck för att se Sverige få stryk. Förutom Sveriges förlust var det också jävligt tråkigt att behöva splittra teamet och lämna min partner in crime i den andra halvan. Det gänget ska till Basel och jag och Maudan gör 3 matcher i Wien. Nu när Sverige är ute är man tillbaka på golvet igen och måste börja jaga längst bak som alla andra lallare. Ingen vet vem man är och bryr sig inte om att prata med svensk tv överhuvudtaget. Och vad jag vet är Maud varken flytande i turkiska, italienska eller spanska. Teckenspråket kanske?

Mat med ögon

Sitter i presscentrat vid Tivoli Neu och har en hel del fjärilar å annat flygfä cirkulerandes i magen. Vet inte om det beror på matchen eller den trippla espresso jag kastade bak inne i Innsbruck centrum för några timmar sedan. Hoppas, hoppas dom klarar det här idag och går vidare till kvarten. Blir såååå mycket roligare då. Det var personalmöte på Tegeluddsvägen idag och Scherman skulle informera om Canal+ köpet. Vi var med på länk på storbildsskärmen direkt ifrån Igls här uppe på berget bredvid Innsbruck.. eller inte jag utan Patrick och Olof. Fast mitt under deras resonemang om huruvida Sverige vinner ikväll eller inte så gjorde jag och Maud en kupp och gick förbi sakta bakom Patrick och Olof och log med våra bredaste leenden rakt in i kameran.. min stund i rampljuset var kort men effektiv =) Fast jag tror inte det blir mer exponering än så under det här mästerskapet ;-)

Igår var vi på ett mycket märkligt ställe och åt.. det kändes mer som farmors vardagsrum än som en restaurang. Min mat hade ögon. Jo det är sant! och jag har alltid haft svårt att äta något som ligger och stirrar tillbaka på mig från tallriken. Jag beställde kokt fisk och fick just det, en kokt fisk. Maudan gillade och rensade bord fjäll, ben och fenor före jag ens han blinka.. eller fisken hann blinka.. eller nä, jag vet inte. Blundade större delen av middagen så jag har svårt att beskriva den mer ingående än så.

Tvära kast

Ena stunden sitter man och äter middag efter en betydligt lugnare dag än vanligt och ska äntligen försöka andas ut efter två veckors race vad gäller fotbollsträningar, presskonferenser, intervjuer, direktare, matcher och reportage-leverans. I nästa andetag får man veta att Ryssland har presskonferens imorgon 12.30 ca 37 mil bort på vägen som går upp för bergen och ner genom dalarna och till slut leder fram till matchstaden Innsbruck. Ska jag vara helt ärlig så känns det sådär. Under ett sådant här fullspäckat mästerskap behöver man dom där små andningshålen för att kunna återhämta sig och ta nya tag. Kan låta konstigt men middagen ikväll var just ett sådant andningshål för mig. Inte bara det, det kunde även ha varit sista kvällen i Lugano. Om inte Sverige går vidare från gruppen på onsdag så åker vi vidare till Wien medan resten av gruppen far till Basel för kvartsfinaler. Det innebär alltså en fet splittring i gruppen.. bara en sådan sak.

Eftersom jag inte vet om vi kommer tillbaka hit så var det bara att packa ihop sina resväskor idag. Märkligt nog så har jag samlat på mig ytterliggare en väska som även den är full.. förstår inte vad som hände. Ok, kan hända att jag slank in i en affär eller två på ett grymt outlet med 120 fullspäckade märkesbutiker och kom tillbaka till hotellet med några påsar hängandes i händerna, men ändå.. en VÄSKA till! Tur att man kör Audi A6 i ett sådant läge.

En fantastisk nyhet som Olof kläckte vid frukosten imorse var ju att fyran numera äger Canal + och alla sporträttigheter som kommer med det. Vilken grej! Så vem vet.. imorgon kanske vi får en ny team-leader här nere i form av Arne Hegerfors! haha! Nä, jag skulle inte byta Patrick för alla "Arnar" i hela världen. Enligt rapporter är det tydligen högtryck på väg in över Innsbruck och man ska kunna räkna med 25 grader istället för dom 9 vi fick känna på sist. Tror det när jag ser det på termometern. Men den här resan har man ju hela resväskan med sig full med kläder så vid ett eventuellt väderomslag är det ju bara att stassa om. Jag håller alla tummar jag har för att Sverige går vidare så vi får åka tillbaka hit till Lugano.. för även om det regnar hela dagarna så finns det vänner som står beredda med paraply.. det är stort!

Bara dubbla espresso

Ungefär en sådan frisyr har jag också just nu. Håret står åt alla håll. Påsarna under ögonen hänger ner över kinderna och färgen i ansiktet går mot den lite mer gulgråa tonen. Pumpar på med c-vitamin i form av morotsjuice varje morgon vid frukosten, men sådana rena och naturligt upppiggande drycker hjälper inte i detta läget. Jag pumpar dubbel espresso som om det vore nubbar på midsommar. En i halvtimmen tror jag skulle vara perfekt, men det hinns ju inte med tyvärr. Men några om dagen är målet och däremellan blir det kolhydrater och vatten. Under nattpassen i bilen mellan matchort och Lugano hjälper inget koffein i världen. Då funkar bara det vita giftet, socker samt hög volym på radion. Maud tror att sådana här sömnlösa perioder lätt lägger på ett år eller två på utseendet.. fan.. jag som trodde jag skulle kunna komma undan med min ser-bara-ut-som-23-år-fast-jag-passerat-30-look åtminstone tills jag är 45. Mina fingrar har svårt att träffa tangenterna såpass hårt så att det blir några bokstäver i den här bloggen överhuvudtaget om jag ska vara ärlig.. kanske nöjer mig med bilder ifrån dagens aktiviteter.. ja så får det bli!

Jag och Patrick i "bus arrival zone"

Så ser vi ut bakifrån under intervju

Så ser Maud ut framifrån här hon ställer frågor.. fast oftast utan Magnus på axeln.

Reflexerna slår tillbaka väldigt på den lille säkerhetsvakten på träningsanläggningen i Lugano.. borde tejpas så man kan använda blixt när man ska fota.. om man nu vill ha en bild på en säkerhetsvakt i Lugano vill säga.

Emil leker tv-fotograf.

Duktiga stillbildsfotografer =)

Patrick valde bolognese till lunch en dag som denna.

Det är som i filmen

När vi körde över gränsen mellan Italien och Österrike idag var det som att åka in i en kuliss. Dom sista 5 milen mot Innsbruck var som en enda lång inåkning i filmen Sound of Music och jag tyckte jag såg svartklädda nunnor dansa runt lite överallt.. Nu efter en dag på arenan har jag kommit fram till hotellet för natten som ligger långt uppe på berget utanför staden och jag känner att jag förflyttat mig in i den svenska komedigenren. Jag är nästan helt övertygad att filmen Sällskapsresan 2 Snowroller spelades in just här. En av anledningarna är att den här lilla byn uppe på berget strax utanför staden Innsbruck består av en gata och på den ligger det några hotell, en restaurang, en klinik av något slag samt en kyrka. Det är väldigt Österrikiskt om man säger. En annan anledning är att dom inte gjort något med hotellet sedan filmen spelades in 1985.. inte förrän nu. För det renoveras för fullt här. Fast man ser liksom inte vad det är dom renoverar. Mannen i repan sa att det skulle vara klart om två veckor.. heltäckningsmattorna ska tydligen vara kvar.. vågat. En tredje anledning är att det känns som jag blev tilldelad annexet även om jag bara bor på andra våning. Det är trångt som tusan här för dom har av någon anledning tryckt in en tredje säng i mitt rum. Lite förvirrande för en sån som mig som gillar att sova på den högra sidan. Nu står det ju liksom en säng till där så jag hamnar lite ofrivilligt i mitten. Men det ska väl gå bra. Det viktigaste just nu är att se till att INTE frysa under natten. Det är nämligen snudd på vinterkallt ute. "Jaaaaa" jublade Maud "Då får vi lov att gå och köpa jackor". Alltid skönt att ha en anledning till shopping.

Jag tror föresten att man kan hitta karaktärer från filmen som liknar personer i den svenska presskåren. Nu tänker inte jag börja namedroppa och börja facedubbla en massa folk här, men personlighetsmässigt har i allafall jag dom två huvudkaraktärerna i min direkta närhet om man så säger.

Så nära Venedig har jag inte varit sen 1987

Har gjort en helt sanslös resa idag. Vi styrde neråt, närmare bestämt mot Venedig. Kan tyckas bli en omväg om man nu som vi skulle till Österrike och Innsbruck. På en av världens rakaste motorvägar for vi fram. Wern bakom ratten, Maud var radiochef och jag blev förpassad till baksätet. Det var skönt för jag är nämligen lite seg idag. Resan tog drygt 4 timmar och Maudan passade på att lägga nytvättade underkläder på tork i bagageutrymmet.. smart. Patrick, Olof och Mange tog den andra vägen. Den som går högt över berget och långt ner i dalen. Patrick körde hela vägen och Mange fick ta baksätet. Tror dom spar oss till nattkörningen hem på lördag. Vad dom inte vet är att vi kommer att göra en omorganisering i bilpoolsgrupperna.



Sportchef Pekkari hälsade på och bjöd på finmiddag igår. Tack Pekkari!

Obligatorisk fotografering

Jag tror inte att någon varit tröttare än vad jag är nu, någonsin. Efter en helt galen matchdag kom vi ifrån arenan kl 01.00 och hade då allt emellan 6 och 10 timmars körväg hem till Lugano. Det berodde liksom vem man frågade. Enligt vår GPS skulle det ta 5 timmar, men någon pratade om vägarbete och stängda tunnlar så vi visste ju inte om det stämde. Planen var att köra i 2-mansteam och göra tvåtimmarspass. 3 team delades in enligt följande: Fotbollskanalen med Olof-jeeeeesus-Lundh i spetsen och hans adept Stefan-stativlös-Wern. Dom placerade sig längst bak i folkvagnsbussen. Team 2 bestod av Maud-jag gillar dis bättre än solsken-Bernhagen och Patrick-jag är för stor för Lichtenstein-Ekwall. Team 1 placerade sig genast vid ratt och passagerarsäte för att få upp farten på köreriet redan ifrån start. Mange tog första sträckan. Meningen var att han skulle köra en timme och sen jag en timme och sen skulle vi byta team. Men en timme blev tillslut två och en halv så när bytet skulle ske kunde ju inte jag vara sämre jag, utan jag tog nästa sträcka. Plus att Olof som lyckades vika ihop sig själv och sina ben på ett obegripligt sätt där bak i sätet och sov tillslut med huvudet på dataväskan bredvid knäna inte riktigt gick att skaka liv i å då kunde man ju inte tvinga fram Wern för vem skulle han köra med?? Så hela teamindelningen pajade redan där. Men en "gråse" espresso på en bensinstation i Österrike kan skaka liv i en död och vips så var man var piggelin igen.. runt 3.30 på morgonen. Exakt 06.00 for vi över Luganos stadsgräns och fram till hotellt. Då var det bara att gå in och välta ner i sängen några timmar fram tills det var dax för nästa jobb. Träning och PK 13.00 på arenan.

Lustigt att dom tar kort på bilar som kör igenom tunnlar här i Schweiz. Det liksom bara blixtrade till när jag susade in i en av 5487 stycken på serpentinvägen hem. På andra sidan tunneln fanns ett hus med stora fönster och där inne satt en man och kollade på monitorer med något som såg ut som övervakningskameror av den tunnel vi just åkt igenom. Hmm.. tror jag skymtade mig själv på en av skärmarna ;-)

Har typ orkat äta sushi sedan jobbet avslutades idag. Hittade ett fantastiskt ställe häromdagen och idag var det äntligen dags. Ska nog dit imorgon igen. Krafterna är som bortblåsta och ikväll blir det dvd på rummet. Jag och min laptop =)

Det är något som inte riktigt stämmer med den här bilden.

Ola och Hedman i säkerhetskontroll vid arenan.

Maudan testar hållbarheten i studiobordet.

Kvällsrapport ifrån Salzburg.

Jag vid pitch före match.

4 länder på en dag

Schweiz-Italien-Tyskland-Österrike mellan kl 8 och 15 idag.. bra jobbat! Uppstigning tidigt och avresa mot Salzburg. I München hämtade vi ut vår hyrbilsbuss av märke VW och packade in vårt bagage. Wern fick inte med sig sitt stativ till sin lille kamera. Det hade tydligen hamnat i Stuttgart istället. Tråkigt för Wern som just i detta nu står och filmar Sveriges träning uppe på medialäktaren inne på matcharenan. Svårt att hålla den kameran stadigt utan stödben kan jag säga. Det är ungefär det här perspektivet Wern har att jobba med:


Patrick hade problem med uppkopplingen i mediecentret och till undsättning kom en grupp ifrån datasupport för att hjälpa till. Patrick uttryckte sin tacksamhet och berättade för en av dom hur tryggt det kändes att få hjälp av en japansk kille som ju oftast har stenkoll på allt som har med teknik att göra. Killen vände upp mot Patrick något surare än han hade innan och sa "jag är kines". Patrick försökte släta över det hela och frågade vilken stad i Kina han var ifrån. Visade sig att han är uppvuxen i Wuhan.. en industristad som aldrig sett dagens ljus pga all föroreningssmog som ligger som ett grått täcke över innerstan. Och där jag och Jede bodde vid två tillfällen under damfotbolls-VM förra året. Det var lite svårt att förklara för kineskillen som kontrade med frågan "har du gått där?"


Nytt länkteam i Salzburg, Alex och Tommy.

Maudan blev intervjuad av indonesisk tv idag. Verkar vara populärt i Indonesien, fotboll alltså. Fast efter det här framträdandet är nog Maudan också ganska populär där borta.

Sprang 800 meter med kamera förut i väldigt hög hastighet.. eller alltså så hög hastighet som ett löp med en kamera tillåter... för att hinna få ut början på Sveriges PK i tid före studioprogrammet var slut.. då har man fått motion idag också =)

Äntligen Sushi

Ja det regnar. Ja jag har ledsnat på vätan som kommer uppifrån. Är rätt less på det som ligger på marken också då jag ständigt envisas med att trampa rakt ner i vattenpölarna som ligger tätt på Luganos gågator. Hoppas det är bättre väder i Salzburg. Vi åker dit imorgonbitti. Taxi till Malpensa, flyg till München, hyrminibuss till Salzburg, träning och PK sen hotell och sova. Då ska jag passa på att sova extra många timmar för på tisdag natt efter match ska vi köra i typ 8 timmar tillbaka till Lugano. Över bergen tillbaka till Schweiz. Vi måste det för att hinna tillbaka i tid till nyhetsmorgon och onsdagens träning och PK. Skönt snurrig man kommer att vara när onsdagskvällen närmar sig och arbets"dygnet" är över. Jag kan föresten sova äntligen! =) Kanske låter helt sjukt, men jag tror att det har med mitt sängsideval att göra. Valde fel helt enkelt. Nu är ordningen återställd och jag somnar utan problem på högra sidan närmast fönstret.

Det var skön stämning i vårt intervju-rum idag. Anders Svensson ville kolla i kamerasökaren hur Tobias Linderoth såg ut undertiden Maud ställde frågor. Han var impad över att man kunde retuschera bilden redan i inspelnings-skedet. Sen ville Chippen ställa frågorna till Sebastian istället för Maud, men det ville inte Larsson. Istället var Svensson där igen och gjorde diverse gester och andra spännande charader som fick stackars Seb att tappa fokus under intervjun. Sen var det min tur att tappa fokus då jag för första gången i min karriär dubbelklickade.. blev lite körigt där ett tag och jag tyckte precis att det lyste rött men nä.. som tur var satt Chippen kvar och svarade på frågorna en gång till. Efter en del hugg och kommentarer av både kollegor och fotbollsspelare valde jag att glömma och gå vidare i livet.. jösses.. det kommer aldrig att hända igen... ALDRIG!

På eftermiddagen åkte jag och Magnus och rekade vyer uppe på bergen runt om stan. Slingriga vägar ledde oss rakt upp bland molnen.. jättefint. Ska bara använda utsiktsbilder i mina jobb här framöver ;-) På vägen hem fick jag syn på ett annat himmelrike.. jag skrek och Magnus tvärbromsade. En sushi-restaurang mitt i Lugano!!!! Herregud, hur kan vi ha missat den. Ser ut som om jag kommer att överleva den här resan trots allt!

Oj starka ben upp för backen!

Olof och Patrick har numera publik under sina direktare. Enligt Olof vill dom ha autografer efteråt, men bara av Patrick.

Vackert!

Paradiset i Lugano

Mästerfotograferna i gummistövlarna