Twitter?

Har jag missat något? Är det någon som vet? Enligt Patrick är det så kallade twittret det allra senaste och något man bara måste hålla på med. Facebook är tydligen ute. Jag förstår ingenting. När hände det? Man ska alltså med hjälp att twitteriet hålla sina vänner och annat löst folk uppdaterade på vad man gör i just det ögonblicket man twittrar. Bryr sig någon om det? Tydligen är det massor med människor som ägnar timmar åt att följa olika personers såna twitter och Patrick säger att han har flera tusen anhängare. Olof är också fast. Det är lite skrämmande. Dom sitter med sina datorer och mobiler och skickar iväg statusuppdateringar var tionde minut. Jag vägrar hålla på med något sånt. Känner mig som om jag vore 87 år gammal när jag säger det här, men det där är något som ungdomarna kan få hålla på med. Då menar jag inte att mina kollegor är några ungdomar direkt.. snarare tvärtom ;-) Jag har bättre saker att lägga min tid och energi på. Mycket bättre saker. Som just nu. Jag är i Portugal och suger i mig sol som jag saknat sen Kalifornien i januari. Maudans löften om tidig vår i Tjeckien uteblev som bekant och när jag lämnade Stockholm i måndags morse låg det snö på marken, mycket snö. Nu går det rykten om en snöstorm hemma. Vi har 22 grader och sol. Tänkte bara berätta det för dom som är intresserade.

Patrick lyckades få oss avbokade från charterhotellet utan internet på rummen som Lührs mamma rekommenderat här i Cascais och installerade oss istället på ett fantastiskt hotell med havsutsikt och med en uppkoppling som slår det mesta jag stött på i södra Europa. Han kan det där med hotell min kollega. Värre är det med kartläsningen. Vi tog en sanslöst lång omväg till träningsanläggningen i förmiddags. Patrick som alltsom oftast skryter om sina skills på navigeringsfronten ledde upp oss i bergen och in på helt fel vägar och blev sur när jag inte kunde förstå att jag skulle svänga höger i en rondell utan att han gav mig instruktioner om att göra det. Ja, det var en sån resa. Jag och Patrick skrek till varandra i framsätet och Olof satt i bak och sa att han inte förstod varför vi körde som vi gjorde när vi kunde svängt vänster vid hotellet han bodde på under EM 2004 och varit framme på arenan för längesen. Det är synd att inte sådana stunder i vårt arbetsliv dokumenteras. Jag kan nämligen tänka mig att sådant är fantastiskt roligt att lyssna på för folk som inte var med i bilen. Man borde göra en doku-såpa. Kanske riggar en kamera inför nästa bilfärd. Fast imorgon tänker jag sätta Olof bredvid mig så vi kommer rätt direkt. Det blir lugnare så.

Jag ska flyga civilt

Bloggtorka lider jag av. Eller torka kanske är fel ord men jag har en hel del annat att tänka på om jag ska va ärligt. Det känns lite som om jag vandrat in i någon slags koma. Tog det största klivet i Tjeckien och efter det känns det mesta ganska dimmigt.. fast bra dimmigt då menar jag ;-) Har inomhustjänst den här veckan och sitter i en redigering på jobbet och klipper. Börjar klia lite i benen nu och det är bra att det bara är en vecka kvar till nästa resa. Åker med Olof och Mr E till EM-kvalet i Portugal. Jag trivs bäst så.. på resande fot med kameran på axeln. Har svårt att sitta still på en redaktion mer än en vecka i sträck, den här gången blir det två, men det får man ta ibland. Efter Portugal ska jag på semester till Grekland. Till Kreta. Till Rethymnon. Fasen vad bra det ska bli =) Många tycker det är dumt att jag åker när jag är ledig, men jag måste ju också kunna få åka iväg utan att jobba jag me. Behöver se solen. Behöver veta att den finns kvar överhuvudtaget. Behöver framförallt vara LEDIG och inte bära på något annat än mina egna privata grejor. Ingen kamera, ingen dator, ingen extraväska för prylarna, inget stativ och ingen reporter. Inte för att jag brukar bära omkring på mina kollegor, men ändå. Det är mycket att tänka på. Nu ska jag åka charter och det enda jag ska göra är att ta mig till Arlanda (blir nog inga som helst problem eftersom jag kan den vägen rätt bra vid det här laget), sen ska jag hitta rätt desk och placera min resväska på vågen. Efter det räknar jag blint med att nästa gång jag måste fundera på något är först när jag kommer till hotellrummet och ut på balkongen och ska bestämma vilken av stolarna som ska fungera som min plats de följande 9 dagarna. Charter är bra på det sättet. Researrangören fullständigt idiotförklarar sina gäster och lotsar fram packet i led från A till B med hjälp av uniformklädda reseledare med skylt och transferbussar som bara släpper på och av gäster vid uppvisande av giltigt ID-kort så att fel gäster inte ska hamna på konkurrerande researrangörs buss, hotell, välkomstmöte, knossosutflykt, ouzo-provning osv. Vore inte det här en kul aktivitet att erbjuda på ett grekiskt resmål "sätt ihop ditt eget souvlaki-spett". Grek-kocken Kostas guidar bland köttbitar och grillkol. Jag skulle lätt anmäla mig, även fast jag är vegetarian. Nä nu måste jag nog sluta drömma om grekiska ö-världen.. det är redigering jag ska koncentrera mig på. Gick rakt in i godislådan förut. Men var tvungen för att verka en anings entusiastisk över det faktum att jag klipper 20 sekunder innebandybilder till kvällens sändning. Som sagt bara en vecka kvar nu.

Äntligen söndag

Vi har checkat ut från det otrevliga hotellet, väskorna är intryckta i bilen och finkaffet är upplockat för sista gången på Café Costa. Vi har kört mot trafiken i den speciella vm-filen som leder fram till en helt vansinnigt lerig och gropig parkering för press vid skidstation där frivilliga tjecker med reflexväst jobbar med att spada ner grus i hålen och att som om vi vore en Boeing 747 vevar in oss i "rätt" parkeringsrad så vi inte råkar ställa oss på "fel" plats. Att fatta egna beslut här slutar ofta i katastrof. Vi har åkt shuttlebil upp till mediacentret med tjeckiens svar på Cristiano Ronaldo som varje dag våldför sig så brutalt på vaxburken att ingen orkan i världen skulle kunna rubba ett enda hår på hans tjeckiska skalle och som gärna sneglar i backspegeln med ett flin till tonerna av svår tysk hiphop på högsta volym. Svår i den bemärkelsen att man inte förstår ett ord för mig är det helt obegripligt varför tyskar överhuvudtaget envisas med att släppa skivor i den genren. Så det enda som väntar oss nu är 5 mil av längdskidåkning och intervjuer i en slaskig mixed zone som en ftp senare landar i Stockholm och i TV4-huset. Sen kan jag lova... ska jag dra av mig termobrallorna, ge Liberec fingret, sätta mig på passagerarsätet i hyrbilen och bara njuta medan Maudan styr mot Prag och flyget hem!