En kurs i krig

För ett år sedan gick jag en kurs i krig. Jag visste inte att det fanns kurser i krig men det är tydligen obligatoriskt för att man ska få lov att ge sig ut på jobbresor i nuförtiden. Hade värsta föreställningarna om hur kursledaren på ett mycket aggressivt sätt skulle visa oss hur man använder kameran som ett vapen vid strid och hur man på bästa sätt skyddar linsen ifrån granatsplitter. Sen kommer han visa hur man gör upp eld med en redhead (en lampa som används vid ljussättning) och hur man repilerar med hjälp av en XLR-kabel. Men han gick ut hårdare än så. Det första vi fick lära oss var nämligen att ifall man någon gång är passagerare på ett plan och det kapas, och om kaparen tar tag i dig och sliter med dig fram till flygplansdörren med en pistol riktad emot din tinning så ska man tydligen hoppa, och då gärna dra med sig den onde kaparen ner i fallet. Detta bygger då givetvis på att planet står parkerat. Öööh va?? Skulle inte du lära oss hur man ÖVERLEVER i sådana situationer, inte hur man DÖR, för det vet jag redan!! Att vara sportfotograf fick iom den kursen en helt ny innebörd. Trodde mitt jobb var helt oseriöst och meningslöst men nu känner jag hur allvaret kryper inpå. Det farligaste jag gjort i mitt jobb var nog när jag drällde runt i depån på STCC tävlingen på Mantorp förra året och på ett djärvt sätt riskerade liv och lem bland hundra vrålåk som for omkring i alldeles för höga hastigheter. Visst det finns även hotfulla situationer på diverse arenor runt om i europa och likaså i Sverige. Fast närmast handgemäng jag kommit på hemmaplan var faktiskt med en vakt på Råsunda.. dom gillar inte mig.. men jag gillar å andra sidan inte dom heller! =) Men seriöst jag vill inte åka till krigszoner och se allt elände live och känna lukten av sorg och död bara för att jag gått en kurs på Kristineberg hotell och konferens under en vecka och lärt mig hur man stabiliserar Max nacke med en böjbar plastskena och andats in genom munnen på en plastdocka utan underkropp. Nä.. jag vill åka på mästerskap och träffa elitidrottsmän och kvinnor, bo på flott hotell äta exotisk mat, dricka mycket dyrt rödvin och hitta min stenrika drömprins och aldrig mer komma hem mer än på små semestrar som jag och min extremt välbärgade man åker på ibland för att få lite ombyte i vårt extremt lyxiga liv. Då tar vi givetvis vårt privata jet..=)