Twitter?

Har jag missat något? Är det någon som vet? Enligt Patrick är det så kallade twittret det allra senaste och något man bara måste hålla på med. Facebook är tydligen ute. Jag förstår ingenting. När hände det? Man ska alltså med hjälp att twitteriet hålla sina vänner och annat löst folk uppdaterade på vad man gör i just det ögonblicket man twittrar. Bryr sig någon om det? Tydligen är det massor med människor som ägnar timmar åt att följa olika personers såna twitter och Patrick säger att han har flera tusen anhängare. Olof är också fast. Det är lite skrämmande. Dom sitter med sina datorer och mobiler och skickar iväg statusuppdateringar var tionde minut. Jag vägrar hålla på med något sånt. Känner mig som om jag vore 87 år gammal när jag säger det här, men det där är något som ungdomarna kan få hålla på med. Då menar jag inte att mina kollegor är några ungdomar direkt.. snarare tvärtom ;-) Jag har bättre saker att lägga min tid och energi på. Mycket bättre saker. Som just nu. Jag är i Portugal och suger i mig sol som jag saknat sen Kalifornien i januari. Maudans löften om tidig vår i Tjeckien uteblev som bekant och när jag lämnade Stockholm i måndags morse låg det snö på marken, mycket snö. Nu går det rykten om en snöstorm hemma. Vi har 22 grader och sol. Tänkte bara berätta det för dom som är intresserade.

Patrick lyckades få oss avbokade från charterhotellet utan internet på rummen som Lührs mamma rekommenderat här i Cascais och installerade oss istället på ett fantastiskt hotell med havsutsikt och med en uppkoppling som slår det mesta jag stött på i södra Europa. Han kan det där med hotell min kollega. Värre är det med kartläsningen. Vi tog en sanslöst lång omväg till träningsanläggningen i förmiddags. Patrick som alltsom oftast skryter om sina skills på navigeringsfronten ledde upp oss i bergen och in på helt fel vägar och blev sur när jag inte kunde förstå att jag skulle svänga höger i en rondell utan att han gav mig instruktioner om att göra det. Ja, det var en sån resa. Jag och Patrick skrek till varandra i framsätet och Olof satt i bak och sa att han inte förstod varför vi körde som vi gjorde när vi kunde svängt vänster vid hotellet han bodde på under EM 2004 och varit framme på arenan för längesen. Det är synd att inte sådana stunder i vårt arbetsliv dokumenteras. Jag kan nämligen tänka mig att sådant är fantastiskt roligt att lyssna på för folk som inte var med i bilen. Man borde göra en doku-såpa. Kanske riggar en kamera inför nästa bilfärd. Fast imorgon tänker jag sätta Olof bredvid mig så vi kommer rätt direkt. Det blir lugnare så.