Klockan står på 05.29 och det är mörkt och kallt i Hammarby Sjöstad. Vaknade för nån timme sen och kände att det kanske var något överdrivet att kliva upp såpass tidigt. Vet inte om det känns så väldigt mycket bättre så här en timme senare, men kan man inte sova så kan man inte sova. Går fortfarande på kinestid och där är ju klockan snart lunch =)
Måste erkänna att det var lite av en chock att komma hem. Det var ju liksom inte höst när jag åkte. När finalen drog igång i söndags stod termometern på 25 grader och jag ångrade lite att jag inte tagit tjocktröja med mig till arenan... Hemresan gick jättebra. Sov inte mycket men lyckades ändå hålla mig vaken till sent på måndag kväll så jag inte skulle vakna så tidigt på morgonen.. 04.00 öppnades ögonen och var pigg. Märkligt. Men fick mycket gjort igår! ;-) Var på jobbet bl.a och lämnade utrustningen. Pratas om en hockeyturnering där som ska spelas nästa fredag och som sporten ska bidra med ett lag till. Ska spelas emot andra medieföretag som SVT, Sportexpressen mfl. Tydligen så måste man ha några tjejer med i laglistan och eftersom jag har skridskoåkandet i mitt blod räknade jag kallt med att få frågan såklart. Den kom aldrig.. men dom behöver tydligen någon som delar ut vattenflaskorna.. ;-) Kanske var lika bra.. asså jag vet inte om jag är så där jättebra som man kanske skulle kunna förvänta sig. Kan skridskoåkning överföras via DNA? Ska kolla upp det där. Vet bara att när jag var liten och pappa tog med mig till isstadion på Villas träningar så tyckte jag det var mycket roligare att springa ut på asfalten med skridskobeklädd fot än att trampa runt på is. Förstås mycket förödande för en skridskospliparkung som min pappa. Tyckte mig ana en glimt av besvikelse i hans öga, men å andra sidan vet jag inte om bandy hade varit riktigt min grej..! Blev handboll istället. Storasyster spelade ju i Linne HK så det var ju anledning nog till att börja. Dom ställde mig i mål.. undra varför egentligen? Vad jag minns så räddade jag inte en enda boll när jag spelade min första och som det efter slutsignal visade sig oxå bli min sista match i handboll. Jag tyckte inte det var roligt att stå i mål. Precis som jag inte tycker det är roligt att gå till tandläkaren. Glömmer aldrig mitt första möte med tanten som jag är helt övertygad om var släkt med en känd tysk diktator och som säkert fick smak för yrket då hon under andra världskriget jobbade som oral torterare i tyska armén. Hon tyckte nämligen att det var mycket bättre att bända upp käften på mig då jag vägrade gapa istället för att ge mig ett bokmärke och vara så där skönt pedagogisk som hon i Sound of Music är när det åskar ute och alla barnen är rädda.
Hon har lagt grunden till den rädsla, eller rättare sagt skräck jag känner inför varje tandis-besök. Kärring..
Idag ska jag köpa tapeter =) Mamsen och papsen kommer farandes här på fredag och då ska det tapetseras, monteras, och säkert spekuleras kring vilka möbler som passar bäst på balkongen. Pappa ringde igår och la sin röst på ett bord jag köpte på IKEA 87 och som tydligen står lite tajt till uppe på hans vind. Tror jag avvaktar lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar