En vecka i statsministerns tecken

Det är bara jag som lyckas slänga bort viktiga nycklar i papperskorgar och soptunnor. Jo det hände precis nu när jag skulle parkera i mitt garage och effektivt tog tag i en hög papper som låg i bildörrsfacket på väg ut för att öppna garagedörren med nyckeln. Där strax bredvid står nämligen en papperskorg lämpligt placerad för just sådana som jag, som ska dra två flugor i en smäll och passa på att kasta lite skräp på väg hem. Problemet är bara att mina nerver i händerna har svårt att skilja på papper och metall och släpper därför ALLT jag håller i min hand. Lite stressande eftersom jag ju hunnit låsa upp och dörrarna var på väg att öppna sig så jag kunde få köra ner. Likt en uteliggare som letar petflaskor hävde jag mig ner och började veva runt bland skräp från mina fellow parkerare i sjöstadsgaraget. Tänker inte gå in något närmare på vad jag hittade utan det viktigaste var att nycklarna återfanns farligt nära det bruna bananskalet som fått ben och var på väg att krypa upp för den branta papperskorgskanten. Det har alltså hänt mig förut. Att jag vårdslöst bara släpper ALLT jag har i mina händer så fort jag öppnar locket på en soptunna. Funderar på att skaffa en sån där snodd i stark färg som ser ut som en telefonsladd med en hake på som man hade i brallan på 80-talet och sätta fast mina nycklar i. Jo det får nog investeras i en sådan.

Fast det mest dramatiska som hänt i veckan var när jag klippte lugg. Ett beslut som satt långt inne och tillslut orkade inte min frisör Madde med mitt velande utan tog saken och saxen i egna händer och klippte bestämt av. Jag är ganska nöjd men känner mig enögd och har ingen bra teknik för hur jag ska hålla håret borta från ansiktet. Får jobba på det.

Igår var jag på derby och vågade vägra filma bakom mål. Det var inte bara jag som gjorde det utan produktionsbolaget som stod för matchproduktionen gjorde samma sak. Bra beslut! Jag vill inte dö filmandes på Råsunda under en fotbollsmatch på den nivån. Skulle däremot kunna tänka mig att stryka med på Camp Nou eller San Siro eller någon annan arena där det spelas fotboll med känsla. Jag satt på läktaren med Tjernström, Nunstedt och Osmanbegovic. Det var trevligt men kallt och matchen var tråkig. Roligast var när bårbärarmannen fastnade med ena foten i båren på väg av planen och bårbärarmannens kollega som gick först och bar inte märkte det utan började småjogga för att inte uppehålla spelet för länge. Allt före och efter det kändes segt. På Råsunda är pressläktaren placerad bakom en såkallad VIP avdelning där man kan se en del B-kändisar under matcher som den igår. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt var där med sina söner. Fick dock ingen klarhet i om han var AIK:are eller Djurgårdare. Lustigt nog fick jag lov att sitta och kolla på karln idag igen men då i ett helt annat sammanhang. Han höll nämligen presskonferens på Rosenbad angående FRA lagen och jag fick åka ner och stötta nyheterna och hjälpa till att redigera inslag. En helt främmande miljö för en sån som mig. Reinfeldt var för dagen klädd i grå kostym med matchad rosa slips och såg inte alls så där lös och ledig ut som han gjorde igår kväll. Vi fick ögonkontakt vid ett tillfälle och jag tänkte jag skulle satt en armbåge i midjan på han och frågat vad han tyckte om matchen och framförallt resultatet, men det var så många andra som verkade ha viktigare frågor att ställa så jag lät det vara. Sen hade det ju kanske blivit lite konstig stämning om en tv-fotograf sitter på en presskonferens på Rosenbad bland gräddan av politiska journalister och ställer frågor om gårdagens derby.. a det var nog tur att jag lät bli... men fan, jag ville verkligen veta vilket lag han gillar bäst. En annan dag kanske.

Imorgon ska jag jobba som redigerare. Ska bli spännande att se om statsministern kommer dyka upp i min redigering under dagen.. återstår att se.