Från en idrottsvärld till en annan

Jag, Matte å Bildbyrån tog en taxi till Mestilla idag direkt efter Wissmans silverlopp. Stefan Holm åkte också dit fast inte med oss.. Han skulle också se Valencia mot Deportivo med Chippen på plan. Jag lämnade egentligen friidrottsarenan rent mentalt redan igår när vi var utanför Mestilla och rekade inför kvällens match. Var där med Patrick förra året när Elfsborg spelade champions league kval. Då bodde vi på flotta Las Arenas direkt vid stranden och på matchdagen tog vi en soltimme eller kanske två vid poolen innan det var dags att jobba. Några nyanser rödare i skinnet satt vi sedan på pressläktaren och såg rakt in i nacken på de spanska reportrarna framför oss.. Ganska så dålig sikt för sådana som vi men enligt ryktet så byggs det just i detta nu en ny arena med förhoppningsvis bättre plan-vy. Varmt var det då oxå. Ikväll var det svinkallt men fortfarande svårt att se men jag lyckades ändå styra mitt hawk-eye rakt in i nacken på Lasse Lagerbäck på VIP läktaren där han satt med fru och studerade el Chippo som assisterade exemplariskt nere på planen. Tror bestämt han låtit håret växa sedan jag såg honom sist ;-) Han hade dock inte lust med någon intervju efter match, vi vet för vi stack in huvudet i VIP rummet och frågade.. det hade däremot Chippen, som vi levererade hem till Fotbollskanalen direkt efter match. Det gjorde vi på friidrottslandslagets hotell med grymt bra bredband. Lustigt nog så när vi satt på det och väntade på att materialet skulle föras över till redaktör Järborg så kom Deportivo med Chippen i spetsen och checkade in. Visade sig att det var han som fixat matchbiljetterna åt Stefan Holm! Idrottsvärlden är liten ibland ;-)

Nu återstår bara att ta sig till flygplatsen och checka in för 589:nde ggn det här året, min reporter har beställt samåkning med svt å taxin går kl 07.00. Sedan hem och jobba tre dagar till och sen lååååååångledig över påsken =) Kan behövas.. Blev en 18 dagars den här gången, men när man får lägga 5 av dom arbetsdagarna i soliga Spanien är det rätt ok att va jag.

Buenos noches

En dag på spanska

Vaknade i Valencia. Men det kunde likaväl varit i Shanghai, San José, Los Angeles, Amsterdam, Östersund, Lidköping, Istanbul, Vancouver, Denver eller Hammarby Sjöstad. Min kropp vet fortfarande inte vilken tid den ska vara vaken och när den ska vara trött. Tidszoner är ett ont påfund och människan är inte anpassad till att flänga mellan dessa små otyg allt för ofta. Men man lär sig även om det är på den svåra fågelvägen ;-) Tror ändå att jag tog igen sömnförlusten natten till den här dagen då så mycket gick vår väg. Började dagen med en presskonferens på svenskhotellet lite närmare centrum än där vi bor.

Så här laddar en reporter före pk-intervju på takterass. Samme reporter gjorde senare en fullkomligt lysande ståuppa framför vältajmad fontän utanför arenan... man måste sett inslaget i Sporten för att förstå ;-)

Wennerholm hade fått en tavla med Aftonbladet kvinnas pris till "Årets kvinna" typ faxat ner till sig för högtidlig överlämning på takterassen på NH center.

I bubbelplasten låg mest glasskärvor och jag tyckte ett stilleben under titeln "En tidning i spillror" var på sin plats... fyndigt om jag får säga det själv ;-)

Vi sopade mattan med svt idag. Hur kan man som sändande tvkanal INTE bevaka Kallurs träning dagen före mästerskapsstart? Och varför är inte svt:s friidrottskommentatorer intresserade av svenskarnas presskonferens dagen före tävlingarna startar? Är det inte då man får den där färska informationen om form och målsättningar för respektive idrottsman/kvinna som man kan återberätta för tittaren under sändning?! Jag förstår inte, men sen är jag ju också bara en simpel tv-fotograf ;-)

Sen lunch med en efterföljande cafe con leche i solen före träningen på arenan.

Laddade inför pressparty i afton tog vi en wok på favvo-haket i gallerian bredvid hotellet och sedan en taxi till festfixare Ignacio´s lokal Barrio Cinco som visade sig vara ett hål i väggen på en bakgata utanför centrum. 6 glada friidrottsjournalister med fleecetröja och med accrediteringsbrickan runt halsen.... och så vi.. något mer upppiffade och förväntansfulla på detta "party" som Ignacio skickat 1800 mail om. Ignacio kan jag tänka är inhyrd för att aktivera och roa journalistpacket och ge dom en smak av utelivet i Valencia under mästerskapstiden. Kan bara gissa att baren tillhörde hans bror och att han jobbar på något slags provisionsbaserat kontrakt hos honom. Synd då bara att uppslutningen inte blev som han säkert önskat. Mattias fick mig att lova att vi aldrig skulle berätta det här för någon... alltså att vi visade oss på detta hak som skulle husera den såkallade pressfesten, men det går ju inte att hålla såna här pinsamma upplevelser inombords.. det måste ju bara ut för att kunna bearbetas och sedan gå vidare.


Nu är dagen slut för längesen och jag ska snart sova... imorgon är det friidrott på schemat.... men jag ser mest fram emot att vakna i hotellsängen imorgonbittiu och faktiskt veta VART i världen jag befinner mig..

Adios

Walking in Memphis

Sitter just nu på Newark utanför gate 42 på terminal B å kollar ut över New York. Man ser liksom Manhattan härifrån. Nice om man hade fått spendera en natt här istället för den vi var tvungna lägga på hotell Marriott vid motorvägen i Memphis igår. 10 minuter ifrån Graceland. Åkte aldrig dit, men mamma hade säkert velat... hon gillar Elvis.. eller gjorde i vilket fall när hon var ung, inte för att hon är gammal utan hon är nyss fyllda 55 men jag minns en massiv LP-samling med just kungen av höftvickningar som stod under skivspelaren i vardagsrummet på Bollgatan. Kanske skulle köpt en t-shirt till henne men jag tror inte hon skulle använt den.. I vilket fall så blev vi ombokade via Newark, via Amsterdam för att sedan landa i Stockholm. Hotade tanterna vid ticketing desken med att mitt huvud lätt kunde sprängas om dom tvingade mig åka först på måndag eftermiddag och via Boston och hem. Dom tog det hotet på allvar och fixade. Snälla tanter får jag säga. Det lustigaste hände när jag skulle ringa det hotellinformations numret som jag fick för att hitta bra boende till oss under natten. En röst svarade "Rikspolisens samlingscentral". Öh, va?? Ursäkta vart har jag hamnat?? "polisen i Uppsala" Men jag är ju i Memphis!!! Han måste trott jag var knäpp, dessutom mitt i natten svensk tid. Men hur kommer det sig att man hamnar i Uppsala när man ringer lokalsamtal på sin mobiltelefon i Memphis?! Förklara det den som kan!!

Är på svensk mark imorgonbitti. Fast då ska jag bara hem och tvätta och packa om min väska. Ska till Valencia och inomhus vm i friidrott på onsdag morgon. Tror på en vårgarderob dit faktiskt.

Nä nu jävlar är det boarding!

Bye bye Denver bye bye

Den här signerade pucken tar jag med mig härifrån. Den ska lätta mitt dåliga samvete för min bristande närvaro vid systersons födelsedag.


Tar även med mig en iPod Touch 16 G. Mycket nöjd med det köpet och dessutom en tusenlapp billigare än hemma.


Det svenska journalist"packet" på plats. Både nya (att lära känna) och gamla ansikten.. kul!


Tur att det fanns annat att göra under matchen i lördags eftersom TV-fotograf på Pepsi center är lika med bannlyst under pågående match.. en rättighetspryl.


Å så till det viktigaste på resan. Fick en lång intervju med Foppa till söndagsjobb i Sporten, missa inte!

Så nära men ändå så långt bort

Fick dom dåliga nyheterna via 3 sms plus en liten retsam resultat-påminnelse på Facebook. 6-5.. känns ju förjävligt att säsongen slutar med sådana jämna siffror. Villa får tacka för sig och komma igen nästa säsong.

Ingen Foppa på träningen idag men goda nyheter av general managern på presskonferensen efteråt att hockeykungen var på väg till Denver och ska matchvärma imorgon. Efter det citatet rusade vi till bilen, jag redigerade mig illamående och Max körde. Väl framme på Pepsi center där vi tänkte plugga in oss på deras bredband och skicka hem inslaget gick vi rakt in i betongväggen kallad amerikansk byråkrati. Ingen kunde släppa in oss för vi inte hade något "tillstånd" att vistas på arenan. Två trappor ifrån en stabil och snabb lina hem till Stockholm, men nä... In på Denver college rakt över gatan efter ett tips av tjejen som satt i säkerhetsrepan på pepsi center och som egentligen pluggade och kopplade upp mot deras trådlösa. Men brandväggar tjockare än en medelsnitts amerikan satte stopp för dagen inslag.



Efter en tur till ett äkta amerikanskt mall på jakt efter Apple Store och en iPod Touch, (tusen spänn billigare än hemma som jag givetvis slog till på) tog vi en promenad och käkade på HRC. På vägen hem får Max se att Lifehouse spelar på Paramount theater den 2 mars. Det är det bästa bandet i hela världen. Jag och Mallis såg dom i Sthlm för typ 5 år sedan, fick backstage pass och träffade grabbarna efter spelningen. Dom gör världens bästa musik och jag skulle mer än något annat vilja se dom live igen. Hur coolt är det inte att dom spelar här i Denver just när jag är här??!! =) Eller nästan är här i vilket fall. Tror planet lyfter mot Memphis just i samma stund som Jason greppar mikrofonen och konserten går igång. Brukar jämföra känslan inför starten på det här året med Prosit i den där filmsnutten ifrån Kalle Ankas jul på julafton. Den scenen när han har Toker på axlarna och låtsas vara en lång man som dansar med Snövit. Han ska står för fotföringen och hinner liksom aldrig ikapp överkroppen Toker. Som om att man är tvåa på pucken, för att tala TV-språk. Mycket för att jag flänger och far så mycket och aldrig hinner landa och komma in i vardagen hemma. Den här dagen har varit signifikativ för den känslan.

Därför går jag och lägger mig nu och hoppas på bättre tajming imorgon!

Uppgraderad

En kaffe latte venti står bredvid mig på höger sida om laptopen. "Venti" betyder den-största-storleken-på-kaffemugg på Starbucks-språket. Favvo-fiket ligger vägg i vägg med The Magnoliga Hotel i Denver. Det är absolut inte den första kyppen idag. Började redan på flygplatsen med en grande (mellanstorleken) med en trippel espresso i!!! Inte ens det hjälpte. Man är seg nu. Klev upp i arla morgon närmare bestämt kl 4.40. Sen iväg till flygplats igen och tur till Denver. Nu snackas det om att Foppa inte skulle följt med laget hit igår kväll efter matchen. Han har inget arbetsvisum ännu. Undrar isåfall varför han sa "jaha ska ni stanna tilla på söndag? Ja men då ses och hörs vi ju i helgen". Men allt kanske bara är ett spel, vad vet jag. Enligt honom skulle pappersarbetet i bästa fall vara klart idag torsdag och isåfall tar han väl första bästa flyg ifrån Vancouver och hit så han kan va med på träningen imorgon? Det kanske är mest önsketänkande ifrån teamets sida, alltså nu menar jag inte hockeylaget utan team Broberg/Grinndal. Vi laddar för djupt dokument inför söndagens sändning. Återstår att se vad som levereras.

Det var meningen att jag skulle hämta ut en mellanklassbil på AVIS när vi landat idag. Tanten med den hemska permanenten bakom desken sa att det fanns många andra mycket större och bättre bilar lediga om jag händelsevis var intresserad. Hmm... minns ju hur vi coolt gled omkring i vår SUV (tror det var en Mercury eller nått liknande) i LA å spelade hög musik och att solen sken... fick ju inte köra då för eftersom en costaricansk tjuv stal mitt körkort veckan innan. Såg min chans till revanch och slog till. AVIS tanten såg tvekan i mitt öga och la snabbt till repliken "jo, men du vet dom sa att det kanske ska snöa på söndag" Ja men då så! Bring it! ;-) Blev en supersnygg gräddvit Ford i nån slags slimmad version av en jeepmodell. Kanske uppgraderar Minin till en sån när jag kommer hem ;-)

På hotellet fick Max så klart checka in först. Min otur att jag är tjej och att det ALLTID är tjejer som jobbar i hotellrepor och att jag ALLTID reser med manlig reporter som hotellrepatjejorna ALLTID blir betuttade i och därför vill betjäna först. Fick såklart stå och vänta i 18 timmar på att en städerska skulle gå till mitt tilltänkta rum och kolla om det var städat... hon måste gått hem för något besked kom aldrig. Då bestämde sig repatjejen sig för att uppgradera mig till en svit för att jag fått vänta så länge! Äntligen är det min tur!!!! Sånt där händer ju aldrig mig. Patrick däremot skulle ju bli uppgraderad om han så checkade in på ett fullbokat hotell i Kazakstan. Det slår aldrig fel. Men denna gången är det jag som får bo med det lite finare folket på våning nummer nio =) Har stort vardagsrum med matsalsdel och öppen spis. En tresits och en tvåsits soffa samt ett fullt utrustat kök med kyl och frys (!!!). Korridoren leder vidare till badrum med dusch och bad samt ett sovrum med en kingsize såklart samt en walk-in-closet!! Hur grymt som helst och jävlar vad fotografen kämpat för det här =)


Har varit på värsta shoppingrundan nu och ska spendera resten av kvällen i min gåingarderob och prova kläder och bara trivas =) Sen blir det nog ett bad och mycket tidig sänggång så jag får fler timmar på sovkontot. Imorgon ska vi på träning 10.30 och det är väl bara att hoppas att vår hockeyhjälte snörat på sig sina skrillor och dyker upp på isen så som teamet har planerat för.. tv-teamet alltså.

good night

Zinken vs General Motors Place

Sitter på General Motors Place i Vancouver och ser Foppas Colorado möta Vancouver canucks med den helsvenska förstakjedjan på planen i detta nu. Inte för att Foppa själv spelar, nä han sitter här någonstans i nån box och kollar på matchen, precis som vi gör fast mycket högre upp i pressboxen. Jag lovar jumotronen i den här arenan är större än min lägenhet! Max är impad. Mycket mäktig stämning här inne och jag kan säga att det är långt ifrån vad man får uppleva i Läkerol arena eller Cloetta center. Vi försöker spana in i VIP-boxarna här nedanför men asså det är inte helt lätt att hitta hans skäggiga ansikte bland allt folk. En intervju med karln är förstås vårt mål å hoppas leverera innan hemresan på söndag.

Det var ett sånt där snabbt beslut av nyhetschef Olofson som ligger bakom anledningen till att jag sitter här nu. Lämnade Zinken och Villas förlust ganska sur igår, åkte hem och fick samtal ifrån Max att vi skulle jaga Foppa i Vancouver nästa dag.. ja idag alltså. Nu har vi spenderat typ 15 timmar på resande fot och hann bara lämna väskorna på hotellet innan det var dax att gå till match. Hotellet ligger bara 200 meter härifrån. Så nu är man inne på vakentimme 21 och fler lär det bli före läggdax. A alltså nu ska vi ju flyga vidare till Denver snuskigt tidigt imorgonbitti och Max har räknat på att det nog inte blir mer än 4 timmars sömn för team Broberg/Grinndal det här dygnet, men det gör inget. Min första NHL-match och det är hur grymt som helst =)

Är liiiiite besviken för jag missar avgörandet på Zinken på fredag men va fan.. känns svårt att toppa underhållningen jag ser framför mig just nu!

bye bye