Så nära men ändå så långt bort

Fick dom dåliga nyheterna via 3 sms plus en liten retsam resultat-påminnelse på Facebook. 6-5.. känns ju förjävligt att säsongen slutar med sådana jämna siffror. Villa får tacka för sig och komma igen nästa säsong.

Ingen Foppa på träningen idag men goda nyheter av general managern på presskonferensen efteråt att hockeykungen var på väg till Denver och ska matchvärma imorgon. Efter det citatet rusade vi till bilen, jag redigerade mig illamående och Max körde. Väl framme på Pepsi center där vi tänkte plugga in oss på deras bredband och skicka hem inslaget gick vi rakt in i betongväggen kallad amerikansk byråkrati. Ingen kunde släppa in oss för vi inte hade något "tillstånd" att vistas på arenan. Två trappor ifrån en stabil och snabb lina hem till Stockholm, men nä... In på Denver college rakt över gatan efter ett tips av tjejen som satt i säkerhetsrepan på pepsi center och som egentligen pluggade och kopplade upp mot deras trådlösa. Men brandväggar tjockare än en medelsnitts amerikan satte stopp för dagen inslag.



Efter en tur till ett äkta amerikanskt mall på jakt efter Apple Store och en iPod Touch, (tusen spänn billigare än hemma som jag givetvis slog till på) tog vi en promenad och käkade på HRC. På vägen hem får Max se att Lifehouse spelar på Paramount theater den 2 mars. Det är det bästa bandet i hela världen. Jag och Mallis såg dom i Sthlm för typ 5 år sedan, fick backstage pass och träffade grabbarna efter spelningen. Dom gör världens bästa musik och jag skulle mer än något annat vilja se dom live igen. Hur coolt är det inte att dom spelar här i Denver just när jag är här??!! =) Eller nästan är här i vilket fall. Tror planet lyfter mot Memphis just i samma stund som Jason greppar mikrofonen och konserten går igång. Brukar jämföra känslan inför starten på det här året med Prosit i den där filmsnutten ifrån Kalle Ankas jul på julafton. Den scenen när han har Toker på axlarna och låtsas vara en lång man som dansar med Snövit. Han ska står för fotföringen och hinner liksom aldrig ikapp överkroppen Toker. Som om att man är tvåa på pucken, för att tala TV-språk. Mycket för att jag flänger och far så mycket och aldrig hinner landa och komma in i vardagen hemma. Den här dagen har varit signifikativ för den känslan.

Därför går jag och lägger mig nu och hoppas på bättre tajming imorgon!