Hej då Kina!

Sitter i SMC:t på arenan i Shanghai för sista gången. Typiskt då oxå att internet anslutningen beslutade sig för att lägga ner just idag =( Åkte hit extra tidigt för att hinna skicka lite inslag hem till Stockholm men de första 45 minuterna gick åt till att piska på den lille internetkineses att felsöka och laga så man kunde slippa dö av en stresschock med efterföljade hjärnblödning så här den sista dagen innan avfärd. Tillslut fick jag nog och flyttade upp en våning till nästa arbetsrum. Här sitter jag nu och det fungerar kalas =)

Måste erkänna att man är lite sliten idag. Det var en tuff kväll igår. Chef Pekkari hade uppmanat till bjudmiddag. En sån middag man får när man är iväg och jobbar på mästerskap och där man går ut på restaurang och äter som om man aldrig sett mat förr, det är nämligen chefen som betalar ;-) Vi hade bokat bord på en flott restaurang på våning 11 i ett hus bredvid the Bund.. alltså precis nere vid vattnet. Takterass med en fantastisk skyline framför oss. Mitt under middagen satte ett sjudundrande fyrverkeri igång ute på floden. Höll på i säkert 15 minuter.. Ett fint sätt av en sportchef att säga tack till sina "arbetare" på ;-) Ha ha! Nä, nu var det ju förstås inte för oss kinespyroteknikerna sköt raketer.. det var tydligen pga de personerna som just nu tävlar i handikapp-OS här i Shanghai, men tjusigt var det helt klart! =)

Nu bronsmatch och sen FINAL!! Lång arbetsdag men det är helt ok för imorgon kommer jag hem!!! =) 18.10 på Arlanda.. räknar med blåsorkester och en välkomstkommité med banderoll och ballonger ;-) Ha ha! Snälle Fredrik är supergullig och ska hämta upp mig.. grym vän han är den där Fredde boy ;-)

Vet inte om jag hinner skriva nått mer innan hemfärd men isåfall drar jag en resumé av denna finaldag ifrån Sjöstaden istället =)

En kombination av för mycket kaffe och för många dagar i kina ;-)

tyvärr suddig bild på mig med cool samurajkines =)

jag som Starbucks biträde

neonskyltgata vid hotellet

jag vid neonskylt

team på tåget

på tåget

kineser i shanghai ;-)

En dag i Shanghai

Tog tåget imorse ifrån Hangzhou, jag, Tobbe, Kåmark, Daniel K. DK och Kåmark kom naturligtvis inspringande på tåget 2 min före avgång.. Alla med 2 resväskor per pers, stativcylinder, kamera och ryggsäck. Lade upp kameran på hyllan ovanför sätet. Daniel la upp sin kostymväska bredvid min kamera men tågvärdinnan tyckte den låg lite dumt där så hon bestämde sig för att vika ihop Daniels kostymväska väldigt hårt och trycka in den ovanpå min kamera.. Daniel blev lite nervös och sa "it´s a suit be careful.. please sir, sorry miss.. it´s Filippa K!" Ha ha! Blir inte bättre än så =)

Sitter på våning 33 på SAS Radisson mitt i härliga Shanghai, granne med ett 8 våningars varuhus.. som en dröm =) Vet inte varför jag hamnade på vån 33.. Ingen av dom andra får bo här uppe.. dom håller till längre ner med resten av packet ;-) Incheckskinesen frågade om jag ville att frukosten skulle ingå i rumspriset. Klart jag vill! Så vips så blev man uppgraderad och får bo med kostymfarbröderna med egen hiss för oss som från våning 30 å uppåt. Frukost intages i club loungen på våning 35. Gillar hur man bokstavligen placerar det lite finare folket mycket högre upp än alla andra, en mycket tydlig hierarki kan man konstatera ;-)
Annars har jag ju svårt för deras sätt att vara i det här landet. Har väl framgått tydligt i tidigare inlägg.. hm.. tappade tålamodet fullständigt idag och frågade en tjej om hon verkligen var dum på riktigt eller om hon bara spelade. Hon var riktigt bra på engelska och förstod varenda ord jag sa.. men asså, ibland är dom bara så ovilliga att va gästvänliga i det här landet att det är helt sjukt. En dag när vi skulle spela in vår VM-sammanfattning på arenan i Hangzhou så råkade jag nudda gräsmattan med ena tån och en vaktmästarkines blev totalt vansinnig och klappade händerna två gånger väldigt hårt och skulle liksom sjasa bort mig därifrån som om jag vore en äcklig uteliggarhund som skulle göra mina behov på hans nytrimmade matta. När jag försökte förklara att man faktiskt kan be snällt och att han borde testa det någon gång vände han bara bort huvudet och började veva. Tro inte att jag gav mig! Fortsatte runt och sökte ny ögonkontakt.. började prata svenska med honom istället samtidigt som jag log och pekade att han skulle göra likadant.. sen la ja till "no problem, ok?" lite tummen upp och sen stod han ju där och garvade nästan som han skämdes. Försöker så gott jag kan att uppfostra dom i medmänskligehet men det går sådär.. Efter kinesvaktis har jag ju 1.2999999 miljarder pers eller nått kvar å det känns svårt att hinna på en livstid.

Hur många kineser krävs det för att flytta ett fotbollsmål?

Har ätit en kiwi, en apelsin, två äpplen, en banan och 4 clementiner som en snäll hotellanställd och hennes fruktutdelningskompis kom förbi med till mitt rum. Enligt min kollega var meningen att man skulle välja EN frukt eller kanske två ifrån de två fat dom tryckte upp i ansiktet på mig när jag öppnade dörren. Kanske var det därför hon såg så paff ut när jag glad i hågen grabbade åt mig det största fruktfatet och stängde dörren. Jaha.. det bor kanske fler gäster på det här hotellet som vill ha frukt... tänkte inte på det ;-) Fast jag tror jag behöver den mest. Har fått halsont, hosta och nu börjar det faktiskt snuva ihop sig lite oxå.. då är vitaminer bra =) Körde honung i teet till frukost också bara för att va på den säkra sidan.
Jag förstår inte varför det är så många kineser på samma position. A men ta t.e.x en vanlig livsmedelsaffär. Där kan det stå 5 personal vid en och samma kassa. En knappar in priset, en annan tar betalt, en tredje packar ner varorna, en fjärde river loss kvittot och en femte lämnar tillbaka växel. Idag när jag ätit min frukost och var på väg ut ur restaurangen stod det först en frukostvärdinna och sa tack.. två meter ifrån henne strax innan trappan ner ifrån restaurangen stod ytterligare en och sa tack.. väl nere på markplan gissa vem som stod där? Jo, kinesvärdinna nummer 3 och mycket riktigt så sa hon tack hon oxå! När man handlar på varuhus så betalar man inte i den affär man valt att köpa produkten ifrån, nej, man lämnar t.ex sin tröja man vill ha till en av de 25 butiksbiträdena, han/hon lägger tröjan i påsen och skriver något på ett kvitto man sedan får ta med sig och gå till "ta-betalt-tanterna" som sitter utspridda runt om i varuhuset. Fast ibland sitter dom inte där för dom kanske oxå har ett fack och har krävt sin rätt till 20 minuters fikapaus på varje timme eller vad det nu kan tänkas va. När man i vilket fall fått tag i en kassa där en ta-betalt-tant fikat klart så stämplar hon tre kopior av den lapp man lämnat, tar betalt och lämnar tillbaka en av de stämplade lapparna till kund plus ett annat kvitto som man sedan får ta med tillbaka till den butik där man från början räknat med att betala, visa upp kvittot och få påsen med sin tröja. Blir inte så många spontanköp på ett sånt ställe om man säger..
Finns en arbetsbeskrivning i det här landet som jag tror heter stå-bredvid-en-hissdörr-och-trycka-på-knappen-markerad-med -"hit". Eller stå-på-markerad-plats-i-Pizza Hut-restaurang-och-glo-besvärat-på-gästerna-under-tiden-dom-äter-men-rör-dig-för-guds-skull-inte-ur-fläcken-om-dom-pockar-på-uppmärksamhet.. och för att veta vart och hur fötterna ska vara placerade finns det fina gröna fotsulor utmålade på strategiskt valda platser runt borden.

Igår missade jag moon cake festivalen pga brasiliens extremt sena och lååååånga träning. Fick inte filma men blev lovade intervjuer efter träning så vi hängde utanför anläggningen i 3 timmar. Den vaktades av fjuniga poliser som inte kunde engelska. Efter 3 flaskor vatten och två koppar kaffe kan även den bäste drabbas av akut kissnödighet så jag frågade lite fint om jag inte kunde få gå tre meter innanför staketet och in i byggnaden där omklädningsrummen fanns för att låna hålet i golvet toaletten.. man vill ju lixom inte gå för långt bort ifall brasilianske coachen får för sig att helt plötsligt avbryta träningen och utmana tjejerna på "sisten till bussen är en skit" tävlingen och så springer alla jättefort förbi och åker iväg innan man hinner tebax.
Förste grindvaktaren skakade på huvudet.. tror inte han förstod min situation riktigt så jag drog några engelska synonymer för toalett. Han hajade inte. Då försökte jag mig på att korsa benen och böja knäna och kisa med ögonen så där som man gör för att illustrera att nu surru är det riktigt krisigt. Han måste trott jag drev med honom för han blev sur och vände sig bort.. Hur ska jag kunna veta att kissnödiga kineser inte ser likadana ut som kissnödiga svenskar?? =( Höjden av förnedring måste ändå varit den gången vi satt på inhemsk restaurang och Tobbe försökte få reda på om en viss maträtt innehöll biff eller fläsk. Servitriskinesen förstod ingenting. Tillslut tappade jag tålamodet och i ren frustration, hunger och desperation drog jag några högljudda snarkningar som skulle likna gris och försökte råma som en tjur samtidigt som jag satte två pekfingrar i pannan för att ge en bättre bild av vad jag menade.. Hon hajade inte hon heller.. Jösses, trodde aldrig i min vildaste fantasi att mitt besök i det här landet skulle kunna liknas vid en 5:e klass roliga timmen med Rita-gissa-spring!

Pappa skulle varit stolt!

Tillbaka i Hangzhou.. en stad som går i temat kommers. En ställe i min smak med andra ord =) Men det är alltså helt sjukt. Finns affärer precis ÖVERALLT! Sist vi var här, eller alltså vi har varit här 2 vändor förut men då hare varit hotell och arena man sett.. nu när semifinal nr 2 inte är förrän på torsdag kan man passa på att spana in omgivningarna. Bor då givetvis på flotta Shangri-La.. Har jag inte sagt det förut så tål det att upprepas: Denna hotellkjedja har jag placerat i det övre skiktet bland mina topp 10. Servicen är outstanding! Nog om det.. Nu shopping! Vi tog en taxi ner till den omtalade "night market", två gator fulla med kinesiska knallar som sålde diverse prylar alltifrån brända DVD-filmer till kopior på kläder, väskor, skärp, glasögon.. a det mesta fanns. Ett paradis för en sån som mig, mardröm för såna som Fredrik J. Han jobbar bara med "äkta" varor, svåra italienska märken som han bara säljer till de butiker HAN tycker är lämpliga som återförsäljare.. Det har fredrik förklarat på pedagogiskt försäljningsspråk är för att bibehålla klädmärkets exklusivitet. Fredrik skulle aldrig ens visa sig i sådana här simpla kvarter där man får sin vara nedtryckt i en plastpåse likt dom man stoppar frukten i på ICA och där Gucci och Prada väskorna kostar mindre än en enkelbiljett med rälsbussen till Järpås. Nä, Fredrik handlar bara i klädaffärer med dörrar helt i glas, där han får sitta ner i skinnbeklädd möbel och bli serverad Evian medan han funderar på om den svarta Dolce & Gabbana scarfsen passar bäst till hans senaste RARE rock i skinn med mycket hög krage i päls eller om han ska gå på en smalare byxa i grått som funkar till dom tjusiga halvhöga skinnbootsen från Paul Smith!

Jag gled i vilket fall in på marknaden med laddad plånbok =) Började vid första bästa bord och sög tag i ett par Gucci-tofflor jag tänkte jag skulle ta med till Thailand för att reta Fredrik litegrann..hi hi.. Killen sa sitt pris.. 100 kinespengar vilket är typ 100 svenska. Efter ett hett tips från sportchefen om att man ska pruta ner till 10 % av priset kontrade jag med att knappa in 40 på hans miniräknare.. (det är nämligen så man kommunicerar här). Redan då insåg jag att jag förlorat... han sa "nooo" lite surt och slog raskt in 70 "last price last price".. no no sa jag och började gå därifrån. Väntade ihärdigt på att han skulle ändra sig och följa efter, men icke! Asså jag ville ju ha dom där sandalerna men kunde ju inte direkt gå tillbaka och säga "ok då".. Hade ju lätt varit värt 70 spänn för att få se Freddans min när jag gled in på Arlanda i falska Gucci-sandaler. Fasen oxå! Måste erkänna att det var lite läskigt det där med prutningen. Försökte minnas hur pappa gjorde när vi var i Italien 87 och han och mamma skulle köpa varsin på den tiden moderiktig skinnjacka. Misstänker att farsan fick ett riktigt bra pris för hans jacka hänger fortfarande kvar i källaren hemma. Den är bergis modern nu igen och då har han ju helt plötsligt köpt en jacka som han kan återanvända vart 20:e år.. och då innebär ju det att den borde va så billig vid det här laget att han ju egentligen borde få betalt för att använda den.. eller? Äh jag vet inte.. Efter att övat några ggr så blev jag i vilket fall varm i kläderna tillslut.. och då menar jag inte för att det var 40 grader varmt och fuktigare än i en finsk bastu.. Jag prutade som om jag aldrig gjort något annat! =) Köpte t.ex. 10 par calvin klein-trosor. Kinesknallen ville ha 450 spänn.. Ha ha! "Never" sa jag och skrattade högt och tydligt.. för det ska man göra, skratta så dom tror att du verkligen hajar att dom vill ha på tok för mycket pengar. Du får 200 inte en kinespeng mer! Då började tanten skratta åt mitt bud och sa "last price 350, feel..good quality", "Not that good" sa jag och smällde in 250 på miniräknaren. Tanten skakade på huvudet och då vände jag på klacken och gick... "Wait wait, ok ok" Ha ha! Jag vann =) Blev naturligtvis blåst på alla mina inköp och lyckades aldrig komma under 50 % av utgångspris, men gick ändå ifrån marknaden och kände mig som en vinnare =)

Imorgon är det så kallad "Moon cake festival" här vid sjön bredvid hotellet. Enligt en amerikansk tv-journalist som tipsade om evenemanget ska det tydligen vara nått i hästväg. Månkaka är en liten bulle som ser ut som en blomma ungefär och som man köper i fina askar med kinesiska tecken och mönster på. Tänker mig att det kunde vara liknande vår fettisdag då man äter den spännande bakelsebullen Semla =) Så jag frågade en försäljare vad det var i dom där kakorna eftersom dom verkade va så speciella.. Hon svarade: "Ägg". - Jasså, sa jag och låtsades va förvånad precis som ägg är en mycket exotisk ingrediens i kakbaken hemma i Sverige...
Vet inte om jag minns rätt men har precis för mig att det bakades något liknande i barnprogrammet Trolltider.. där karaktärerna var pyttesmå och bodde i en gammal sko i en skog och det fanns en elak häxa med hes röst som jag var rädd för och en snäll fe som Totte var förtjust i. Totte spelades av han som var Olyckan i "Trazan och Banarne". Kommer ju inte på vad han heter. A i vilket fall, jag minns att de bakade kakor med mån-tema och sjöng en sång under tiden för att kakorna skulle bli goda eller nått. Ska se om det blir nått liknande arrangemang imorgon. Återkommer med recension av både kaka och festivalstämmning!

Jag är ingen mördare!

Svår resa till arenan idag. Chaffisen gapade ut något på kinesiska och gjorde teckenspråk... lustigt förresten hur dom hela tiden höjer rösten när dom märker att man inte förstår vad dom säger. Precis som om man helt plötsligt började fatta kinesiska bara för att han höjer sin röst med ett par decibel?? Hur som helst.. han slog händerna emot varandra samtidigt som ett fräsande ljud kom ur hans mun.. och så pekade han åt den riktningen vi brukar åka åt. Gissar att det skett en trafikolycka där och att han skulle ta en annan väg.. blir ju inte förvånad isåfall..så som dom kör. Han gasade på och vi hamnade på nån bakväg så att säga, genom industriområden och förbi något som liknade ett kärnkraftverk. Ett område var fullt av stora fält där det odlades diverse grönsaker. Här och där stod små hus gjorda av vindskydd som liksom såg ut som de bara stod lutade mot varandra. Funkar väl som vägg det oxå. Skönt sätt dom hade isolerat på, bara kastat på tygstycken över lite kors och tvärs, effektivt... säker.. Hade gissat att det var nått slags kolonilott-område. Tills jag såg tvättlinor och badbaljor utanför "husen". Misstänker att det var människorna som odlade grönsakernas hem..

Hemresan var ett oxå ett äventyr..fast på ett annat sätt. Det gick ganska fort om man säger. Jag höll krampaktigt fast i krockgallret som skiljer fram- ifrån baksäte. Den taxistyraren verkade vara en sån där som måste sätta rekord varje gång han kör samma sträcka. Han maxade på 110 mitt i city. På väg fram emot korsningarna undrade man i vilket ögonblick han skulle börja bromsa. Det är lixom läskigt att åka bil i det här landet i hastigheter under 50 km/h. I dubbla farten börjar vi snacka en helt annan rädsla.. en sån där som man känner när man misstänker att min sista stund KAN vara kommen. Men det gick bra och han tog oss till hotellet på imponerande 25 minuter, en väg som brukar ta upp emot 40!

Hann precis in på hotellets restaurang före stängning.. (numera vårt stamhak) och beställde lite mat. Efteråt bad jag en av servitriserna att komma med notan. Informerade henne även om att vi ville ha varsin nota. Hon bokstavligen sprang iväg för att hämta sin kollega. Efter 10 minuter kom hon tebax och sa följande: "You killed me, I want check, sorry for wait" sen kutade hon vidare ut i köket igen. Svårt att hålla sig för skratt i det läget. Tobbe var helt övertygad om att det var något hon hört på tv. Men man kan väl inte bara säga en engelsk fras bara för att man hört det på tv? Å andra sidan sa hisspojken "good morning" när vi några minuter senare skulle ta hissen upp till 21:an, å då var klockan exakt 23.35..

Ett karateslag mot vaden och man är som ny!

Men det kan ju aldrig stämma! Släppte han sig där mitt under middagen på restaurang Coffee Garden på hotell Shangri-La i Hangzhou?? Nä, han fes väl aldrig? Kan det inte ha varit dynan som lät när han flyttade sig bara? Det kan iofs varit så att han satte handen i armhålan och gjorde en sån där skämt-fis men hade man inte sett armen innanför tröjan då? Jo, han kanske släppte sig ändå.. När det kommer till kineser och deras kroppsliga läten så är det få saker som kan förvåna mig längre. Jag och Tobbe tog en middag på hotellet ikväll. Valde att äta av buffén faktiskt, brukar undvika mat som stått framme ett gäng timmar och särskilt i sådana här länder, men maten på det här hotellet har varit grym hittills så jag vågade chansa. Åt visserligen bara av sushi-buffén men ändå ;-) Vid bordet bredvid satt herr och fru kines med två kinesvänner och avnjöt middag. Dom SÖG som vanligt i sig allt dom plockat till sig och mellan tuggorna höll herr kines hov om ditten och datten. Fru kines satt mest och tittade på annat men vännerna verkade intresserade av monologen. Då helt plötsligt tog herr kines en konstpaus, lutade sig åt sitt höger och gick liksom upp och balanserade på högra skinkan.. Sen kom det där ljudet jag nämnde tidigare... och när han kände sig färdig välte han helt ogenerat tillbaka och fortsatte prata med samma entusiastiska anda. Men alltså seriöst.. sitter du och skiter mitt i middagen!! Bland folk!! Jag släppte gaffeln direkt och började sniffa efter lukten. Den kom aldrig.. men var det inte en fis då eller? Kanske det var dynan, han kanske bara skulle böja sig över till fru kines och suga i sig något på hennes tallrik oxå? Tobbe, kolla om han sitter på en sån där skinndyna och om han har kortbyxor på sig.. för om han är lite svettig om låren kanske dom klibbat fast i dynan och när han sedan satte sig tillrätta skapades ett väldigt lufttryck inuti så att säga?? Kan det ha varit så kanske, eller va fan.. han släppte sig på riktigt va, visst gjorde han?!

Igår fredag var första dagen utan jobb.. eller jag kanske ska säga utan fotboll. Vi reste ifrån gudomliga Hangzhou där man bor vid sjön, utsikt mot bergen och där hotellet har två byggnader och två entréer. En för de lite finare folket och en för övrigt pack. Här åker man bara upp till 6:e våning för att nå Horizon Club, men vad gör det när man har ett helt hus för sig själv! =) Diskuterade fenomenet med Pontus K över en middag på McDonalds sent i torsdagskväll och vi kom fram till att vi gillar den här nivåskillnaden.. att man gör skillnad på folk och folk. Så länge man tillhör det övre skiktet då givetvis ;-)

På hotellet i Wuhan ligger Horizon Club på 20:e våning. Där kan man boka massör till rummet. Man slipper alltså ta hissen ner 20 våningar till deras Health Center vilket ju är lyx. Kinesmassören kom in i rummet och det första hon sa på sin enstaviga engelska va "ooo young!" Oooo no, but thank you! svarade jag. Kinesmassören kunde karate.. jo jag råkar veta för hon övade nämligen en hel del slag på min kropp. Kunde svurit på att hon hade in en häst på min rygg som liksom travade på stället ett tag, för att därefter ta sikte mot vaderna. Är ju iofs inte helt säker. Har haft lite svårt att gå idag, men det var ändå välbehövt på nått sätt eftersom kineserna inte gillar hissar på offentliga platser som tågstationer t.ex. Där är dom föresten inte så väldigt förtjusta i bagage vagnar heller.. Efter ett tag frågade hon i vilket fall hur gammal jag egentligen var. "Jag är 30"... "Noooo!" svarade hon precis som om jag just ljugit för henne. A men ok hur gammal tror du att jag är då? "20" Jo, hon fick en del dricks faktiskt, men det jag stör mig på är att ingen annan var där och kunde höra att jag ser 10 år yngre ut än vad jag egentligen är =) Det här har nämligen hänt förut! Jag jobbade på Tv4 Skaraborg. Vi var lite kort om folk och jag var tvungen att åka ut ensam för att göra en intervju. Skulle till Bert Karlsson i Skara angående nån gymnasieutbildning med musikinriktning som han skulle va involverad i (såklart!). Detta var i Fame Factory svängen, så när jag lämnade redaktionen sa jag lite kaxigt, Jo men hej då och tack för den här tiden då.. ni förstår väl att jag kommer bli "upptäckt" nu!! Jag ställde upp min kamera på stativ hos Bert, ställde mina frågor som redaktör skrivit ner åt mig och stängde av kameran. Men vi stod kvar jag och Bert och pratade lite om kändisskap, fame factory osv. Bert tog upp det här med vikten av att ha utstrålning på scen och sånt.. Han fortsatte: "A män ta däj själv telläxämpel, du sulle ju kunna bli artist!" Va, jag?? "Ja, va sa ru att du hette nu igen?" Sofia "Ja män i äfternamn" Broberg "De känner ja igen" Eeehh ja ha "Kan du sjonga?" Nä "Va hette du nu igen?" Broberg "Ha.. äru säker på att du inte kan sjonga?" Ja, nä tyvärr jag kan inte sjunga.. men det behöver man väl inte kunna nuförtiden? he he.. sa jag lite skojsamt så där.. "Ho de måste en allt kunna" Skit oxå! Fan varför kunde jag inte bara ha tagit en ton? Vilken ljudmixer som helst hade väl kunnat fixa så det lät bra? Givetvis var det ingen som trodde mig när jag kom tebax på redaktionen. Om jag bara hade låtit kameran va på!!!! Ja ja.. har ju fått min beskärda del av kändisskapet här i Kina. Varenda fotograf riktar sina objektiv mot mig.. Dom har nämligen aldrig sett en kvinnlig TV-fotograf förut. Men visst det bjuder jag på!

Den tyske reportern kom fram idag. Han hade köpt en kinesisk landslagströja för 50 spänn som han hade dragit över sin blekfeta kropp.. usch det var inte vackert, men han var nöjd. Han frågade om jag var laddad inför matchen på lördag.. Herregud, trodde ju tyfonen satte stopp för den där journalistmatchen i Shanghai. Tydligen ska vi spela mot en kinesisk skolklass. 10 tyskar, å så JAG!!? Dom tror fortfarande att jag är en vass forward med både tekniska skills och en grym speluppfattning. Det känns svårt att undkomma denna drabbning. Om inte ens den värsta tyfonen som drabbat Kina på 10 år är tillräcklig anledning till att ställa in matchen, känns det hopplöst. Vad heter "passa bollen" på tyska?