Ett karateslag mot vaden och man är som ny!

Men det kan ju aldrig stämma! Släppte han sig där mitt under middagen på restaurang Coffee Garden på hotell Shangri-La i Hangzhou?? Nä, han fes väl aldrig? Kan det inte ha varit dynan som lät när han flyttade sig bara? Det kan iofs varit så att han satte handen i armhålan och gjorde en sån där skämt-fis men hade man inte sett armen innanför tröjan då? Jo, han kanske släppte sig ändå.. När det kommer till kineser och deras kroppsliga läten så är det få saker som kan förvåna mig längre. Jag och Tobbe tog en middag på hotellet ikväll. Valde att äta av buffén faktiskt, brukar undvika mat som stått framme ett gäng timmar och särskilt i sådana här länder, men maten på det här hotellet har varit grym hittills så jag vågade chansa. Åt visserligen bara av sushi-buffén men ändå ;-) Vid bordet bredvid satt herr och fru kines med två kinesvänner och avnjöt middag. Dom SÖG som vanligt i sig allt dom plockat till sig och mellan tuggorna höll herr kines hov om ditten och datten. Fru kines satt mest och tittade på annat men vännerna verkade intresserade av monologen. Då helt plötsligt tog herr kines en konstpaus, lutade sig åt sitt höger och gick liksom upp och balanserade på högra skinkan.. Sen kom det där ljudet jag nämnde tidigare... och när han kände sig färdig välte han helt ogenerat tillbaka och fortsatte prata med samma entusiastiska anda. Men alltså seriöst.. sitter du och skiter mitt i middagen!! Bland folk!! Jag släppte gaffeln direkt och började sniffa efter lukten. Den kom aldrig.. men var det inte en fis då eller? Kanske det var dynan, han kanske bara skulle böja sig över till fru kines och suga i sig något på hennes tallrik oxå? Tobbe, kolla om han sitter på en sån där skinndyna och om han har kortbyxor på sig.. för om han är lite svettig om låren kanske dom klibbat fast i dynan och när han sedan satte sig tillrätta skapades ett väldigt lufttryck inuti så att säga?? Kan det ha varit så kanske, eller va fan.. han släppte sig på riktigt va, visst gjorde han?!

Igår fredag var första dagen utan jobb.. eller jag kanske ska säga utan fotboll. Vi reste ifrån gudomliga Hangzhou där man bor vid sjön, utsikt mot bergen och där hotellet har två byggnader och två entréer. En för de lite finare folket och en för övrigt pack. Här åker man bara upp till 6:e våning för att nå Horizon Club, men vad gör det när man har ett helt hus för sig själv! =) Diskuterade fenomenet med Pontus K över en middag på McDonalds sent i torsdagskväll och vi kom fram till att vi gillar den här nivåskillnaden.. att man gör skillnad på folk och folk. Så länge man tillhör det övre skiktet då givetvis ;-)

På hotellet i Wuhan ligger Horizon Club på 20:e våning. Där kan man boka massör till rummet. Man slipper alltså ta hissen ner 20 våningar till deras Health Center vilket ju är lyx. Kinesmassören kom in i rummet och det första hon sa på sin enstaviga engelska va "ooo young!" Oooo no, but thank you! svarade jag. Kinesmassören kunde karate.. jo jag råkar veta för hon övade nämligen en hel del slag på min kropp. Kunde svurit på att hon hade in en häst på min rygg som liksom travade på stället ett tag, för att därefter ta sikte mot vaderna. Är ju iofs inte helt säker. Har haft lite svårt att gå idag, men det var ändå välbehövt på nått sätt eftersom kineserna inte gillar hissar på offentliga platser som tågstationer t.ex. Där är dom föresten inte så väldigt förtjusta i bagage vagnar heller.. Efter ett tag frågade hon i vilket fall hur gammal jag egentligen var. "Jag är 30"... "Noooo!" svarade hon precis som om jag just ljugit för henne. A men ok hur gammal tror du att jag är då? "20" Jo, hon fick en del dricks faktiskt, men det jag stör mig på är att ingen annan var där och kunde höra att jag ser 10 år yngre ut än vad jag egentligen är =) Det här har nämligen hänt förut! Jag jobbade på Tv4 Skaraborg. Vi var lite kort om folk och jag var tvungen att åka ut ensam för att göra en intervju. Skulle till Bert Karlsson i Skara angående nån gymnasieutbildning med musikinriktning som han skulle va involverad i (såklart!). Detta var i Fame Factory svängen, så när jag lämnade redaktionen sa jag lite kaxigt, Jo men hej då och tack för den här tiden då.. ni förstår väl att jag kommer bli "upptäckt" nu!! Jag ställde upp min kamera på stativ hos Bert, ställde mina frågor som redaktör skrivit ner åt mig och stängde av kameran. Men vi stod kvar jag och Bert och pratade lite om kändisskap, fame factory osv. Bert tog upp det här med vikten av att ha utstrålning på scen och sånt.. Han fortsatte: "A män ta däj själv telläxämpel, du sulle ju kunna bli artist!" Va, jag?? "Ja, va sa ru att du hette nu igen?" Sofia "Ja män i äfternamn" Broberg "De känner ja igen" Eeehh ja ha "Kan du sjonga?" Nä "Va hette du nu igen?" Broberg "Ha.. äru säker på att du inte kan sjonga?" Ja, nä tyvärr jag kan inte sjunga.. men det behöver man väl inte kunna nuförtiden? he he.. sa jag lite skojsamt så där.. "Ho de måste en allt kunna" Skit oxå! Fan varför kunde jag inte bara ha tagit en ton? Vilken ljudmixer som helst hade väl kunnat fixa så det lät bra? Givetvis var det ingen som trodde mig när jag kom tebax på redaktionen. Om jag bara hade låtit kameran va på!!!! Ja ja.. har ju fått min beskärda del av kändisskapet här i Kina. Varenda fotograf riktar sina objektiv mot mig.. Dom har nämligen aldrig sett en kvinnlig TV-fotograf förut. Men visst det bjuder jag på!

Den tyske reportern kom fram idag. Han hade köpt en kinesisk landslagströja för 50 spänn som han hade dragit över sin blekfeta kropp.. usch det var inte vackert, men han var nöjd. Han frågade om jag var laddad inför matchen på lördag.. Herregud, trodde ju tyfonen satte stopp för den där journalistmatchen i Shanghai. Tydligen ska vi spela mot en kinesisk skolklass. 10 tyskar, å så JAG!!? Dom tror fortfarande att jag är en vass forward med både tekniska skills och en grym speluppfattning. Det känns svårt att undkomma denna drabbning. Om inte ens den värsta tyfonen som drabbat Kina på 10 år är tillräcklig anledning till att ställa in matchen, känns det hopplöst. Vad heter "passa bollen" på tyska?