Tog tåget imorse ifrån Hangzhou, jag, Tobbe, Kåmark, Daniel K. DK och Kåmark kom naturligtvis inspringande på tåget 2 min före avgång.. Alla med 2 resväskor per pers, stativcylinder, kamera och ryggsäck. Lade upp kameran på hyllan ovanför sätet. Daniel la upp sin kostymväska bredvid min kamera men tågvärdinnan tyckte den låg lite dumt där så hon bestämde sig för att vika ihop Daniels kostymväska väldigt hårt och trycka in den ovanpå min kamera.. Daniel blev lite nervös och sa "it´s a suit be careful.. please sir, sorry miss.. it´s Filippa K!" Ha ha! Blir inte bättre än så =)
Sitter på våning 33 på SAS Radisson mitt i härliga Shanghai, granne med ett 8 våningars varuhus.. som en dröm =) Vet inte varför jag hamnade på vån 33.. Ingen av dom andra får bo här uppe.. dom håller till längre ner med resten av packet ;-) Incheckskinesen frågade om jag ville att frukosten skulle ingå i rumspriset. Klart jag vill! Så vips så blev man uppgraderad och får bo med kostymfarbröderna med egen hiss för oss som från våning 30 å uppåt. Frukost intages i club loungen på våning 35. Gillar hur man bokstavligen placerar det lite finare folket mycket högre upp än alla andra, en mycket tydlig hierarki kan man konstatera ;-)
Annars har jag ju svårt för deras sätt att vara i det här landet. Har väl framgått tydligt i tidigare inlägg.. hm.. tappade tålamodet fullständigt idag och frågade en tjej om hon verkligen var dum på riktigt eller om hon bara spelade. Hon var riktigt bra på engelska och förstod varenda ord jag sa.. men asså, ibland är dom bara så ovilliga att va gästvänliga i det här landet att det är helt sjukt. En dag när vi skulle spela in vår VM-sammanfattning på arenan i Hangzhou så råkade jag nudda gräsmattan med ena tån och en vaktmästarkines blev totalt vansinnig och klappade händerna två gånger väldigt hårt och skulle liksom sjasa bort mig därifrån som om jag vore en äcklig uteliggarhund som skulle göra mina behov på hans nytrimmade matta. När jag försökte förklara att man faktiskt kan be snällt och att han borde testa det någon gång vände han bara bort huvudet och började veva. Tro inte att jag gav mig! Fortsatte runt och sökte ny ögonkontakt.. började prata svenska med honom istället samtidigt som jag log och pekade att han skulle göra likadant.. sen la ja till "no problem, ok?" lite tummen upp och sen stod han ju där och garvade nästan som han skämdes. Försöker så gott jag kan att uppfostra dom i medmänskligehet men det går sådär.. Efter kinesvaktis har jag ju 1.2999999 miljarder pers eller nått kvar å det känns svårt att hinna på en livstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar