Skidbyxor

Är man inte här så är man där. Landade hemma igår, men bara för att tvätta och packa om väskan. Flyg tidigt imorse till norrland. Hyrbil raka vägen till presscentrat och rätt ut i skidskyttesportens snötäckta värld. Jo det finns snö och är ganska kyligt men inte lika farligt som jag trott. På flyget på vägen hit berättade piloten ifrån cockpit att han hade tråkiga nyheter... det var tyvärr 3 plusgrader i Östersund.. "Va??? nu sa han väl fel? det är väl hur bra nyheter som helst?!" sa jag lite exalterat till mannen i flygstolen bredvid... han verkade inte lika road. Tydligen vill skidåkarna ha minusgrader.. alla är vi olika.

Har aldrig filmat skidskytte förut. Tycker dom ser roliga ut när dom ligger där på en liten röd matta och siktar på små små tavlor långt långt borta, sen åker dom ett varv och skjuter lite till. Var träning idag. Alla fotografer fick trängas i en liten fålla bakom skidskytteåkarnas tränare... inget bra för såna som mig.. som oftast är kortare än alla andra. Chansade och placerade mig ovanför hela packet uppe på en platå högre upp liksom så jag hade perfekt vy över själva skjutområdet. Blev snart tillbakavisad av en sträng funktionär. Han var funktionärernas gruppchef och jag hörde hur han instruerade en glad funktionärsdam i pensionärsåldern om hur hon skulle vara "hård" mot fotograferna om dom inte följde dom regler som gäller för fotofolket på plats. Läskigt. Jag ska hålla mig i fållan imorgon.

Scandic bredvid Statiolmacken i stan känns en aning slitet. Det är ett sådant där envåningshotell med små opersonliga holkar till rum i taskiga färger och som luktar konstigt. När man reser med Mr E pratar vi standard på en helt annan nivå. Inte för att man får bo lika ståndsmässigt som honom eftersom han ALLTID lyckas bli uppgraderad genom att blinka lite åt incheckningsdamerna på hotellen vi checkar in på, men ändå... det är alltid bättre än mellanklass. Hur man graderat det här hotellet vågar jag inte ens tänka på. Stod iofs camping på en skylt här ute på gatan också.. hmm...

Vi jagade Björn Ferry idag, jag och Maud. Han skulle minsann inte ge några intervjuer enligt pressansvarig, men skam den som ger sig. Vi följde efter skidåkaren till nått som kallades slipstuga eller liknande och tryckte fram mikrofon och kamera. "Jag ska bara byta till torra kalsonger först" svarade Ferry.. "Ja det väntar vi så gärna på!" kontrade Maud glad i hågen över att han sagt ja till ett snack. Hon konstaderade i nästa andetag att det uttrycket lätt kunde missuppfattas ;-) Men vi gjorde intervjun med en glad och nöjd Ferry, kanske för att han kommit ur sina blöta brallor.

Det här var sedan min vy i presscentrat där vi klippte reportaget. Jag vet att det här är barnsligt men ska man verkligen behöva acceptera sådana här arbetsförhållanden?

Nån som har en enkrona?