Skidor med skyttar

Dagens hjälte heter Marcus och hyr en parkeringsplats till sin Honda i Post-garaget i centrala Östersund. Jag kan sträcka mig så långt å säga att Marcus har räddat en hel tv-kanals sportbevakning den här helgen.. iallafall när det gäller rapporteringen ifrån skidskyttet. Efter en dag ståendes uppe på en byggställning som skidskytteförbundet kallar mixed zone och lunchintaget bestod av en chokladboll, en bulle och åtta koppar kaffe så beslöt sig jag och Maud för att åka in till city för en sen lunch/tidig middag. Helst på restaurang med mer än bara kött på menyn. Maud guidade och vi hamnade tillslut på en mysig bar/restaurang i ett sött litet hus på en minigata någonstans mitt i stan. Vi parkerade lämpligt i ett garage precis bredvid. Maud noterade snabbt att parkeringshuset var avgiftsbelagt fram till kl 17. Efter maten, när vi kom tillbaka till garaget för att hämta den lilla bilen var porten stängd och låst. "Va fan!" ropade vi i kör. Där inne stod liksom hyrbilen. Maud halade upp mobilen och ringde securitasnumret som stod på en skylt på väggen. En telefonsvarare sa att dom hade telefontid 13-14 vardagar, men att man var välkommen att maila sitt ärende...ehhh.. På ena sidan av garaget hade den antagligen ganska intelligenta parkeringshusarkitekten beslutat till både vår och alla potentiella biltjuvars glädje att det skulle finnas fönster så man kunde se rakt in i garaget. Med mitt hawkeye spanade jag snart in registreringsnumret på en av bilarna som stod på någon slags förhyrd plats i garaget, messade det till bilregistret och fick namn på ägaren. Maud ringde 118100 och fick telefonnumret, ringde killen och frågade om han möjligtvis hade lust att låsa upp porten åt oss.. pinsamt men snällt nog kom Marcus traskandes med sin supersöta dog som säkert ändå skulle ut och rastas så han kanske inte gick i onödan ändå. Han trodde bergis han var med i Dolda kameran eller något när två fnittriga brudar stod utanför Post-garaget och hoppade av lycka över hans hjälteinsats. Väl inne i bilen och på väg upp för rampen som skulle ta oss ut ur helvetesgaraget tyckte jag Maud lät lite väl överraskad över min snabbtänkta plan för att få ut bilen.. hon blev också otroligt impad när jag hittade ett telefonnummer via hitta.se i pressrummet tidigare idag.. jorå, jag besitter lite fler skills än att bara trycka på REC ;-)

Myntmannen var i presscentrat idag. Alltså han med glipan baktill i brallan. Han hade valt en byxmodell med något högre midja idag. Jag höll en låg profil på andra sidan rummet.. man vet ju inte han kanske läst min blogg å kände igen sig ;-) Det var faktiskt Maud som fotade, men givetvis på uppdrag av mig.. jag hade ju inte tid.. hade ju massor att redigera ;-)

Jag har aldrig filmat skidskyttar förut. För mig är det en helt obegriplig kombination... att först åka längdskidor som är en av de mest konditionskrävande sporterna och sen ställa sig helt still med ett gevär och skjuta prick fem gånger. Kallt är det också plus att dom måste stå ut med att en massa galna norrmän viftar med koklockor i öronen när dom susar förbi läktaren. Det är ett speciellt folk. Hej "Maudan" sa Ferry idag när han tillslut dök upp i mixed zone. Hon är stor här uppe Maud. Alla hälsar på henne och frågar om det är hon som syns på TV. Hon känner typ hälften av alla skidmänniskor och några till. Jag räknar med att få se ett autografskrivande innan jag åker härifrån... vilket förresten är på måndag, men ska tillbaka nästa helg igen. Synd att jag inte känner någon som bor här i trakterna... är ju sådär kul på scandichotellet faktiskt. Ofrivillig ensamhet är terapi det också. Roligt ändå att dom spelade bandy här tvärs över gatan förut =) Då kände jag mig som hemma, men det var bara minuter kvar på matchen när jag kom tillbaka ifrån stadion.. synd.. Villa piskade Vetlanda idag med 5-3!.. inte lika synd..

Nu ska det sovas, imorgon är det dags att ta på skidoverallen igen..

Sweet dreams