fredag 20 februari 2009

En dag på längdskidjobbet


Mixed zone strax efter svenskarnas målgång idag. Svt intervjuar och tar lång tid på sig. I det här läget har vi sju minuter på oss att synka grabbarna och springa till bussen som ska ta oss från arenan och tillbaka till mediecentret. Den går liksom bara en gång i timmen. När det äntligen blev vår tur och Maud frågat färdigt var det exakt 1.30 kvar till avgång så vi började småspringa mot utgången. Men med två cementblock fastklämda på fötterna är det inte helt lätt att parera hala ytor och helt plötsligt låg jag ner på mycket hård och ojämn isgata. Föll framåt givetvis och blev liksom sittande på knä framåtlutad. En superstressad man dök upp från ingenstans och började dra jävligt hårt i min arm rakt upp precis som om det var bråttom att få upp mig från marken. Jo men visst du kan likaväl dra armen ur led på mig också nu när benen ändå pajat! Kan ha varit han som hade ansvaret för att sanda den delen av vägen. Han ville säkert röja bevismaterialet innan överordnad såg vad som hänt. Tomas Ledin skulle lätt kunna skriva en reklamlåt med mina knän som inspirationskälla. Kan man skylla allt på SVT?

Det här är Mauds ackreditering. Det är ett halsband med en slags identifikationsbricka som är som ett bevis för att man har tillstånd att få jobba på olika evenemang. Det är strongt av Maudan att låta mig fota av den och publicera, men hon gör det inte förgäves. Gunde tog tag i hennes bricka idag och sa lite kaxigt "Hörru där var du inte till din fördel". Det är faktiskt vansinnigt roligt och det inser Maudan också. Inte för att hon kan rå för att det hon ser ut som hon har två hål rakt in i ansiktet istället för en näsa och att killen som utfärdade ackrediteringen inte förvarnade innan han tog bilden och att han faktiskt tyckte resultatet var bra förutom att "den kanske var lite gul" och därför vägrade låta henne ta en ny. Om jag säger så här med dom kontakterna Maud har i skidbranschen har jag ju svårt att tro att den killen jobbar kvar som ackrediterare på nästa skid-vm. 

Jag vet att man känner igen finnar på följande sätt: dom bär kniv, dricker vodka och badar alltid bastu. Kan lägga till en punkt på den listan. Dom skäms inte för att tömma blåsan i en snöhög utanför en restaurang vid ett mediecenter under ett skid-vm i Tjeckien. Ungefär precis det jag vill se när jag äter min lunch!

Det blir inte mycket hottare än så här i Liberec. Gatorna är tomma som om det vore utegångsförbud kvällstid. Kanske borde vara det också. På en del bakgator hänger ungdomar inte äldre än femton i klungor och skickar runt petflaskor med suspekt innehåll. Det finns polisbilar i varje gathörn, men det känns inte tryggare för det. Vi vågade oss ut från hotellrummet ikväll. Blev rekommenderade restaurang Millenium som skulle va ett lite finare ställe med tjeckiskt mått mätt. Maten va ok men resten kunde väl kvitta. Det är så sjukt deprimerande att vara här. Tänk folket som bor här alltid! Dom ser ju inte jätteroade ut precis. Det finns ju absolut INGENTING att göra här. Jo, jag ljög. Har sett en bowlinghall i stan. Ska spöa Maudan där i en match nån kväll.

Tjeckisk potatis-soppa. Ska jag vara brutalt ärlig och äcklig så ser det ut som någon med vinterkräksjukan saknat hink och istället gjort sitt i en fralla.

Personalen på Hotel Pytloun: Vi sätter tv:n i taket istället för på väggen, ja vi gört!

Inga kommentarer: