lördag 28 februari 2009

Det var Petter Northug i papp!

Här är den!!!!! Pappdockan! Mysteriet är löst.. puh.. hade varit svårt att lämna Liberec utan att få veta. Fick syn på den under en middag med SVTs medarbetare på samma restaurang vi satt på när den först dök upp. Jag drog storyn för dom andra och helt plötsligt säger SVT-fotograf Tirheden att han ser någon i baren på hotellet på andra sidan gå med en pappdocka under armen. Svårt att ta på allvar såklart. Alla ställer sig och trycker näsan mot fönstret och helt plötsligt dyker den upp där borta. Ett gäng förfriskade människor har fått syn på oss och viftar med dockan mot oss. Det händer ju inte. Nästa gång den korsar vår väg är i mixed zone efter gårdagens stafett. Sms från Tirheden: "ser du pappdockan?" På storbildsskärmen visas norska lagets glädjevandring och med sig har dom.. ja precis.. PAPPDOCKAN! Det är en Petter Northug i full skala. Känns skönt att fått rett ut detta lilla mysterium som ockuperat våra hjärnor under vår tid i Liberec. Nu är man liksom redo att åka hem.



Två tjecker på ölpromenad kl 11 en fredag förmiddag. Det ska börjas i tid!

Reglerna för vad som gäller i mediacentret är tydliga. Man får varken ta med sig pistol, kniv, småhundar, eld, kameror, någon slags flaska med kork, en tänd cigarett, glass, nyårsraket, flaskor med etikett, en konstig apparat som ser ut som ett kassettband med sladd, en mugg, något som på bilden ser ut som en handgranat, men framförallt lämna boomerangen utanför!!

Finfika på gallerian


Mycket trevlig middag och barbesök med SVT förresten. Vi blåste på. Det var nödvändigt. Vet inte vad som hänt annars, för det är inte svårt att bli knäpp i den här stan. Det märker man på invånarna. Maud noterade idag att man inte måste va handikappad för att få handikapparkeringstillstånd i det här landet. Räcker tydligen med att man är tjeck. Där ser man. Snart hemresa nu, vi håller ihop och kör rakt in i kaklet som vanligt. Några timmar kvar, bara några timmar kvar till utcheck!!! 8 mil i skidspåret sen är det klart. Då lämnar jag Liberec med ett leende på läpparna och blir antagligen hundra gånger gladare när jag kommer hem, hem till ledighet och allt underbart som väntar ;-) Längtar så jag spricker snart!

Inga kommentarer: