En doft av flyg

Det blev sammanlagt 10 kanalen program på lite drygt 2.30 tim TV.. grymt ju med tanke på förutsättningarna. Det har varit en spännande resa, på många sätt.. Jag har lärt mig att om man är i costa rica och har med sig mer grejor än sina kläder så ska man "gaffa" fast dom runt kroppen, om man vill ha med sig dom hem igen vill säga. Ola tycker även att vi har lärt oss att det INTE är värt att släpa på stativet när man reser, "man kan göra TV ändå och tittaren märker aldrig någon skillnad" Jag kanske väljer att INTE hålla med på den punkten och det baserar jag då på den ilande smärta jag känner längst ner i ryggslutet på höger sida. Sen har jag lärt mig man INTE ska berätta för Olof "jag gör gärna en höna av en fjäder" Lundh att man råkat bli förknippad med en av fd porrskådisen Ron Jeremys dokusåpafotografer i lobbyn på Standard hotel i LA. En viss fotbollsexpert försökte oxå på fullaste allvar förklara att det faktiskt finns ufon som flyger omkring jättesnabbt i farkoster överallt och att han faktiskt sett flera stycken på TV, på Larry King.. joråsurrusåatte.. jag väljer nog att fortsätta att INTE tro på utomjordingar trots "bildbeviset".

Flygresan hem gick förvånansvärt fort. Dom serverade kyckling till lunch.. (jag åt givetvis fisk) vad mannen framför mitt och Olas säte åt såg jag inte, hans mage sände däremot TYDLIGA signaler på att det inte stod riktigt rätt till och behövde liksom lätta på trycket sisådär varannan minut.. asså jag tror aldrig jag varit med om något liknande. Ola fick lov att sitta med näsan i sin kudde och jag virade filten runt huvudet för att liksom isolera å stänga ute lukten men det hjälpte inte! Det är det absolut värsta jag varit med om. Tillslut fick jag nog och sprang bak i planet till flygvärdinnorna och "skvallrade". Vi hoppades givetvis på omplacering och uppgradering till business class... Att försöka förklara vad det var som "pågick" på rad 28 längre fram i kabinen var inte lätt kan jag säga, vet ju inte vad "dålig i magen" heter på danska. Det hela slutade i vilket fall med att en av flygvärdinnorna gick iväg med en sån där sprayflaska man har på toaletterna med luktagott för att få bort själva toalukten och precis när hon passerade pruttmannen på rad 27 så sprayade hon till.. sen var de frukost.. jo då var man sugen. Alltså jag trodde ju att om jag skulle dö på resande fot i ett flygplan skulle de bero på att planet störtade, inte att man blev gasad till döds.

Väl ute ur gaskammaren drog jag till med "Skulle bara fattas nu att min väska med utrustningen i inte följt med alla flygplansbyten på väg hem" Ha ha!! å lite "vore ju höjden av otur..bla..bla" å sånt snack typ. Trodde ju aldrig att det skulle lallas för 3:dje gången på den här resan och att ytterligare en väska skulle försvinna. Men jo! En olycka kommer sällan ensam som man brukar säga. Det borde ju han på rad 27 veta om inte annat! Efter lång väntan vid band nr 6 på Arlanda efter 22 timmars hemresa kunde vi konstatera att just den väskan INTE fanns med... fan vad trött man blir! Enda positiva med det var ju att jag slapp bära så mycket.. öhhhh.. nä det var inte en kul, glöm det! Till min stora glädje ringde i vilket fall en mycket snäll och hjälpsam man på baggageservice precus nu ifrån flygplatsen och sa att han hade min väska alldeles bredvid sig "Vilken av dom?" kontrade jag med då.. ha ha! Den hade tydligen "blivit kvar där bak" när väskkillarna lassade upp baggaget på bandet, vilket förtroende dom skaffat sig nu, resväskepersonalen alltså ;-)

Var precis uppe hos snälla grannen Stefan och hämtade post, han bjöd på kaffe, antar att påsarna under ögonen börjar synas nu. Är inne på vakentimme nummer 30 nu tror jag. Utmaningen resten av kvällen blir att hålla sig vid liv så man kan komma tillbaka i rytmen.. å så måste jag ju va vaken när min väska kommer farandes, före 19.30 har dom lovat.. jo dom har lovat..!

Simkort till mobil på onsdag! Då blir livet som vanligt igen =)