Donadoni höll presskonferens för all italiensk media idag. Tror vi var dom enda utifrån. Var någon nyhetsbyrå på plats också. Det var jättetrångt och jättevarmt och alla italienare sprang fram och tillbaka med band, kablar och tidningar som om dom hade myror i brallorna. Frågorna som ställdes var ofta lika långa som en sån där kärleksnovell som brukar komma som bilaga med kvällstidningarna om somrarna. Ett lustigt fenomen med dom italienska journalisterna är ju också att dom inte kan nöja sig med ett svar på en fråga som deras kollega redan har ställt, även om det är samma fråga som dom själva ville ha svar på. Nä, då MÅSTE dom ställa frågan själv en gång till och då givetvis få samma svar som den som redan ställt frågan. Lyssnar dom inte? Vad spelar det för roll vem som ställer frågan om den ändå är samma? Kan dom inte ställa en följdfråga istället för exakt samma om dom nu prompt måste prata? Många frågor här som jag inte räknar med att få svar på, men mina tre var ju ändå helt olika varandra. Resultatet av detta upprepande frågebeteendet blev att presskonferensen i bastun på andra våning i Casa Azzura (det blå huset) pågick i 1 timme! Och då hade Donadoni egentligen bara svarat på typ två frågor, fast väldigt många gånger.
Efter pk:n kom en svettig fotografkollega fram och började veva på italienska och pekade på mitt stativ och skakade på huvudet. Innan jag berättar varför vill jag bara informera om att det podiet som vi simpla tv-fotografer tvingas stå på inte är större än ett A4 samt att den här lallaren kom inspringandes 5 minuter före pk:n skulle börja och fick därför ställa sig nere på golvet. Där kan jag förövrigt tycka att han hör hemma, men det är inte det viktiga här. Han anlände alltså ca 10.55. Vid klockan 12.02 när Donaldoni var på väg ut ur rummet pressade han sig upp på podiet med sin kamera med stativ för att få en bild uppifrån. Eftersom han verkade svettats bort varenda muskel i sin kropp så tippade hela uppstället liksom över mig. Han brydde sig inte. "Oj då" sa jag och vände mig mot honom, i väntan på en ursäkt. Italienaren som vid det här laget såg ut som en dränkt katt bara viftade och försökte kompensera fallet genom att använda sin egen kropp som motvikt. Det vobblade väldigt och jag är högst tveksam till om dom bilderna han fick blev nått överhuvudtaget. Efteråt började han i vilket fall att skälla på mig för att jag ställt stativet alldeles för brett och tagit upp minst 3 fotoplatser. "Vad är problemet?" Han fortsatte prata italienska medans han vevade in sin kabel och plockad ihop sina vingliga grejor, han var uppenbart irriterad. Sen muttrade han något som jag inte tror var en komplimang och då kunde jag inte hålla mig utan började elda lite och sa att om han hade planerat sin tid bättre och varit på plats minst en timme före pk-start (så som ordningssamma sofia) så hade han nog också fått en plats uppe bland dom "riktiga" fotograferna skulle han se. Sen kan man ju faktiskt tilltala mig och be mig flytta lite till vänster om han nu så gärna ville stå bredvid. Frågan är ju bara vad det kom sig att han väntade en hel timme med att påpeka sitt missnöje. Jag la även till att jag tyckte han var en rikitg lallare, vänligt såklart men mycket bestämt. Då ville han inte argumentera mera. Vet inte om det ordet existerar på italienska, ska fråga Vanberg.
Igår tog jag och Maudan en liten cykeltur ut i förorten. Skulle gissa att vi hamnade i Wiens svar på Tensta eller möjligtvis Rinkeby. Einar på IBC tipsade om detta medelhavsinspirerade badställe på en gräsplan bredvid Donau. Jag och Maudan lade märket till en mycket tvivelaktig trend bland dom österrikiska damernas badmode. Dom kör topless. Å då menar jag inte bara på handduken i liggläget utan även på cykelstigar och restaurang. Vi vände och cyklade tillbaka igen. Tre timmar blev det nog totalt. Runt i gamla stan och såklart en sväng förbi det alldeles fantastiska musée-området mitt i stan.
Spaniens svar på Ekwall vs Lundh
Grymt att Spanien vann igår tycker jag. Fick tyvärr ingen pitch position så jag fick sitta på läktaren. Efteråt i mixed zone fick vi prata med många spanjorer och Maudan tog sig fram på knackig spanska men snälla och glada som dom är så svarade dom snällt på frågorna. En av UEFA-gubbarna, han den svettige med skägget som betett sig väldigt skumt mot mig förut... vet inte om jag nämnt det men han kallade mig prinsessa och som bjöd på en halvdrucken Powerade efter förra matchen.. jag smakade självklart inte utan gav den vidare till min danska fotografkollega Sören. Tror inte han drack ur den heller om jag ska vara ärlig. Skäggmannen är mycket märklig och minst 60 bast. När det blev straffar i förra matchen och jag stod bakom "fel" mål lovade han mig att jag skulle få flytta till andra sidan bara för att jag var svensk och för att det "var jag" som frågade.. lallare.. skulle vilja höra han prata så med någon av dom manliga tv-fotograferna. När jag sen skulle ta mig över stoppade hans kollega mig och sa att jag inte fick.. så jag missade hela straffdramatiken. Han drev alltså bara. Igår ledde han spelare genom mixed zone och bestämde att Fabregas inte skulle stanna hos någon annan utländsk tv förutom hos oss.. anledningen var att jag tydligen var hans "favorit-tjej". Och detta gapar han högt och tydligt ut på engelska i en mycket välfylld mixed zone.. jo men visst hörrni..haha.. gubben och jag... joråsurrusåatte. Så nu måste jag ju le och vara trevlig mot människan efter nästa match så vi får prata med killarna igen.. fan.. jag gör det bara för dig Maud! Bara för dig!!! ;-)
Nu ska vi snart åka och göra en direktare och reka på vår nya boplats de sista dagarna i Wien. Mr Exclusive har fixat pensionat i ett industriområde i stadens utkant bredvid en parallell-å med Donau.. ja alltså till mig och Maud. Dom andra som anländer på torsdag blir ju givetvis inkvarterade på 4-stjärnigt mitt i stan. Enligt vad man kan utläsa på en mycket begränsad hemsida serveras frukosten på Hotel an der Wien i en elegant “Frühstücks-salon”. Låter ju som en dröm. http://www.hotelanderwien.at/english.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar